Scarborough Fair är en vacker ballad med anor från 1500-talets England och inte Skottland eller Irland som många tror. Eventuellt kan den ha hämtat inspiration från den skotska folksången ”The Elfin Knight”.
Det finns en del tolkningar om textens innehåll, precis som det finns olika tolkningar av balladen i sig. Bloggen du just nu besöker har en alldeles egen sida med musik jag personligen uppskattar och som du når om du klickar på ”Musiken” ovan. Här ska jag göra ett undantag och publicera denna underbara ballad i mitt vanliga flöde. Klicka vidare, för det finns en anledning att så göra.
Som sagt finns det många tolkningar av denna ballad. Här följer tre av dem. Den kanske mest välkända, den som ger mig gåshud och den som aldrig borde spelats in. Vilken som är vilken får ni gissa er till, men efter de tre olika versionerna följer en omröstning som jag hoppas ni nappar på.
Först ut är Simon & Garfunkel från en konsert i New York 1981.
Därefter en version framförd vid irländska Slane Castle av den unga och oerhört talangfulla australiensiska tjejen Celia Pavey, som går under artistnamnet Vera Blue när hon uppträder i musikkollektivet Celtic Woman.
Till sist en version av Biff Byford, till vardags sångare i ett av mina favoritband från 80-talet… Saxon.
Ägna tid att lyssna på samtliga versioner och rösta därefter på vilken version du uppskattar mest.
Så fint! För mig är låten förknippad med huvudpersonerna i den fantastiska TV-serien ”Outlander”
Jo-jo. Hade själv önskat att den framförts av Celtic Woman på Edinburgh Tattoo när vi var där.