På en liten parkeringsyta intill en grusväg där inte särskilt många rör sig finns detta vrak att finna.
Det har stått där i ett antal år, omgärdat av skräp och t.o.m. en soffa som sett sina bästa dagar.
Under en kort period stod här också en husvagn modell äldre och väldigt nedgången. Passerade man här då kunde man se avtryck av mänsklig närvaro man inte gärna vill se. Använda toalettpapper fladdrade med vinden och gick man längs den lilla stigen upp i skogen för att leta svamp kunde man både se och känna lukten av mänsklig avföring. Helt klart bodde någon i husvagnen och helt klart är att det rört sig människor i området. Människor som står långt ned på stegen och människor som kanske livnär sig på att begå brott. M.a.o. ord människor på livets baksida.
Givetvis tragiskt att en välfärdsnation som Sverige inte kan ge alla medborgare vad de behöver, men så är det, så har det alltid varit och så lär det alltid förbli.
Fast det mest intressanta är båten, eller vraket som det mer liknar, och dess historia. Någon har ägt den, någon har forslat dit den och varför just på denna ganska avsides väg? Jag är tämligen säker på att jag sett denna båt i andra sammanhang och på andra ställen. Var och när minns jag inte, men någon som läser detta kanske kan ge mig svar på frågan.
Jag tycker det är tråkigt när båtar får förfalla sådär. Tänk alla tjo och skratt som utspelats sig där på havet det blå. Jag är nämligen båtmänniska sedan småben. Den där båten hade en fin glans en gång i tiden. Det värsta är när människan ställer en sak på sidan som soffan tex då kommer det mera skräp dit. Oansvarigt att inte åka till en återvinningscentral så enkelt.
Håller med. Har fått lite information om båten på Facebook. Den var i tjänst som militär farkost på P10 för många år sedan och gick under namnet ”Bräsken”. Varför den står där den står och vem som placerat den där är fortfarande höljt i dunkel.
Frågor hopas i huvudet när man stöter på det som du visar, men även övergivna hus. Hus där det verkar som ägaren suttit vid köksbordet druckit kaffe och lämnat stället där och då. Avlidit, inga arvingar, ingen som bryr sig om huset efter det. Sorgligt.
Det är sannerligen sorgligt, men ändå finns det en viss spänning med både ödehus och båten som inlägget handlar om. Vilken historia döljer sig bakom?
Ja så är det verkligen.