Två stadsdelar med olika karaktär i utkanten av Nyköping är Oppeby och Krikonbacken. Mellan dessa rinner Nyköpingsån och intill denna å ligger två platser som osar svensk historia.

Den 157 km långa Nyköpingsån ringlar sig ända från Närke och ned genom Södermanland, för att mynna ut i Östersjön. Längs ån möts man inte bara av vackra landskap…

…utan också av svensk kultur och historia. Som här intill bron som förbinder Krikonbacken med Oppeby.

Idag är bron modern och lika trist i sitt utformande som dagens gång- och cykelbroar ofta är. På platsen för bilden ovan fanns förr en helt annan bro. En s.k. kavelbro. En bro bestående av tjocka timmerstockar som lades tätt intill varandra för att klara vikten av ekipage som tog sig över. Sedan många år ligger bron dold under vattenytan, men upptäcktes av en slump när ån var torrlagd för en tid sedan.

Sörmlandsleden passerar förbi och här på platsen finns en liten rastplats för vandrare och andra att slå sig ned vid. Intill rastplatsen står två stabila minnen från en svunnen tid. Två runstenar.

En liten mindre som på den svenska runstenskartan har nr Sö 45.

När man upptäckte stenen på 1600-talet var den sönderslagen i fyra delar, men restaurerades på annan ort där den stod i ett antal år, innan man återbördade den till dess ursprungliga plats. Texten på stenen lyder:

”Gerfast och Estfare reste denna sten efter Frösten, sin fader, och efter Vagn, sin broder. Bröderna åstadkommo runorna”

Strax intill står en större sten i en skepnad vi lärt oss känna igen. Stenen har namnet Sö 367.

Man tror att denna runsten är en av de äldsta i den här delen av Södermanland, där det förövrigt finns gott om dessa historiska monument. Stenen hittades 1935 av några badgäster som retade sig på något stort som låg på botten och störde.

Runorna på stenen berättar följande:

”Håmund (och) Ulv reste denna sten efter Rolv, sin fader,
Öborg efter sin man.
De ägde byn Släbro, Frösten (och) Rolv, dugande män”

Går man sedan över bron och vidare längs med å-promenaden kommer man snart fram till en annan naturskön plats.

När jag och mina syskon var små, var vi ofta på platsen med våra farföräldrar som bodde i Oppeby. Här kunde man meta och sitta ned med en fikakorg. En jättefin plats och minns jag inte helt fel firades också Valborgsmässoafton här. Föga kunde någon då ana vad som dolde sig under fötterna.

1984 upptäcktes av en slump att berghällarna var fulla med hällristningar. Hundratals figurer och tecken som man tror kom till för knappt 4 000 år sedan. Varför här, undrar många. Den här kartan kan ge svaret. Som ni ser vad Nyköpingsån betydligt bredare än idag och det medförde att båtar, kanoter eller vad man nu använde sig av, kunde ta sig från Östersjön och långt upp i landet.

Det finns fantastiskt mycket och intressanta fakta att läsa på Sörmlands museums webbsida. Jag vill inte sammanfatta, utan uppmanar de intresserade att ta del av texten. Hoppas ni fascineras lika mycket som jag.

Ristningarna har fyllts på vid åtminstone ett tillfälle, men kan idag vara svåra att tyda och se för den oinvigde. Nedan några av de mest synbara.

Tänk så mycket av vår historia som ligger under våra fötter utan att vi vet om det. Hur mycket mer finns att hitta och vad kommer det att berätta om vårt land och våra förfäder?