Den första semesterveckans första fina dag. Vad gör man då? Jo, man sätter sig i bilen och drar iväg på en dagstur. Grannlänet lockade och ett stort tack till Anki (blogg) för de tips vi fick på vägen. Det blir fyra inlägg och det första stoppet skedde här…

Häfla hammarsmedja eller Övre Hävla bruk som det också heter.

Strax utanför den lilla orten ligger detta hembygdsmuseum insprängt mellan de små sjöarna Regnaren och Vagnaren. Två sjöar varifrån det gamla bruket hämtade sitt vatten som drev smedjans vattenhjul.

Vi läste på en skylt att bruket öppnas för guidade turer klockan 11:00 och vi var på plats en halvtimme innan. När vi ändå var här så ville vi givetvis kika in i byggnaderna, så vi satte oss ned på en bänk, tog lite medhavt kaffe, strosade runt området och tog lite bilder.

1682 påbörjades bygget av smedjan på initiativ av landshövding Jacob Henriksson Fleming. Det var egentligen ett svartbygge som påbörjades, men myndigheterna gav sitt klartecken när de fick veta att Flemming ägde både marken där smedjan byggdes och varifrån råmaterialet hämtades. 1683 undertecknade kung Karl XI det privilegiebrev som till slut gjorde anläggningen officiell som tillverkare av smidbart järn.

För oss från Nyköping kan det vara intressant att veta att Jacob Henriksson Fleming också var ägare till Hånö i Bälinge socken under ett stort antal år.

Medan vi väntade på att anläggningen öppnade tog jag ytterligare en tur för att föreviga lite detaljer.

Så kom då guiden och låste upp den gamla trädörren till smedjans inre. En ung kille från trakten som hade uppgiften som sommarjobb. Ett jobb han skötte utmärkt.

Vi fick veta allt om de olika hammarkonstruktioner som använts, såväl räckhammare som smälthammare. Tysk- och Lancashireugnar, samt vilka verktyg som användes vid tillverkningen och hur tunga de var tvungna att vara. Väldigt intressant för en som älskar gamla svenska industrimiljöer.

På bilden nedan ses smedjans smälthammare från 1836 med sitt 700 kilo tunga hammarhuvud till höger.

Man håller på att renovera axeln som hammarhuvudet sitter på och glädjande nog så satsar man rejält för att bevara detta byggnadsminne.

1924 upphörde verksamheten på Över Häfla bruk efter ett antal år med dålig lönsamhet. När detta skedde lämnade arbetarna smedjan, låste dörren och lämnade allt kvar som det var. Därav denna skatt av gamla verktyg och maskiner.

Efter besöket i smedjan fick vi chansen till en guidad tur uppe i ett av de bostadshus där fyra av anläggningens arbetare med familjer bodde.

Fyra familjer bodde som sagt här. Varje familj var tilldelad ett kök, ett vardagsrum och ett finrum. Guiden berättade att en av familjerna som bodde här hade inte mindre än nio döttrar och för en modern familj är det nog svårt att tänka sig hur det var att bo så många på en yta av 10 x 8 meter.

Här har man samlat många attiraljer från förr, men den skarpsynte ser snart nog att allt inte är från tiden det begav sig. Strunt samma, för man kan ändå andas historik och drömma sig bort till en tid när varken smart-tv, mobil eller dator fanns att tillgå.

Jag hade givetvis älskat att smyga omkring med kameran och fota detaljer, men dagen var lång och vi var också på väg mot andra mål.

Hävla hammarsmedja eller Övre Häfla bruk var en angenäm överraskning som jag tycker ni ska besöka om ni har vägarna förbi.

Vill ni veta mer om Hävla hammarsmedja och se bilder från förr, klicka på den här länken och läs boken ”Häfla hammarsmedja” av museimannen vid Kungliga Tekniska Högskolan, Torsten Ahlin (1897-1982).