Det här inlägget är en fortsättning på den fantastiska vandring vi gjorde i Getåravinen under Kristi Himmelfärdsdag. En dag där vädret var så där givmilt man bara önskar under tillställningar som just vandringar.

Vi anlände till Getå via den oerhört trista E4:an, men valde att ta oss hem via den mycket natursköna Strandvägen med två stopp vid två små idyller.

Först Kolmården (inte djurparken) eller om det rätta namnet är Krokek eller möjligen Sandviken som frugan kallar platsen. Vet inte vilket, men nere vid vattnet finns inte bara möjligheten att njuta av omgivningen. Här finns en välkänd glassbar, ett par restauranger och ett trollerimuseum. Inget av detta besökte vi, då våra något smutsiga vandringskläder och svettiga kroppar inte passade för ändamålet. Vi gick istället runt i omgivningen och såg när båtfolket lade ut med sina ägodelar eller när de finputsade skroven en sista gång innan sjöläggning.

Här ligger också campingen First Camp som glädjande nog hade många gäster. I utkanten av denna camping kan man ta sig upp på en utsiktsplats vid vilken man har en väldigt fin utsikt över Bråviken och bebyggelsen.

Som många kustnära småorter är det sommaren som gäller. Jag inbillar mig att hösten och framför allt vintern får dessa orter att falla ned i dvala. Fast nu lever de upp och i dessa små vattennära orter är var och varannan invånare ägare till en båt i olika storlek. Många var de som gav sig ut på havet och något färre var de som redan varit där ute och var på väg in i hamn.

Vi njöt lite till av både utsikt och väder innan vi gav oss iväg mot nästa stopp.

Till nästa stopp tar man sig via en avfart från Kvaresbovägen som tar över efter Strandvägen i den lilla ort vi nyss besökte. Nästa stopp har jag också besökt ett antal gånger och även här är det sommarhalvåret som gäller, inte tidig vår när jag var här senast. Jag talar förstås om…

Marmorbruket där den berömda Kolmårdsmarmorn utvanns redan på medeltiden. Till och från har verksamheten lagts i träda för att senare återupptas. Drottningholm, Stockholms slott, Kungliga operan, operan i Paris och Rockefeller Center i New York är några byggnader där man kan hitta marmor från Kolmården.

Idag pågår ingen verksamhet här, men detta innebär inte att området är ointressant. Tvärtom.

Naturen bjuder på en härligt varierad flora med intressant växter vars namn jag aldrig kan lära mig och här trivs insekter som fisken trivs i vattnet. Fast det som står ut är förstås de olika brott som idag är vattenfyllda.

Ovan det största av dessa brott. Marmorbruket är också plats för en pittoresk, men härligt gammal bebyggelse som ligger insvept i underbar grönska.

De enskilda gårdarna kantas av buskage, ganska gistna trästaket eller som på bilden nedan, gärsgårdar övervuxna med gammal mossa. Som att ta sig ett par hundra år tillbaks i tiden.

En liten promenad längs med bygatan och vi kom till en skylt som pekade upp i skogen och som talade om att 500 meter bort ligger utsiktsplatsen Spiran. Dit ville vi förstås och började klättra uppför. Om vi kom till den platsen vet vi inte, då ingen skylt talade om att vi befann oss på den platsen. Dock satte vi oss ned en stund på en kal bergsknalle och beundrade utsikten därifrån. Spiran eller ej, vackert var det.

Det finns en annan utsiktsplats som är mer välbesökt och det är ute vid Tittut, lusthuset som uppfördes i början av 1800-talet. Vi gick aldrig dit, då vi besökt den platsen vid tidigare besök. Man behöver dock inte ta sig hela vägen ut dit om det är vackra vyer man är ute efter. Längs stigen kan man stanna på flera platser och beundra det vackra svenska landskapet. Den här vyn från en sten jag satt på vid kanten är svår att förmedla på foto, men området som påminner om en ö i grekiska skärgården stupar ganska brant ned.

Vi har som sagt varit här vid några tillfällen, men än återstår två saker som vi ännu inte utforskat. Museet som varit stängt vid samtliga av våra besök och så hamnpromenaden som ni kan skymta på bilden ovan. Den ska vara sevärd säger de nya arbetskamrater jag har i Norrköping och eftersom vi gillar att vandra så vore det väl tusan om vi inte landar där så småningom.

Den här heldagen var Marmorbruket välbesökt och vi hade bara tur att få en parkeringsplats. Så har det inte alltid varit, men kanske dessa pandemitider gör att folk hittar andra intressen än de sedvanliga i trädgården, framför tv:n eller mobilen.

Naturen i all ära, men Marmorbruket i Kolmården andas svensk kultur- och industrihistoria och denna är jag frälst i.

Avslutningsvis en bild från Marmorbruket när verksamhet pågick. Bilden är hämtad från sajten Digitalt museum.