Snön faller, men dessbättre inte jag med den.

Igår kom då äntligen snön till vår del av världen. Jag är inget fans av vinter, men är det någon dag på året när jag vill se marken täckt av vit och nyfallen snö, är det julafton. Nu är vintrarna ganska lynniga i Nyköping, så därför gäller det att passa på när tillfället erbjuds och snön faller.

Av den anledningen packade jag kameran i väskan och begav mig ut på en två timmar lång promenad innan jobbet. Det skulle visa sig bli en promenad med många ansikten.

Mitt första besök blev vid Storhusqvarn där snön lagt sig vit och ganska orörd i den vackra Sågarparken.

I och omkring denna park kan både amatör- och proffsfotografer hitta underbara vintermotiv. För stunden var det ganska molnigt och milt, så några mästerverk blev det inte under det här korta besöket. Nyköpingsån ligger fortfarande ganska isfri och in mot stan kantades den av snötyngda träd.

En vandring upp till city kändes ganska självklar och nu sprack de täta molnen upp och solen värmde både frusna kroppar och husfasader. Ett ganska tomt torg bjöd på snö…

…och t.o.m. en av stans fulaste byggnader smälte in i omgivningen bättre än normalt.

Från Stora Torget och ned till hamnen. Visst är det märkligt hur vatten drar till sig uppmärksamhet och det spelar ingen roll om det är sommar eller vinter. Ett skäl är givetvis att man vid vatten kan fånga mer storslagen natur än mitt inne bland asfalt och betong. Jag halade upp kameran ur väskan och vips fick jag sällskap av en and som trodde att väskan innehöll mat. Det gjorde den förvisso, men den var tilltänkt att jag skulle ha till middag.

Nu hade molnen tätnat över Arnö och svepte under några minuter in hamnen i ett underbart sken.

Det var ett märkligt ljus som uppenbarade sig och som snarare förde tankarna till en solnedgång…klockan 12:00 på förmiddagen. Ett annat fenomen som visade upp sig var en regnbåge (eller heter det snöbåge). Den var inte stor och visade sig heller inte särskilt länge, men ni som följer mig på Instagram kan se den just nu.

Vände man blicken från solen var synen en helt annan. Förvisso drog molnen in över horisonten, men det vackra skenet uppenbarade sig inte längre.

Bilden av denna byggnad är säkert en av de vanligaste i stans fotointresserade befolknings arkiv, åtminstone i mitt eget. Visst, det finns alltid nya förutsättningar, vinklar och ljusförhållanden att hitta och nu är förhoppningen att vi i vinter kan se detta motiv bada i ljuset av nyfallen snö och en klarblå himmel.

Fler bilder från hamnen blev det nu inte och jag ställde stegen mot ett annat väldokumenterat motiv.

Det är väl likadant med Nyköpingshus som med kanotstadion. Alla har dem på bild, men av någon anledning lyckas man alltid komma hem med nya. Mer intressant och inte lika förevigat är interiörer och exteriörer kring och inne på borggården. Den här vyn kanske inte är unik…

…men det är nog inte många som vänder på huvudet och fotar från slottet och ut mot Spelhagen. Det kan ibland vara mer intressant, i synnerhet när himlen är mer spännande än normalt.

Två timmars promenad, en god lunch på Kumlins och nu var det dags att bege sig till jobbet. I folkmun kallad Mordor och jag förstår inte det?