Höstens förtrupper

Ni märker hur hösten tränger sig på allt mer och vi närmar oss årets absolut tristaste månader med stormsteg, oktober och november.

Låt vara att tre bekanta avslöjat i sociala medier att de badat den senaste veckan. Brrrrr….

Själv sitter jag hemma och ser hur regndroppar slår sig ned på vardagsrumsfönstret och avslöjar inte bara ett lite skitigt fönster, utan också förändringarna som sker i vår lilla trädgård.

Visst, tända ljus och lite mys i höstrusket är alltid något att se fram mot, men oktober och november? Nej, de månaderna skulle jag gärna sova bort.

Den daglig promenaden måste ändå bli av. Ett mål är alltid ett mål, ett löfte är alltid ett löfte och den dagliga promenaden är både ett mål och ett löfte för och till mig själv. På dessa märker man hur höstens förtrupper gör sig allt mer påminda. Löven som bara för några veckor sedan lyste gröna på trädens grenar, lyser nu upp marken i höstens i.o.f.s. vackra färger.

…och visst måste man säga att träden är som kanske vackrast under dessa veckor. Då syftar jag givetvis på färgerna och inget annat.

Träden är också lite lömska just nu. De tappar inte bara sina löv, utan annat man inte vill ha i huvudet. Den här kastanjen landade på axeln. Hade jag fått den i huvudet skulle den kastats i vattnet, men nu fick den agera motiv mot bakgrunden av vattnet den slapp hamna i.

Vid Storhusfallet märks det att vattennivån i Nyköpingsån har stigit efter det myckna regnandet. Det är inte länge sedan nivån låg på en mycket sparsam nivå. Nu är det åter fart på det brusande vattnet. Här med fokus på just vattnet…