Jag som sportfantast skäms nästan för att erkänna det. Trots många lokala elitlag i olika sporter är jag fruktansvärt dålig på att besöka de olika arenorna.

Innebandy har jag skamligt nog aldrig sett live, trots lokala elitlag på både dam- och herrsidan. Lathet, bekvämlighet, arbetstider…ja, jag vet inte vad jag ska skylla på, men helt klart är att sport ska upplevas live och inte framför tv:n.

Igår kväll lyckades frugan tjata med mig till Vagnhärad, för att se en viktig match i de nedre regionerna i damernas Allsvenska. Trosa Edanö IBK mot Nykvarns IF stod på programmet och hemmalaget tränas av frugans svärson. Därav hennes frekventa besök i Vagnhärads sporthall, men mitt första som sagt.

Hur det gick? Den sista bilden i inlägget är nog ganska symptomatisk. Mycket folk var det, drygt 400 åskådare och helt klart är att innebandyn tagit över fotbollens tidigare ohotade plats som Trosa/Vagnhärads populäraste sport.

Jag fick också chansen att för första gången prova på detta med fotografering av inomhussporter. Det är en lite större utmaning än att fota en fotbollsmatch i strålande väder. Tyvärr har jag inte den bästa av utrustningar för detta ändamål. Mitt ljusstarkaste objektiv är AF-S Nikkor 55-200mm 1,4-5,6G och visst fungerar det någorlunda bra i dylika sammanhang. Jag använde blixt, ett ISO på 800 och automatisk vitbalans. En del brus blev det i bilderna, men det märks inte så mycket om man inte förstorar dem. Det här var en fotojour i i prövningens tecken. Inga mästerverk, långt därifrån, men det var inte det viktigaste den här kvällen.

Många bilder blev det och svårt var det att plocka ut några speciella. Därför åkte samtliga med….

Det går hett till i innebandy, både till spelarnas, publikens och funktionärerna stora förtjusning.

Det är inte bara knän och fotleder som tar stryk. De stackars bollarna blir minst sagt omilt behandlade.

Coach Normark tog en Time-out med några minuter kvar. Laget plockade ut målvakten och inledde en stark press mot Nykvarns mål…

…men tyvärr. Jag tror denna sista bild är ganska talande.

Förlust med 3-2 och segercigarren får ligga och mogna ett tag till.

Jag som själv var aktiv fotbollsspelare i många år, lärde mig en sak. Vid varje förlust kommer man ett steg närmare den första segern. Det tar tjejerna med sig och kommer säkert igen, lika pigga och segervissa som innan matchen blåstes igång.

Länk till lagets hemsida