Det gäller att passa på när vädret tillåter det och jag inte jobbar kvällsskift. Vadå, tänker ni?

Jo, att med kamera och stativ bege sig ut i Nyköping för att ta bilder på en nedgående sol och det fantastiska ljus som skapas vid dessa tillfällen. Vill man fånga solnedgångar på bästa tänkbara sätt, är molnfria himlar inte att önska. Som alla vet är moln som reflekterar solens strålar en alldeles utmärkt rekvisita för såväl proffs som amatörer.

Den här kvällen var molnfri, men inte helt fri från ett härligt ljus. Naturreservatet Lindbacke/Svanviken ligger nära till hands där vi nu bor och dit beger jag mig gärna både sommar, vår och höst. På vintern är det lite besvärligare, men jag tänker prova när snön fallit och marken ligger vit under en klarblå himmel.

Bilden nedan tog jag med handhållen kamera, vilket inte alltid är det bästa under mörka förhållanden. I synnerhet inte när man väljer en längre slutartid som är kravet om man ska få till de stjärnformade ljuspunkter man kan se på gatlyktor eller som här, solen. Med vibrationsreduceringen på och ett ISO-värde på 800 gick det ändå ganska bra.

Kameran sattes inte på stativet förrän jag var framme vid Lindbacke. Det blev en del bilder, men som alltid är det svårt att få till en exponering som ger en fin himmel i kombination med strukturer i landskapet under. Följden brukar bli att marken syns relativt bra och himlen är utfrätt, eller att himlen fångas med sina härliga färger och marken under är mörk, närmast svart.

En lösning är att skapa HDR-bilder med ett antal bilder tagna med olika exponeringar, eller som på bilden nedan. En enklare variant med två bilder som sammanförts i Photoshop där jag med hjälp av olika verktyg fått ut det bästa av två bilder med både över- och under exponering.

Lite kyligt var det allt och därför stannade jag inte särskilt länge på de vindpinade kullarna. Vid ”entrén” till naturreservatet stannade jag till för att fånga två bilder med olika resultat. Den första bilden tog jag i motljus och fokus på himlen för att skapa siluetten av träden. Högt ISO användes och i förstoring ser man bruset som är oundvikligt vid just höga ISO-värden.

Den andra bilden togs bara någon minut senare och här med ljuset i ryggen. Skillnaden på dessa förutsättningar är stor, vilket kanske får många som inte är intresserade av fotografering att undra. Effekten är dock densamma, oavsett om du tar bilder med bra eller dåliga ljusförhållanden. Prova själv att ta två bilder på samma motiv under dagtid, den ena med solen i ansiktet och den andra med solen i ryggen. Du märker själv skillnaden, så den tänker jag inte förklara.

Jag var ganska nöjd med kvällen som hade gett de resultat jag önskade…nåja, åtminstone nästan. Fast i efterhand önskade jag att handskarna var framplockade ur vinterlådan. Håll i ett stativ under lite mer kyliga förhållanden och du vet vad jag menar.

Dessa fina kvällar har lockat till andra fotosejourer, till vilka jag återkommer.