Nästa stopp på vår tur var från början inte planerad, utan blev spontan. En liten plats som är känd för de flesta i Sverige, nämligen…

Rejmyre, den lilla orten i Finspångs kommun, med sina knappt 900 invånare skulle de flesta köra förbi om det inte vore för ortens glasbruk.

Det är många år sedan mina föräldrar stannade till här efter en längre tur med bilen. Nu blev det ett stopp och den här gången var intresset för verksamheten och dess historia betydligt större än då.

Det var ingen större verksamhet i glashyttan och kanske vi hade hoppats på att få se någon av de anställda forma glas med sina munnar. Så blev det aldrig, men det var ändå intressant att se hur glas tillverkas och vilka verktyg som används.

Resultatet som uppnås med denna traditionella hantering är både vacker och dyr. Hantverk kostar och vill man köpa med sig ett par vin- eller whiskyglas hem, så måste man vara beredd att betala.

Rejmyre glasbruk har förstås en historia.

1810 grundade Johan Jacob Graver and Baron Mattias Alexander von Ungern-Sternberg glasbruket i Rejmyre. Till en början var verksamheten måttligt känd, då Sverige hade gott om glasbruk, inte minst i Småland där glasindustrin kom igång redan på 1700-talet. Början av 1900-talet sågs dock en ny era i Rejmyres historia, när man började formgiva i Jugendstil och plötsligt blev Reymyre ett namn ute i världen.

Reymyres glasbruk är tyvärr ett av få som fortfarande bedriver verksamhet.

I Rejmyre åt vi vår lunch. Det gjorde vi på Rejmyre Gestgifveri.

När vi satt vid bordet dundrade det förbi motorcyklar, bilar av amerikanskt stuk och många med husvagnar på släp.

Sedan 2006 har glasbruket fått sällskap av en annan attraktion. Här ute på landsbygden arrangeras Skogsröjet, en tre dagars festival med musik för alla som gillar lite hårdare sådan. I år med band som Europa, Michael Schenker Group, WASP, Jorn och Eclipse. När du läser detta är festivalen slut, så vil de se bra musik får du ge dig till tåls till 2023.