Ni som följt denna blogg ett tag, vet att jag har en viss fäbless för kyrkogårdar. Nej, jag är inte religiös, men finner lugnet på dessa platser väldigt tilltalande. Dessutom är kyrkogårdar ofta väldigt vackra och ser man Photoshop som ett spännande verktyg kan man på dessa platser finna underlag till egengjorda skräck- och spökbilder.
Så ruvar kyrkogårdar på både spännande och tragiska levnadsöden. Kanske är det makabert, men visst finns det en viss spänning i att läsa namn och titlar på de gravstenar som pryder människors sista vila. Vilka var de, hur levde de…
Ett sådant levnadsöde sprang jag på när jag senast besökte Nya kyrkogården i Nyköping.
Jag är inte bekant med personen, men finner att han dog i unga år och var befäl i det svenska flygvapnet. Intresserad som jag är av att gräva i fakta så gick jag igång på Google. Vad föranledde att denna unga flygare bara blev 27 år?
Jag hittade på Forumet för svensk flyghistoria att ett flygplan från svenska försvaret kolliderade med ett värn vid start på Hallvikens flygplats i Jämtland den 11:e mars 1946. Bägge besättningsmännen omkommer, Lennart Wiklund och Hannes Nyberg.
Man kan säga mycket om Facebook, men här hittar man också väldigt intressanta uppgifter och sidor att följa. På sidan ”Soldattorp och indelta soldater” fann jag mer om olyckan och den unga man som ligger begravd på Nya kyrkogården i Nyköping. Detta är en offentlig grupp, så det är därmed tillåtet att förmedla fakta från den. Klicka på bilden och ta del av ett av många tragiska levnadsöden som vår historia bygger på.
I Stockholm finns en byggnad som kallas Tre Vapen. Här finns bl.a. en minneshall innehållandes en stor minnestavla över samtliga svenska flygare som omkommit under militärtjänst genom åren. Man kan läsa lite om detta på Svensk Flyghistorisk Förenings hemsida och Försvarsmaktens webbsida.
Hej Stefan,
Roligt och underligt att hitta din post. Gravstenen känner jag väl igen, liksom den unge förlorade löjtnanten. Lennarts då treåriga son blev senare min pappa 😊. /Pia
Hej Pia
Jättekul information att ta del av. Det kanske är ett litet absurd intresse att gå runt på kyrkogårdar och läsa namn, yrken, ibland livsöden och all den historia som våra förfäder lämnat efter sig.
Snarare ett fint och omtänksamt sätt att värdera det och dem som varit, tycker jag. Och, faktiskt, därigenom även oss som finns idag. Farfars öde formade både min Farmor Inga och min Pappa i någon mån till de personer de blev. Indirekt så även mig, mina systrar, fastrar och kusiner. Vid Alla Helgona, då Farmor ännu fanns kvar, besökte vi ibland graven alla tillsammans. -Ett kärt minne. Tack 🙏🏻