När merparten av Nyköpings invånare sov och många kanske inte ens lagt sig, då går frugan och jag ut på morgonpromenad.

Att vakna tidigt av den inbyggda väckarklockan är en ynnest för många, en mardröm för andra. Vilket som, är tidiga morgnar helt underbara när man vill ha tystnaden, lugnet, dofterna och även ljuset när kameran nu hänger över axeln.

Vi har en lantlig liten promenadslinga inte långt från vårt hem, som tar cirka 40 minuter att gå. Det är en lagom sträcka när syftet inte är annat än att få röra lite på sig. Ni som bor i Nyköping anar var den lilla slingan befinner sig med hjälp av bilden ovan. För er som ibland passerar staden kan jag en liten hint om var vi befann oss på vår korta promenad.

På väg in eller ut ur Nyköping ligger två hamburgerrestauranger av känt märke. Titta inte dit, utan vänd blickarna mot andra sidan E4:an. Där ser ni den röda ladan som syns på bilden nedan.

Jag nämnde dofterna som en av flera faktorer som gör dessa tidiga morgnar så underbara. Rapsen är på väg att blomma ut och den något fräna doft som kommer från dessa växter är på väg att tas över av andra mer väldoftande. Som den underbara doften från syrenen som kantade vår väg.

Så här tidigt på morgonen har solen nätt och jämt orkat upp över den låglänta terrängen, än mindre över de centrala delarna av stadens taknockar. Det här skapar inte bara kontraster mellan skugga och ljus…

…utan också illusioner. Som det här stora rågfältet som ser ut att vara belagd med nyfallen snö.

På nära håll gnistrar morgondaggen fint i sädesslagets stilrena formationer. Jag tror det är råg och inte korn p.g.a. de något längre spröt som rågen har.

När solens strålar når lite högre, ramar de in landskapet i en mer varmare nyans som får de olika färgerna av sticka ut lite mer än bara någon timme senare.

Färgerna blått, grönt och gult var helt dominerande.

Vi gjorde en avstickare från vår vanliga promenadväg när tiden nu ändå fanns. Det blev en längre väg att vandra, både tids- och avståndsmässigt. På den sträcka vi fortsatte vår promenad sprang vi på något som gjorde Nyköping känt för en tid sedan. Den stora vattenläcka som gjorde att invånarna i Nyköping och grannstaden Oxelösund blev utan vatten.

Läckan är vid det här laget reparerad och bara efterarbetet pågår.

Strax efter området på bilden ovan, tvingas man till denna rundslingas ända möda. Att ta sig över järnvägsspåren och över ett ganska brett dike (som sällan är vattenfyllt) för att komma över på andra sidan där en vidare promenad genom skogen väntar.

I backen upp mot skogen springer en stor och vacker räv över grusvägen. Då hängde kameran bekvämt över axeln så någon bild på den blev det aldrig, trots ivrigt spanande in mot växtligheten där den försvann. Det är ändå en ynnest att se skogen djur i det vilda, för tyvärr blir de tillfällena allt glesare.

Efter detta tog vi oss upp på stigen som leder förbi Dammgruvorna, men från denna etapp blir det inga bilder. Vi bär bara med oss minnet från skogens fåglar som följde oss med sin vackra sång.