Det var i onsdags jag fick idén. På E4:an mellan jobbet i Norrköping och hemmet i Nyköping såg jag den.

Det började precis skymma och framför oss såg jag en stor och rund måne sväva ovanför motorvägen. Jag ville bara hoppa ur bilen, ställa upp stativet och ta bilder på denna vackra vy. Som alla förstår var det en dröm, men jag såg motivet framför mig när jag fick idén.

Jag ville bara komma hem så fort som möjligt och rusa nedför trapporna till källarvåningen där jag har min utrustning ligger. Tanken var att bara ta några steg utanför bostaden för att fånga den ovanligt stora månen som vid hemkomsten visade sig ovanför staden. Visst, jag kom hem så småningom och vid det laget hade en klar himmel invaderats av moln. Det blev av den anledningen inga bilder den kvällen, men skam den som ger sig.

En titt på väderkartan och den lovade växlande molnighet under torsdagen, så chansen fanns att ta bilden då istället. Torsdagen kom och nere i Norrköping regnade det mest hela dagen och vid hemkomsten till Nyköping var det visserligen växlande molnighet, med betoning på molnighet.

En titt på väderkartan och fredagen lovade bättre väder. Nu stoppade jag ned fotoväskan med all nödvändig utrustning i bagageutrymmet på bilen. Tanken var att åka ned till hamnen i Nyköping när jag lämnat av mina pendlarkompisar för att där ta bilder på månen när den speglades i vattnet. Dagen var molnfri, men vid hemkomsten till Nyköping var stan insvept i en dimma där sikten var minimal och därav blev det ingen tur till hamnen och därför inga bilder.

Fast nu tror ni att besvikelsen var total. Fel, fel, fel, som en populär tv-figur sade i ”Fem myror…”.

Jag återgår till torsdagen. Lite besviken var jag när jag vid hemkomsten blickade upp mot en himmel som täcktes av moln. Jag satte mig vid datorn för att författa en tidigare publicerat inlägg, samtidigt som frugan tog en kort promenad i grannskapet. Telefonen ringde och frugan uppmanade mig att komma ut för nu syntes månen i all sin prakt.

Jag avvaktade, för den bild jag sett framför mig var för sen för att föreviga. Efter lite betänketid plockade jag ändå ihop utrustningen och gick tiotals meter ned till den intilliggande skolan där jag placerade stativet. Månen lyste klar ovanför hustaken och jag zoomade in.

Jag vet att månbilder ofta blir bäst om man har något i fonden, som exempelvis byggnader eller träd. Dessutom var tanken att fånga månen under lite ljusare förhållanden, men med tanke på omständigheterna blev bilden ändå ganska okej.

Jag zoomade ut igen för att på så vis fånga lite av omgivningen och bara på den korta tid som detta tog, hade molnen dragit in igen och började skymma. Den här bilden var den enda jag hann ta innan månen skymdes helt av molnen. Bilden räddas av en bil som åkte in på parkeringen och dess strålkaster som lyser upp lite av den dimma som bildats i den något kyliga kvällen.

Månen var borta och jag gav upp tanken på fler bilder av denna himlakropp. Fast en sista bild blev det och med en ganska lång slutartid fångades parkeringen och intilliggande byggnader så här.

Nu dröjer det till nästa fullmåne och kanske hag har bättre tur då. Fast nu när mörkret infinner sig allt tidigare, så öppnar det upp för andra projekt. Till dessa lär jag återkomma…