Kristi Himmelsfärdsdag är för det flesta synonymt med ledighet. Idag har många ägnat tid åt att fixa fritidsbåten, se till sommarstugan, känna sommarens första varma vindar eller som vi…vandra.

Det gjorde frugan och jag idag och med bil tog vi oss till nya vandringsmarker i grannlänet och grannkommunen söder om Södermanland och Nyköping.

Getå är en liten liten ort med 70-80 invånare som man snart swishar förbi på den oerhört vackra Strandvägen mellan Norrköping och Kolmården. Getå har gjort sig mest känd för den tragiska tågolyckan 1918 då 42 människor dog när banvallen gett vika för ett tidigare ras. Fast Getå är också känd för en betydligt trevligare plats. Getåravinen och det var hit vi rattade vår lilla KIA.

Vid den lilla parkeringen nedanför Getå turisthotell stannade vi vår bil och begav oss ut på vandring. Först stannade jag upp och beundrade detta bostadshus som ser ut att vara inspirerat av byggnadsstilen man kan se i Alperna.

Så gick vi över denna lilla bro och tog oss in i en nästan sagolik vacker skog.

Vi undrade lite över alla dessa valv som syntes på många håll i början av den 2,5 km långa leden.

Om deras närhet till hotellet med anor från 1700-talet har med saken att göra kan någon säkert förklara. Säkert är att de använts till något. Fast nu är detta en parentes i skuggan av den oerhört vackra natur som vandringen genom Getåravinen erbjuder.

Det går givetvis inte att förmedla ljudet av porlande vatten som i samverkan med fåglars vackra kvitter gör sitt bästa för att göra upplevelsen än mer njutbar. Frugan gjorde ett försök och publicerade en liten filmsnutt på Instagram…

…men inte ens med nutidens moderna mobil- och systemkameror kan man skapa en förnimmelse som kommer naturen till sin rätt. Det måste upplevas och vi var helt eniga om att denna korta vandring var en upplevelse.

Hur ravinen kom till vet jag inte, men man tror att det varmare klimatet, erosion och smältande isar gav upphov till denna och andra raviner för si så där 20 000 år sedan. Skogen i denna magnifika ravin planterades någon gång på 1870-talet. Det täta och i förhållande unga lövverken gör sitt yttersta för att hålla solens strålar borta från växtligheten på marken.

En växtlighet som är unik för denna del av Sverige. Hur många av er har hört arter som gullpudra, storrams, bäckbräsma, skavfräken, lundstjärnblomma, hultbräken, majbräken, ekbräken och som här, strutbräken.

Dessa växter finns i denna ravin och trängs här tillsammans med vanligare och mer namnkunniga. Som vitsippan jag inte kunde låta bli att fota mot det mörka vattnet den kantade.

På sina håll syntes också frugans favoritblomma börja sin utveckling från frö till blomma. Heter det frö förresten? Den vackra och väldoftande blomman med det vackra namnet liljekonvalj. De blommor som syntes var i sin inledningsfas och hade ännu inte börjat avge de härliga dofter som sprider sig i skogar och i vaser på vardagsrumsborden. Fast frugan lade sig på knä och försökte insupa dofterna, men gav upp. Vi får nog vänta några veckor till och då är jag säker på att en och annan bukett kommer att pryda vårt hem.

Det finns många informationsskyltar längs de slingrande, lite kuperade och på sina håll leriga stigarna. Här kan man läsa om de växter man passerar och som ni nyss fick namnen på.

Man kan också läsa om det djurliv som finns i den porlande bäck som rinner längs med stigen. En porlande, på sina håll sakta rinnande och lite brunfärgade Getån där ovanliga fiskarter som bäcknejonöga och bäcköring lever. Vi såg inga fiskar, men tittade heller inte så noga efter dem.

Självklart tar man med sig matsäck på sin vandring. Dagens intogs på en klippa uppe på Getåbergen dit man tar sig på en 300 meter lång avstickare. En fantastisk utsikt möter de som tar denna något branta promenad och vad smakar bättre än en matsäck ute i naturen och som här, med en vidunderlig utsikt över Bråviken och bort mot Norrköping.

Jag har hört mycket om Getåravinen och sett bilder som lagts ut av personer jag följer på Facebook och Instagram. Suget att bege sig hit har funnits länge och varken jag eller frugan ångrar att vi tog oss hit denna lediga torsdag. Jag är tämligen säker på att detta besök inte var det sista.

Från toppen på berget återstod bara några hundra meter på denna trevliga rundslinga som Getåravinen erbjuder. Fast som sagt, en naturupplevelse som denna kan inte på några vis förmedlas med hjälp av kameror. Man bör uppleva den i verkligheten. Så upp ur soffan, lämna datorspelet för några timmar och ta er ut i vår svenska natur. Det finns så oerhört mycket att uppleva och jag törs lova att man som person mår bättre efter att ha upplevt det som naturen och djuren skänker oss något stressade människor och det är dessutom alldeles gratis. Väldigt många människor, inklusive barnfamiljer, var ute på samma vandring som vi. Vi mötte de flesta på vägen tillbaks, så vill ni njuta av naturens ljud och inte människans bör ni vara ute tidigt. Så undrar jag hur man tänker när man försöker släpa med sig en barnvagn nere i denna ravin…

Det blev ytterligare några stopp nere i Östergötland och till detta återkommer jag i ett senare inlägg.