Buskhyttan har cirka 200 invånare och är väl mest känd genom Ulf Peder Olrogs visa ”Samling vid pumpen” och just det f.d. dansstället Pumpen som lockade dansintresserade från både när och fjärran.

Buskhyttan är idag en ort man passerar på mindre än en minut, men när man passerar genom orten ser man kvarlevorna av ett sågverk som idag är ett tragiskt monument över Sveriges industrihistoria.

Sågen har anor från 1900-talets början och verksamheten pågick på området fram till 1977. Snickeriet som var en av verksamheterna fortsatte ytterligare några år för att avsluta tillverkningen av elkablar till ASEA. Hela sågverksområdet var gigantiskt stort och inhyste t.o.m. en egen hamn. Det mesta är idag raserat och gömt bland en växtlighet som intagit området sedan nedläggningen. Hur många som jobbade på sågen som mest vet jag inte, men säkerligen har hundratals Buskhyttebor och pendlare haft sin inkomst från detta ställe genom åren.

Hursomhelst är Buskhyttans såg ett tragiskt bevis för hur svensk industri genomgått en närmast genomklappning. Säger jag som nyligen fick sluta året efter att ett klassiskt Nyköpingsföretag firade 100 år genom att meddela personalen att man flyttar den lilla verksamhet som ännu fanns kvar,

Jag hade egentligen tänkt fotografera sågen i svartvitt för att detta passar bäst in i historien, men vädret var så fint att bilderna gjorde sig bra i färg. Därför konverterade jag dem från färg till svartvitt och i detta inlägg får ni själva avgöra i vilken skepnad sågen gör sig bäst.

Med tanke på vilket skick området befinner sig i, är skylten nedan närmast parodisk.

Varför förstår ni…

Sågen har blivit en avstjälpningsplats för avdankade bilar, söndervittrande båtar och annat skräp. Ingen byggnad har klarat sig från vandalism och klotter. Så visst är det en tragisk syn, men också ett mecka för fotointresserade som säkerligen kan finna motiv att göra något intressant av.

Min personliga favorit bland dessa bilder är den ensamma stolen som står i en av lokalerna. På något vis symboliserar den en svunnen tid och påminner besökarna om att det för bara några decennier sedan pågick en verksamhet just i denna ödsliga och vandaliserade byggnad.

På sina håll gäller det att se vad man sätter fötterna. Glassplitter ligger överallt och framför allt är bryggan och brygghuset ett område där man ska se sig för. Det knakade betänkligt när jag gick där på lösa och trasiga brädor.

Det fanns och kanske fortfarande finns planer på att sanera hela området och bygga mellan 400 och 500 bostäder i form av en trädgårdsstad. Jag säger bara, LÅT BLI!

Kostnaden skulle bli ofantlig och jag är rädd för att notan skulle landa hos skattebetalarna precis som genomförda och misslyckade satsningar redan gjort.

Första gången jag besökte området förvånades jag av dess storlek. Från vägen ser man egentligen bara det stora huset på den första bilden i inlägget och det lilla kontorshus som numera är eldhärjat och förstört.

Fast längre in står tomma och stora byggnader som vittnar om en verksamhet många bara hört talas om, men aldrig tagit del av. Vad som tillverkades i respektive byggnad vore intressant att veta och kanske man får en liten hum när man klickar in på den länk jag lagt sist i inlägget och som visar sågens historia i bild.

Efter att sågen lades ned har här pågått annan verksamhet. Jag kanske är felinformerad, men jag tror att s.k. bilburen ungdom höll till här under ett antal år. Åtminstone visar spåren och bortglömda attiraljer att så var fallet. Annan och mer ljusskygg verksamhet ser man tydliga spår av.

Vad som sker med sågverksområdet i framtiden får vi ana oss till. Jag hoppas att politikerna tar sitt förnuft till fånga och skippar planerna på nya bostäder, men politiker än nu en gång för alla politiker, så man vet inte. Att låta stället förfalla är kanske heller ingen lösning, men tänk om ansvariga haft vett att bevara Nyköpings industrihistoria, till vilken jag räknar Buskhyttans såg. Hade man inte kunnat locka turister på samma sätt som Norrköping lockar tiotusentals besökare till sitt stora industrilandskap? Vad hade inte uppfinningsrika och innovativa personer kunnat göra med miljarder från EU-fonder och kapitalstarka intressenter?

Fast nu drömmer vi oss bort, för bakom denna taggtråd döljer sig en monument från en svunnen tid och en historia vi aldrig mer får uppleva. Tänk om väggar kunde berätta…

Så till sist den utlovade länken till Tunabergs hembygdsförenings sida om Buskhyttans såg.