Ibland behöver man inte ta särskilt många steg för att finna färgprakt. En kort promenad till återvinningsstation och tillbaka, visade upp en bild av hösten som t.o.m. jag kan stå ut med.

Innan vi räfsade ihop lite skräp på altanen fick denna pion stå modell…

…och blickade man över staketet och upp mot en nästan molnfri himmel, hamnade denna björk i blickfånget.

100 meter från hemmet ligger något som man med god vilja kan kalla park, eller åtminstone grönområde. Just dessa blir allt mer sällsynta i ett Nyköping där politikernas mål på 700 nya invånare varje år, får staden att allt mer fjärma sig från den småstadsidyll som lockat storstadströtta stockholmare.

Inte mycket för världen, men visst finns är det en härlig färgpalett som visas upp?

Precis intill återvinningsstationen växer det buskar och i dessa glesa buskar finns ett och annat rött löv som förgyller. Skulle tro att dessa är borta inom några dagar. Kylan har anlänt och det bådar inte gott för växtligheten.

Fast borta bra, men hemma bäst. Gammalt, men trevligt, gemytligt och höstlikt.