Det blir en allt vanligare syn i vårt avlånga land. Det kallas framåtblickande av en del och bakåtsträvande av andra. En sak är säker. Rivningsfebern splittrar Sverige.
Just den här synen blir allt vanligare i landet. Likt övergivna krigszoner som de i Ukraina står de där som tomma skelett och spökhus. Rivningskåkarna.
Ni känner säkert igen synen från de städer där ni bor? För det är just i städer man ser dessa områden. Gammal bebyggelse som rivs för att kunna bygga nytt, modernt och dyrt. På landsbygden skulle många jubla över grävmaskinernas framfart och verkligen välkomna den nybyggnation som så småningom står färdiga för inflyttning.
I städerna är det lite delade meningar.
På ett område framför den populära hotell- och konferensanläggningen Sunlight, låg fram till sommaren ett område med ett antal industrier, butiker och annan verksamhet. Som i så många andra kommuner vill också Nyköping locka till sig nya invånare från andra städer. Företrädesvis resursstarka stockholmare med stort kapital. Det är nämligen inga billiga bostäder som poppar upp runt om i stan, men målet att kommunen ska växa med 700 invånare årligen gör att de styrande kör över det mesta.
Nu har en av Nyköpings mest populära smörgåsbarer tvingats slå igen och ägaren drivits ut i arbetslöshet. Det stod en del om detta i lokaltidningen då varken kommunen eller den nya ägaren till marken kunde erbjuda honom nya lokaler.
Det fanns ett antal replokaler i området och tack vare att dessa nu rivits och att ett annat område med replokaler snart kommer att gå samma öde till mötes av samma anledning, står nu de flesta av Nyköpings pop- och rockband utan lokaler att repa i.
En tatueringsstudio, en klubblokal och en sjukgymnast tillhör också de som fått lämna området
Bara några dagar efter att dessa bilder togs påbörjades rivningen av den sista byggnaden.
Nu ligger där ett stort och rektangulärt grusområde och inväntar sitt öde.
Först ska här saneras på grund av den industriella verksamhet som här fanns. Sedan ska det enligt planerna byggas strax under 400 lägenheter i fastigheter med upp till 5 våningar. Det ska enligt ägarna planeras för både hyres- och bostadsrätter och nu kommer det svåra in i bilden.
En verklighet har slagit klorna i Sverige. Höga elpriser, stigande räntor och inflation, samt en lågkonjunktur som väntar nästa år och stigande arbetslöshet. Vilka kommer ha råd att köpa dyra lägenheter eller hyra dem framöver?
Ett annat problem är trafiken. Det planeras för nya infartsvägar till området, vilket kommer att leda till mer och tätare trafik, trots politikernas löften om att minska trafiken i centrala Nyköping. Detta i ett område som tillhört de allra lugnaste i hela stan. Det florerar många arga reaktioner och hårda ord om kommunens senaste satsning. Jag vet, för vi bor inte så långt därifrån.
Till sist en fråga till er alla. Förstår ni det här, för jag gör det inte.
I vår kommun har de styrande i flera år basunerat ut att trafiken i centrala Nyköping ska minska kraftigt. Man vill t.o.m. göra vissa gator bilfria. Samtidigt bygger man allt fler bostäder i centrala Nyköping och eftersom näst intill varje hushåll idag har en bil, så måste de rimligtvis kunna ta sig till och från bostaden om de har ärenden som kräver just bil. Ett ärende som att t.ex. handla. För samtidigt som allt fler bostäder byggs centralt, försvinner allt fler centrala butiker till förmån för nya köpcentrum i utkanten. Till vilka man förstås måste ta bilen om man ska storhandla.
Knepigt, eller hur?
Visst känner jag igen mig. Här i stan försvann det gamla och charmiga redan i rivningshysterin på 60-talet. Som tur var räddades många av husen och placerades på Torekällberget. Under 70-talet byggdes ett stort kvarter med bland annat en galleria, Lunagallerian. Där visar det sig nu att det är stora mögelproblem så om ett drygt år ska hela detta kvarter mitt i centrala centrum rivas. Vad kommer det att göra med en redan idag krympande centrumhandel. Var ska butikerna som ligger i gallerian ta vägen? Och dom som bor i dom nya husen som byggts när det förtätats (detta eländiga ord), hur härligt blir det att bo vid en enorm byggarbetsplats. Parkeringar för dom som bor i husen är inte många. Det är samma i ytterområdena. Det finns ett flerbostadsområde granne med vårt villaområde. Där har dom nu byggt hus på parkeringsplatserna (förtätat) så nu har några som bor där börjar parkera på våra små villagator.
När det gäller rivning så pågår just nu en stor rivning vid vår lilla centrala sjö Maren. Den gamla byggnaden som inhyste en känd hamburgerrestaurang rivs och istället ska ett stort hotell på 16 våningar uppföras. Flera hotell är på gång. Känns kanske inte som rätt läge nu i lågkonjunktur med höga energipriser och krig i Europa. Kommer någon att vilja bo på hotellen och … kommer någon att vilja driva dom. Ja, ja … det återstår att se.
Så jodå, visst känner jag igen mig …
Den som vandrar Östra och Västra Storgatan i Nyköping märker av två markanta skillnader mot förr. Det rör sig mycket mindre folk än förr och många butiker gapar tomma. En lustig situation i en stad som växer.
Det andra är skillnaden mellan det ”nya” och det ”gamla ”. Det finns några gator i centrala Nyköping som fortfarande kantas av gammal bebyggelse. Så mycket charm, så oftare som de figurerar på bilder som läggs ut på Facebook, Instagram etc. Jag tror de flesta saknar det som var.
Hade så gärna velat säga emot dig och ditt inlägg Stefan, men då jag själv bloggat om rivningsfebern i nollåttaland kan jag tyvärr bara instämma. Å så trist det är…
Ja, det gamla och charmiga försvinner i rasande takt.
Delade meningar – ja.
Stor igenkänning, verkar vara likadant överallt. Ibland kan jag tänka att städerna (eller rättare sagt de som bestämmer) har fått storhetsvansinne.
Ibland blir jag så TRÖTT…
Samtidigt är jag väldigt glad över att vi snart kan flytta in i en splitterny hyreslägenhet i centrala Tranemo. 😉
Så visst kan det finnas olika uppfattningar – till och med i en och samma kropp. 🙂
Ja, visst är man tudelad. Klart det ska byggas nytt om en stad vill växa. Fast låt det inte ske på bekostnad av den charm som oftast finns i mindre städer. Lyssna in responsen innan man bygger och inte efter att man byggt. Låt heller inte alla satsningar ske på bekostnad av landsbygden. Är det någonstans det behövs hopp och nya bostäder är det just där. Tre elementära punkter som Nyköpings politiker inte tagit till sig.
Tror du har en stor poäng där Stefan. Upplever det ofta som om en hel del människor känner sig ”överkörda”. Det ska byggas och byggas till varje pris och de kringboende tycker att; det här var inte det vi ville ha eller har inte blivit hörda.
Landsbygden kan man verkligen fundera över – vad händer där? Vilka satsningar sker?
Här i Tranemo vill man också öka sitt invånarantal (förstås) och då måste det byggas bostäder också. Nu är detta centralorten i kommunen så den är väl ändå större än många andra.
Sedan vi flyttade hit så har vi också hört lite negativa åsikter om det område som vi ska bo på. Alla husen är centrerade på en ganska liten yta och vissa äldre byggnader får nu sämre vy från sina lägenheter.
Det förstår jag kan kännas surt. Säkert har de inte haft någonting att säga till om.
För oss är det inget problem eftersom vi hela tiden har vetat hur planen för vårt område ser ut, och accepterat det.
I ännu mindre samhällen än vårt, så vore det kul att se bostadssatsningar. Nu är det faktiskt så i vårt närområde i kommunen, att det byggs nya boenden i olika former.
Hatten av för kommunen!
That’s the prize of a growing municipality. Everything is rising, from electric bills, water bills, food prices, etc. All that’s related to growth also grow, plus the war in Ukraine adds to the miseries of the population.
So true. I think many people yearn back to a time when everything was just right, on a smaller scale and adapted to the conditions.
Thanks a lot !