Jag stannade kvar på Lindbacke denna sköna eftermiddag för att göra något jag planerat att göra sedan länge. Ta lite bilder över nejden när solen går ned.

Den ganska behagliga eftermiddagen blev ganska kylig när solen slutade att värma. Bilderna jag tog blev kanske inte de jag hade hoppats på, men nu är det gjort och fler tillfällen blir det säkert.

Det var hursomhelst en ganska vacker himmel som visade sig över Ryssbergen några kilometer bort.

Jag placerade stativet nedanför backarna med utsikt över just Ryssbergen och den isbelagda Svanviken. De glesa träden utgjorde en ganska tidstypisk siluett där de avtecknade sig mot aftonrodnaden i fjärran.

En lång slutartid när solen precis skulle till att försvinna bakom bergen, skapade stjärnbilden man får när långa slutartider möter artificiella och naturliga ljuskällor.

Himmelen färgades härligt orange bara några sekunder efter att solen försvann.

…och då var det läge för lite fler siluettbilder, nu från en plats högre upp på kullarna. En ensam en utgjorde det första motivet…

…och några kliv till höger och zoomen på 300 mm fångade dessa grenar på samma en.

Lite kyligt blev det och det kändes inte längre så inspirerande att prova nya inställningar på kameran. Jag tyckte här att de bilder jag fått från solnedgången över Ryssbergen räckte. Däremot hade jag ett motiv kvar att föreviga, en nästan fullmåne jag visste skulle röra sig över Värmeverket och ut mot Lindbacke. Jag hade sett den när jag gick hem från jobbet i veckan och då lyste den stor och gul över silohuset i hamnen. Givetvis hade jag ingen kamera med mig vid tillfället.

Nu hoppades jag få bild på den just när den syntes över Värmeverkets skorsten. Den kom aldrig och jag såg inte månen från de platser vid Lindbacke där jag stod, ändå hade jag blicken mot himmelen och den bana där den borde dyka upp. Märkligt…

Istället blev det en bild på Värmeverket. Tyvärr var det lite för ljust för att kunna fånga de förbipasserande bilarnas strålkastare med lång slutartid, men man kan åtminstone ana dem i förgrunden.

Fast det blev faktiskt en bild till över Nyköping från toppen av Lindbacke. Jag gick händelsen lite i förväg när jag visade bilden på Värmeverket. Den här vyn uppenbarade sig precis när de sista solstrålarna syntes bortom Ryssbergen. Silohuset ett par kilometer från min plats lyste härligt inbjudande när solen svepte in byggnaden i ett varmt sken och solens strålar speglade sig i fönstren.