Det är bara några veckor sedan jag stack ut kameran genom altandörren och tog bilder från ett lät strilande regn.

Bara några veckor senare känns det som att allt är över.

Oktober hade precis inletts när ett lätt strilande regn letade sig ned över Nyköping. Jag stack ut kameran och fångade dropparna som smattrade mot glaset på vårt altanbord.

Löven singlade ned från de intilliggande björkarna och lade sig bland växter i vår lilla trädgård och på altanens trädäck. Hösten var kommen, men det kändes ändå som att sommaren klamrade sig fast med temperaturer över de 13 och en växtlighet som fortfarande lyste upp i området.

De sista blommorna stod kvar i rabatterna och vad passar bättre än att fota blommor när regndropparna bildar små kristallkulor på deras blad…

Fast regnet återkom och med det försvann fåglarna från vårt fågelbord…

…och de kvarvarande nyponen lämnade av små droppar av regn som sakta föll till marken.

Så här höll det på i flera dagar och när solen åter visade sig på himlen syntes både fallna löv och blomblad som vittnade om att hösten nu var här på allvar.

Förra helgen plockades så de sista utemöblerna ihop och frugan ägnade tid åt att rensa i rabatterna. Det kändes definitivt. Det kändes som att hösten var här på allvar och lämnade bakom sig en sommar som vi får vänta med att åter stifta bekantskap med de närmaste sju månaderna. Därför känns bilden nedan ganska tidstypisk.

Hösten är som sagt här och vad passar då bättre än att årets tråkigaste månad inleds med blåst, regn och rusk?