Ibland kommer man på sig själv med att planera olika fotoprojekt långt innan de genomförs. Ibland blir inspireras man av bilder i sociala medier eller på andra bloggar. Så ibland kastar man upp kameran till ögat och tar rent spontana bilder.

Som när kastrullen i vilken pastan kokade skickade upp rök mot fläkten.  Kallas det ”rök” förresten?

Detta kan man väl kalla för ett godissug eller att ha huvudet fullt med tankar på sötsaker.

När jag promenerade hem från en fotosejour i hamnområdet med stativet hopfällt och kameran över axeln, kom dessa två änder simmande in mot kanten. Den vackra himlen avspeglade sig i vattnet, så kameran slets ned från axeln och bilden togs med de inställningar som var förvalda. Kanske inte det optimala i sammanhanget, men spontanitet handlar inte om att utföra mästerverk.

Det är väl spontant om något att lägga sig raklång på ett tågräls för att få en bild i marknivå på den glaslins som fångar bakgrunden i ett annat perspektiv.

Det gick på några sekunder när den nedgående solen speglade sig i fönsterrutorna på Nyköpings högsta bostadshus. Bara ett fåtal sekunder senare var rutorna lika mörka som de till höger på byggnaden.