Mariefred med sina dryga 4 000 invånare är en av alla dessa småorter som lever upp på sommaren. 1370-talet kan man säga att Mariefreds historia inleddes. Det var då Bo Jonsson Grip lät bygga en medeltida borg ute på udden Gripsholm. Den borg som efter ombyggnader kom att kallas Gripsholms slott.

Det var till Mariefred vi åkte idag, denna tisdag som inte visste om solen skulle skina eller om regnet och åskan skulle dominera.

Gripsholms slott. 1526 gjorde Gustav Vasa anspråk på den borg som Bo Jonsson Grip byggde och han började med en gång att riva borgen och påbörjade byggandet av slottet 1537.

Slottet är förstås Mariefreds stora turistattraktion och drar tusentals besökare till den lilla orten varje år. Slottet har som alla slott, en mängd trädgårdar i varierande storlek. Som här ett växthus som inramas av prunkande grönska…

…och som här. Statyn ”Hebe” som står i ena delen av slottsområdet och blickar ut över Mälaren.

I bakgrunden på bilden ovan kan ni se en annan pampig byggnad. Det är villan Gripsnäs som byggdes 1897 åt generaldirektör Hugo Martin. Den villan har genom åren huserat både elevhem, bibliotek och rektorsbostad i regi av Gripsholms folkhögskola. Sedan ett antal år är villan åter i privat ägo.

Slottet är förstås huvudattraktionen. Både den ståtliga byggnad man ser från långt håll…

…men även innandömet rymmer många intressanta delar. Många av dessa hallar och gemak kan man bara vistas i på guidade turer. På dessa turer kan man närmare stifta bekantskap med de stora salar som rymde kanoner som skulle försvara slottet från fiender. Du kan få se Gustav Vasas säng som står här än idag. Här finns en teater som Gustav lll lät bygga och så inhyses svenska statens porträttsamling (porträtt av betydande personer från Gustav Vasas tid fram till idag) i slottet. Fast vill du inte betala för guidade turer finns annat att skåda. Många gamla salar kan man kliva ned i, exempelvis den gamla fängelsehålan, som dock inte är den på bilden nedan…

…och till salar ovan jord finns stängda trappor där man kan ana sig till hur dåtidens invånare tog sig upp och ned för smala och mörka gångar.

På inre borggården står slottets brunn och bakom den ses trappan upp till det burspråk som inramar slottets egentliga huvudentré.

På den yttre borggården står de bägge kanonerna Galten och Suggan. Dessa bägge kanoner är krigsbyten från krigen med Ryssland och göts i slutet av 1500-talet. De har stått på samma plats sedan 1623.

Strax utanför slottet står ett par stora runstenar.

De berättar om det s.k. Ingvarståget åren 1036-1041. Ingvar den Vittfarne ledde då ett stort vikingatåg som seglade i österled. På en av de två stenarna står följande inristat.

Från Gripsholm ser man in mot Mariefred.

Mariefred är som skrivet en typisk turistort som lever upp på sommaren. Vackert belägen vid Mälaren tar Mariefred emot tusentals besökare från när och fjärran.

Som många gamla städer återfinns gamla miljöer även på denna lilla ort. Smala gränder, kullerstensgator och vackert färgade hus.

På ortens torg och gågator trängs gammalt och nytt. På samma gator och torg hör man också olika dialekter och språk. Precis som sig bör på en svensk turistort.

Fast i ärlighetens namn är Mariefred inte bara pittoreska miljöer och Gripsholms slott. Kyrkan som står på en kulle i centrum och som ni kan skymta på en del bilder ovan, är relativt ny med sörmländslk mått. 1624 stod den klar och byggdes ovanpå ruinerna av ett gammalt kartusiankloster (en romersk-katolsk gren som grundades 1084) som fanns här åren 1493-1527.

Utanför kyrkan står Sten-Sture stenen som restes ovanpå det gamla klostret 1905. På den är inristat ”Sten Sture, riddare till Gripsholm, rikets föreståndare, grundade här klostret Mariefred och fick här sin lägerstad år 1504″.

Innandömet är inte mycket att orda om. Kanske inte att gamla attiraljer finns i den mängd man kan se i äldre kyrkor i trakten, men visst är det vackert? Säger jag som inte är religiös.

Ute på en udde finns också ångbåtsbryggan. Härifrån kan man ta en ångbåt för vidare färd på Mälaren till kringliggande orter som Strängnäs, Enhörna och Stockholm.

Tyvärr låg inte båten inne under de timmar vi var på plats. Det var däremot Mariefreds näst största attraktion. Museijärnvägen som trafikerar Mariefred och Taxinge på en drygt 11 km lång smalspårig järnväg.

Kul att se hur många som ville åka med tåget i dessa coronatider. Det ville dock inte vi, utan vårt avslut i Mariefred skedde på restaurang Slottspaviljongen.

Mariefred är värt ett besök, så har du inte varit där, åk dit.