Vår lilla oas

Frugan och jag har skapat oss en liten oas i det Nyköping som förlorar allt mer av sin charm när nya, moderna och framför allt dyra bostäder poppar upp som svampar.

Vi har bägge en bakgrund som boendes i hyresfastigheter, både i staden och på landsbygden. För fyra år sedan fick vi chansen att bryta denna trend då vi kunde matcha de bud som låg på en bostad i ett av Nyköpings lugnaste områden.

När vi träffades för 18 år sedan gjordes i det tysta ett val. Spara pengar till att köpa en bil eller att spara ännu lite till för att kunna köpa något eget. Vi valde det sista, vilket jag förmodar att de flesta skulle göra i vår situation. Ni som följer bloggen vet dock att vi numera är ägare till också en bil och orsaken kanske ni känner till?

Nog om det. Radhusen där vi numera har vårt hem byggdes 1946, är idag K-märkta och behåller den charm som politikerna annars sett till att rivas genom åren. Det finns ett renoveringsbehov, men detta lär vi få vänta med innan vi kan genomföra det vi måste. Hus- och billån kräver sin rätt och utanpå det en pendlingskostnad till och från Norrköping.

Fast den lilla oas vi numera har, övervinner kanske det mesta. Så här charmigt kan det se ut, även om lägenheterna på bilden tillhör grannlängan.

Den lilla trädgård som medföljer varje lägenhet var ett krav från oss bägge när vi började titta på bostäder. En liten täppa där man kan sitta bekvämt och inmundiga mat, dryck eller bara njuta. Att kunna ställa upp en grill och låta grilldofterna sprida sig till omgivningen var en annan dröm. Vi och i synnerhet frugan har lagt ned mycket tid och pengar på att få i ordning denna lilla täppa. Nu fattas bara att vi byter ut det gamla och gistna trädäcket, vilket vi hoppas kan bli nästa år, så har vi nog nått dit vi vill.

Fast nu när sommaren är här, så är tankarna på eventuella nya utgifter bortblåsta. Nu njuter vi.

I denna lilla trädgård odlas det. Kryddor av olika slag, rabarber, sallader och vi väntar på att den hallonbuske som planterades förra året ska ge sin skörd. Fast just nu njuter vi av jordgubbarna som började mogna för någon vecka sedan.

Bär och kryddor i all ära, men det är blommorna som lyser upp och här har frugan lagt ned mycket tid och pengar. Jag erkänner att mina fingrar aldrig varit gröna och att jag mest använder dessa blommor som fotoobjekt. När vi flyttade in här, våren för fyra år sedan, var det med spänning vi inväntade att få se vad som fanns planterat innan. En av de växter vi såg växa upp var den stora och vackra pion som dominerar när sommaren gör sin entré.

Fast mycket annat växer här också och här följer lite bilder på det.

Några av dessa växter gör sig bra på bordet och ger en trevlig inramning när man placerat sig i soffan för att ta en bit mat och något kallt att dricka.

Fast vi har djur också, en del önskade, andra oönskade. För några år sedan hade vi enorma problem med grannarnas katter som tydligen utsåg vår lilla täppa som samlingspunkt. Idogt arbete och det faktum att några kattägare flyttat och ersatts av kattlösa familjer har löst problemet åt oss. Vi har också en liten igelkott som dyker upp några dagar på vårkanten, men i år missade jag honom/henne. Tack o lov har vi klarat oss från ovälkomna gäster på fyra ben och såna som ringlar fram på marken.

Mindre djur finns det dock gott om så här års. De förb…de svartmyrorna som verkar lika svåra att få bort som knott i norra Sverige. Dessa små irriterande kryp som lyckats förstöra en del av frugans planteringar. Har någon ett bra motmedel så välkomnas alla förslag. Annars är det de flygande djuren vi omges mest av och dessa gör oss inget ont och utgör dessutom föremål för vårt fotointresse.

Tyvärr har vi ännu inte sett några fjärilar, men vi hoppas de dyker upp vartefter det börjar blomma på allvar. De utgör ett välkommet besök, liksom de fåglar som dyker upp för ett skrovmål och lite vatten att dricka. Frugan fick byta strategi förra året då det lilla fågelbordet såg lite större gäster som kajor och duvor och det var inte riktigt det vi vill ha. I år lyser de med sin frånvaro och den enda lite större fågel som dyker upp är ett par skator som har sitt bo i en björk utanför vår trädgård och som bara kommer för att ta några klunkar vatten.

Annars är det de traditionella fåglarna vi sitter och tittar på. Blåmesar, talgoxar, pilfinkar, gråsparvar och en ensam liten rödhake som lite försynt brukar dyka upp med jämna mellanrum.

Fast i år har vi nya gäster på besök, välkomna sådana. Två hackspettar som dyker upp framför allt tidiga morgnar. Vi har listat ut att också de har sitt bo i en björk utanför vår lilla oas. Jag vet inte hur vanligt det är att just hackspettar, vi tror det är en hona med unge, kommer till fågelbord så här näta människors boningar? Välkomna är det hursomhelst och förevigade på många bilder är de dessutom.

Hoppas få återkomma med nya bilder från trädgården, gärna med fjärilar som inslag.

17 reaktioner på ”Vår lilla oas

      • Tack Stefan! Jag har två andra tillfällen när jag har tagit rätt på en fågel, den ena gången en sidensvans och den andra gången en trast av något slag. Man blir så glad när de piggnar till – och på köpet får man chansen till fina bilder.

        • Kramar. Vi har vid ett tillfälle tagit hand om en koltrast som hade ett tråkigt möte med en av grannens katter på vår lilla täppa. Den repade sig och flög iväg efter några timmar.

  1. Ni har verkligen fått till en oas med mycket möda. Det får ta några år till man kommer till en punkt, där man känner sig nöjd. Mysigt med fåglar, som vi tyvärr inte har så många av…..kan bero på att vi har en katt

  2. Väldigt trevligt inlägg med snyggt fotade bilder. Alltid kul att lära ”känna” personerna bakom bloggen.

  3. Vilket trevligt inlägg om er oas! Härliga bilder!
    Vi har två par med hackspettar som kommer till fågelbordet tillsammans med sina ungar varje dag – och visst är det en fröjd att se dem. 🙂

Lämna ett svar