…eller en promenad på igenväxta stigar och ståtliga hästar.

Lindbacke kan man inte undvika när man talar om natur i Nyköpings omgivning som lockar till avslappning och en flykt från verkligheten. Jag har gått här många gånger. Ni har läst om dessa promenader många gånger. Jag kommer att gå här många gånger och ni kommer att läsa om dessa promenader många gånger.

Har du inte redan gjort det. Ta en promenad till naturreservatet. Stan är inte större än att du kan göra det. Orkar du inte eller känner att lusten inte finns, ta bilen eller cykeln och parkera den vid informationstavlan och bege dig ut i naturen. Du kan bara röra dig på själva Lindbacke, du kan ta rundslingan förbi Stora Kungsladugården och Gumsbacken eller ta Sörmlandsleden till Kastalen och tillbaks. Möjligheterna är oändliga och dessutom lite roliga om du har kameran hänger på axeln eller ligger i fickan.

Det är lite spännande att promenera förbi dessa muskelberg. Man vet inte hur de reagerar över främmande människor som promenerar i deras mat, men de verkar vara av den fromma sorten.

Från Gumsbacken (ja, jag gick rundslingan) ser man över Lindbacke och värmeverkets byggnader. Inte särskilt spännande, om det inte vore för molnen som skapar en illusion av rök som kommer ur skorstenen.

Vi kanske ses på Lindbacke någon gång. Jag är där ganska frekvent.