Vem tycker inte att nya bekantskaper skapar det där lilla extra i tillvaron.

Nya bekantskaper behöver inte nödvändigtvis innebära trevliga människor, utan också platser där man tidigare aldrig satt sin fot. Det sistnämnda upplevde vi nu och färden tog oss en bit från Nyköping och ett första stopp mitt ute i en landsbygd där man byggt upp något väldigt trevligt.

Byggnaden på bilden ovan är Ekenäs kvarn. Tyvärr har jag inte hittat någon egentlig information om kvarnen och dess historia, men 1859 begärde dåvarande ägaren av Ekenäs gård, Arent Fredrik Herman Silfversparre, att få bygga en kvarn vid vardera utlopp i Vadsbrosjön. Bara den ena tilläts och den ser ni på bilden ovan.

Sedan början av 2010-talet drivs kvarnen av en svensk kvinna som många år jobbade som kriminalpsykolog i London, men som nu driver kvarnen i första hand som café. Det var av den sistnämnda anledningen vi  tog oss till en av Nyköpings grannkommuner.

Man maler fortfarande eget mjöl i kvarnen, där det också finns ett loppis med idel gamla prylar och där också föreställningar av olika slag arrangeras. Det är dock caféet som i första hand lockar besökare. Vid dåligt väder man man sitta inomhus, men det är i trädgården man vill sitta. Inte bara för att det innebär fint väder, utan för att trädgården är lite speciell.

Man sitter omgiven av högt gräs, där en oerhört vacker höna trippar runt bland de gamla möbler som utgör möblemanget och allt detta intill vattnet. Allt känns väldigt genuint, jordnära och familjärt. Kort sagt, ett ställe ute i Ingenmansland där man trivs och mår bra.

Allt är bakat lokalt och merparten av de ingredienser som ingår i bakverken, drycken och det som också säljs i caféet är även det lokalt tillverkat. Mycket gott och för vår del innebar det afternoon tea med scones för frugan…

…och hallonpaj med grädde för mig.

Ett mycket angenämt och trevligt besök. Givetvis kommer vi att återkomma hit, men dock inte i år när man nu är på väg att stänga för säsongen. Trots tiden på året var det en strid ström med besökare, så Ekenäs kvarn har definitivt skapat sig ett namn. Kul.

En anledning till att göra nya besök är den handelsträdgård som ligger i anslutning till Ekenäs. Den hade vid vårt besök redan stängt för i år, men när den under våren 2021 öppnar misstänker jag att frugan stakat ut ett utflyktsmål. Nu passerade vi bara anläggningen på vår korta promenad från kvarnen och förbi Ekenäs gård som ni ser på bilden nedan.

Mätta, belåtna och med några inköp i kassen lämnade vi Ekenäs kvarn, men vi for inte direkt hem.

Ett annat utflyktsmål vi bara talat om tidigare stod näst på programmet. Efter ännu några mil inåt landet stod vi så framför…

Stenhammars slott i utkanten av Flen.

Själva egendomen Stenhammar nämns redan på 1300-talet, men den stora huvudbyggnaden uppfördes 1658 för att inta sin nuvarande form någon gång i mitten av 1800-talet.

Som brukligt är finns det också en mängd byggnader runt detta slott. Tyvärr är det privat mark och man kan varken ta sig in i slottsträdgården eller vandra runt i domänerna utanför murarna. Synd tycker jag som är insnöad på gamla miljöer, men samtidigt är det förståeligt.

Omgivningen är annars vacker och i Stenhammars naturreservat går en etapp på Sörmlandsleden. Just detta faktum lär innebära att frugan och jag på våra vandringar runt denna 100 mil långa led, för eller senare kommer att vandra här igen. Då med ryggsäck, matsäck och kläder mer lämpade för ändamålet.