I ett inlägg från min första semestervecka hade jag varit ute på en tidig morgonpromenad utanför stadsgränsen. Jag skrev då att ambitionen är att ta en sådan varje morgon under semestern.

Jag har i stort infriat den ambitionen, förutom ett par morgnar då jag kompenserat detta med en vandring på Sörmlandsleden. Bilderna i detta inlägg är från en av dessa promenader och den här gången företogs denna innanför stadsgränsen.

Jag säger det, jag har sagt det och jag kommer att säga det. Promenader under tidiga morgnar slår det mesta om man vill uppleva omgivningen på ett mer behagligt vis.

Bara en sådan enkel sak som att möta solen när den stiger upp bakom horisonten och dess varma strålar försöker leta sig genom täta grenverk.

Av någon anledning är det till vatten jag söker mig när jag traskar genom staden. Vatten finns det i form av Nyköpingsån, men också nere i den vik som leder ut i Östersjön. Gästhamnen har börjat fyllas med båtar i olika storlekar, men jag tror ändå att coronan skrämt bort många. Så lite gästbåtar kan jag inte minnas att jag sett här nere, vilket är lite förvånande med tanke på det nya ordet ”hemester” som innebär att vi svenskar tillbringar mer tid på hemmaplan än i annat land.

Fast några vräkiga saker har hittat hit.

På hamnpromenaden passerar man kanotstadion som inte direkt myllrar av liv i dessa tider. Därav inga bilder från denna, men byggnaden som uppfördes för kanotsportens bästa, syns över strandvegetationen alla dagar året om.

Det myllrade inte heller av folk vid de, enligt mig, få saker som jag uppskattar med Nyköping kommuns alla satsningar. Givetvis var tiden på dygnet den direkta orsaken till detta och jag vet att dessa strandstolar brukar användas flitigt. Bra kommunen.

Det är här jag brukar vända under mina promenader. Det gjorde jag även den här morgonen och på väg tillbaks såg jag en fiskare som verkade haft en usel morgon. Inga nyfångade fiskar i henns kassar inte.

Bara för att man befinner sig inom stadsgränsen innebär inte att det saknas vackra planteringar att vila ögonen på. Tvärtom är Nyköping full av planteringar och konstgjorda anrättningar. Kanske inte konstigt när politikerna i sin iver att locka stockholmare till Nyköping håller på att bygga bort all charm och alla naturliga grönområden. Gäller att passa på och njuta av det vackra som erbjuds.

Tyvärr verkar vissa stolliga invånare njuta så mycket av dessa växter att de helt sonika gräver upp dem för att sedan använda dem hemma.

Min från Kina inköpta glaskula är här placerad på en bänk med ett ofta förevigat motiv i fokus. Ni som bor i Nyköping vet förstås vad kulan visar inom sin sfär?

Det blev inga andra bilder från hamnbassängen den här morgonen. Jag hade kunnat fånga byggnaderna ni ser i sfären ovan, fiskarna som också de verkar vara morgonpigga eller de båtar som låg förtöjda vid kajen. Eller kanske de på morgonen stängda restaurangerna? Fast det får bli en annan gång.

Nu ilade jag istället mot Nyköpingshus och det motiv jag hade haft i siktet redan när jag lämnade hemmet.

Ser ni regnbågen i fontänens vatten? Den enda regnbåge jag personligen sett denna ganska regniga sommar.

Intill Slottsdammen ligger Slottsvallarna och på en av dessa står denna anrättningar som påminner om att Nyköpings gästabud spelas även i år, om än i ny regi och ny och ny tappning.

En titt på klockan och jag insåg att frugan så smått började röra på sig i sängen. Dags att ila hem för att inta en gemensam frukost, men först en bild på en i Nyköping välkänd skylt som på ett bra sätt beskriver den morgon jag just bevittnat.