Jag har länge haft ett speciellt mål. En bild som jag sett framför mig länge nu.

Nu jädrar skulle den tas. Återkommer till detta längre ned.

Det blev en promenad med kameran monterad på ett stativ. Ett sådant krävs när man ska ta bilder av detta slag. På vägen till mitt mål ställde jag ned stativet och fångade detta motiv. Inget märkvärdigt i sig, men en bild av nutiden strax utanför Nyköping.

Bilden togs också för att visa på den skillnad det kan göra om man riktar kameran i olika riktningar. Bilden ovan togs med den nedgående solen i ryggen. Bilden nedan togs från samma plats, minuterna senare och med kameran riktad mot samma sol.

Lite skillnad, eller hur? Nu var inte det här målet för dagen, utan det väntade en promenad på ytterligare någon kilometer. Ni som känner igen byggnaden på denna bild, kanske förstår vart jag är på väg.

Det är Lilla Kungsladugården ni ser. Till höger om denna gård går en väg som frugan och jag brukar promenera under behagligare omständigheter. Den vägen delar sig och så småningom och den väg jag tänkte ta leder bort mot järnvägsspåret.

Det var där jag tänkte ta bilden jag sett framför mig i månader. Fast en blick över nämnda väg fick mig att tveka.

Att det är någon kilometer kvar att gå berörde mig inte, inte heller att det var lite småkyligt. Nej, det som till slut gjorde att jag avstod promenaden mot målet var att solen tinat upp den hårda grusvägen och gjort den till en lerig sådan. Redan fram hit hade jag tvingats hoppa mellan vattenpölar och balansera i dikeskanten för att inte skita ned mig allt för mycket.

Det blev som ni förstår ingen promenad bort till slutmålet och därför heller ingen bild av det motiv som var tänkt.

Istället fortsatte jag förbi gården och bort mot Hemgårdens nya industriområde. Med den nedgående solen i ryggen kunde jag inte låta bli att fångs den här bilden. Med punktmätning och minusexponering gjordes bilden något mörkare än verkligheten. Detta för att göra den mer intressant, om den nu är så intressant.

Utan dessa inställningar hade himlen frätt ut och siluetterna av träden uteblivit.

Några hundra meter längre fram satte jag ned stativet i kanten av vägbanan. En blick över området och jag insåg att bönderna i trakten får vänta ytterligare innan de kan skrida till verket.

Det nya industriområdet växer fram och temat verkar vara bilar. kanske lite märkligt att det poppar upp nya företag som riktar sig till bilister när debatten nu går het om klimat och minskat bilåkande. Man kanske inte ska förstå, men någonstans hittar man lite dubbelmoral i det hela.

Jo, så var det det här med drömbilden.

Jag har länge sett den framför mig. Ett annalkande tåg som sveper förbi på räls som glänser av solnedgångens varma sken och en himmel som lyser i grälla färger. Svårt att med ord beskriva den bild jag sett framför mig. Tyvärr får ni inte se den bilden framför er nu, men jag hoppas att någon gång kunna fånga den. Nu går vi mot ljusare tider och därför får jag kanske vänta tills nästa vinter innan den sätts på pränt. Vi får se.

Det blev istället en avstickare till järnvägsspåret bakom den berömda garagelängorna. Inte riktigt vad jag tänkt mig, men ändå en bild på järnvägsräls som leder till och från Nyköping. Dock utan ankommande eller avgående tåg.

Det blev en sista bild innan jag tågade hem. En bild på E4:an där den ganska glesa trafiken gled förbi som spöklika skuggor. Det var inte tillräckligt mörkt för att bara fånga de förbipasserande fordonens ljus och något ND-filter hade jag inte med mig på promenaden.

Fast nu var det väl tusan om inte våren är här och kommande inlägg kan präglas av denna.