Trosa, eller Världens ände som orten kallas. Jag utlovade bilder från förra helgens besök och den lilla staden blev illustrerad med bilder tagna under en klarblå himmel.
Jag har en del minnen från Trosa från unga dagar. Inte bara för att vi spelade fotboll mot ortens lag, utan också för att vi åkte hit för att spela minigolf och besöka avlägsna släktingar som bodde naturskönt i utkanten av stan.
Min tid som fotbollsspelare är över sedan länge, minigolfbanan är ersatt av bostadshus och den naturskönt belägna villan är idag omgiven av moderna komplex. Därav har mina besök i Trosa varit väldigt få de senaste åren, men det är ändå med ett visst leende man besöker staden.
Bilden ovan är från Trosa torg och i bakgrunden ses det anrika Trosa stadshotell där vi övernattade under det korta besöket. Under en bild på samma torg sett från andra hållet med Rådhusstugan i blickfånget.
Trosa har genomgått en explosiv förvandling. På bara 20 år har folkmängden ökat från 4 200 till dagens 7 200 och nya bostadsområden växer upp som svampar, likaså industrier. Detta på gott och ont. Det ger givetvis kommunen skatteintäkter och nya arbetstillfällen. Tyvärr sker det på bekostnad av naturen och den charm som kännetecknat Trosa i decennier.
Fast är man på korta besök som turist bekymrar detta knappast, för som turist är det den gamla delen av stan man besöker och här lyser charmen lika intensivt idag som igår.
Trosaån utgör en central punkt i den charmiga delen av stan. Vid utloppet ligger de vräkiga lyxbåtarna vars ägare ofta kommer från vår huvudstad och utmed ån ses mindre båtar som vi får förmoda ägs av boende i de intilliggande husen.
Den gamla och charmiga delen av Trosa är inte bara ån, utan små mysiga gränder och gator som kantas av gamla byggnader som i mina ögon är betydligt charmigare än dagens arkitektur.
Utmed vår lilla promenad runt Trosas gamla del, passerades också små och pittoreska trädgårdar där folk var sysselsatta med sina trädgårdssysslor. Det grönskar nu, minst sagt…
Man kan övernatta i Trosa och inte bara på Trosa stadshotell.
Efter vår promenad styrde vi kosan mot ”den nya” delen av hamnområdet. Inte lika charmig, men som väl, förmodar jag, fyller turisternas krav på förplägnad och inköp. Här satte vi oss ned och njöt av vårsolen tillsammans med varsin mjukglass.
En bild på klocktornet vid Trosa stads kyrka får avsluta detta besök i Trosa.
Trosa har jag inte besökt än, men det kan mycket väl bli ett besök inspirerat av dina fina bilder.
Väl värt ett besök. Våren innan stan invaderas av turister är nog bästa tiden
Jag minns Trosa som det var för över 20 år sedan. Så otroligt charmigt. Dessutom fanns där ett tryckeri som jag besökte flera gånger, då det tryckte broschyrer och tidningar åt mitt företag. Har aldrig förstått varför Trosa döpts till världens ände. Helt oförtjänt tycker jag.
Jag tror detta med ”Världens ände” kom sig av att inga tåg går hit. Redan som ung hörde jag uttrycket användas och det är några år sedan.
Det ser väldigt mysigt ut.
Väldigt mysigt runt ån. Många fina och välbevarade byggnader, några matställen och lummiga trädgårdar. Väl värt ett besök.
Vilken idyll! 🤩 Själen mår bra av att se dylik arkitektur!
Håller med till fullo 🙂
Ser ut att vara ett verkligt mysigt litet samhälle med många gamla välbevarade hus, ungefär som min hemstad Lovisa i södra Finland.
Det gamla Trosa är både charmigt och mysigt, men tyvärr omges charmen av allt fler moderna byggnader. Fast så länge man bevarar det gamla så är Trosa väl värt ett besök. Jag älskar att vandra runt i dessa gamla miljöer som exempelvis Trosa, Gamla stan i Stockholm eller gamla Linköping. Skulle gärna göra detsamma i andra länder och varför inte i Finland.