En trevlig dag utan vandring tillbringades i Guadalest. En liten stad med drygt 500 invånare som ligger 548 m.ö.h.

Resan dit gick längs med kusten, men vek snart av från huvudvägen och in på väldigt slingriga vägar längs bergkanter och i raviner. Ett bedårande vackert landskap visade sig utanför bilfönstret.

Snart såg vi målet för färden skymta bland bergen.

Ni ser den lilla byn Guadalest till vänster om bergskammen som ligger i solen. Vi parkerade bilen på en bakgata och tog oss ned till en platå som omgärdades av butiker, caféer och museer. Härifrån var utsikten över landskapet och ut mot Medelhavet bedårande.

Vad gör man i Guadalest tänker ni, en liten by med några hundra invånare? Jo, det finns en hel del intressant att se och göra. Huvudattraktionen ligger högt över besökarnas huvuden och dit tar man sig genom en tunnel i berget.

Fast jag återkommer till denna byggnad senare.

När man passerat genom tunneln kommer man in i det gamla Guadalest. Man möts av en brant liten gågata som leder upp till ett litet, men ganska vackert torg.

För att komma upp till den lilla vita byggnaden på berget, måste man betala entré till museet Ordoña House som byggdes 1644 efter en stor jordbävning i området. Under det spanska tronföljdskriget 1708 plundrades huset och brändes ned till grunden, men återskapades sedermera i dess ursprungliga skick. I museet finns ett stort bibliotek med över 1 200 verk, mängder med olika konstverk och smycken i olika storlekar och former.

Vi gick igenom huset ganska snart, för det var inte huvudmålet för vår nyfikenhet. Vi gick uppför en rad trappor och hamnade utanför byggnaden där vi plötsligt stod framför det berömda slottet San José och med en underbar utsikt mot The Bell Tower och slottet Alcozaiba.

Man förstår att den lilla byn med sin borg och enda vägen in genom tunneln i berget var närmast ointaglig. Ändå lyckades man plundra och bränna här under tidigt 1700-tal.

Det var blåsigt i området den här dagen och stundtals tog man ett litet snedsteg när vinden rykte tag i en. Lite småkallt var det också, åtminstone tycket vissa det.

Det var lite spännande att luta sig ut över murkrönen när vinden tog i, men vad gör man inte för att få bra bilder med sig hem? Som exempelvis på den uppdämda och smaragdgröna sjö som ligger i foten av berget som Guadalest är byggt på.

Allra högst upp ligger en liten kyrka och byns gamla kyrkogård. Välskött och vacker, även om bilden nedan föreställer lite modernare gravar än de som fanns bakom fotograf Stefan.

Förutom dessa ståtliga byggnader finns det också en rad museer. Ett salt & pepparmuseum, ett etnologiskt museum, ett dockmuseum m.fl. Vi hann besöka ett och det var mikro-museet. Låter kanske inte spännande, men var nog så intressant. Vad fick vi se? Jo, konstverk så små att de knappt syntes. Samtliga verk fick man se genom lupp, förstoringsglas och mikroskop. Vad sägs om en karavan med kameler som passerar genom ett nålsöga, en målning av Goya på en tändsticka eller en sjöjungfru på ett knappnålshuvud. Det är givetvis svårt att fota dessa verk och blixt fick man inte använda.

Den här lilla figuren ser kanske inte så imponerande ut…

…men tittar man genom förstoringsglaset upptäcker man…

Hupp…!!!

Verken i museet är tillverkade av Manuel Ussá, en spansk konstnär som specialiserat sig på konstverk i mikroformat.

Givetvis ett måste att se med egna ögon, då det är svårt att förmedla konstverken så här. På den här sidan finns lite bilder och filmer att skåda.

Ett mycket trevligt besök, men en sak saknade jag. Ett museum som alla medresenärer besökt och berättade om innan vi for iväg på förmiddagen. Tortyrmuseet. Det var stängt till min besvikelse. De som tidigare besökt museet kunde berätta hur de nästan mådde illa av det som förevisades och de dofter som förmedlade både död och förruttnelse.

Någon film från museet hittar jag inte, men väl från Prags dito.

Efter en god lunch (kanske tur vi inte besökte museet innan), så for vi ned för de slingriga vägarna och tillbaks mot Javéa. Fast på vägen stannade vi till i Mascarat, en liten ort där lyxbåtar och lyxlägenheter trängs med varandra.

Ett kort besök, lite avundsjuka blickar på båtar och hus, en kopp kaffe eller öl för de som var törstiga.

I nästa inlägg är vi ute och vandrar. Därefter och den sista berättelsen från vår veckolånga resa kommer att handla om stället vi bodde på och de trevliga människor vi där lärde känna.