En härlig dag med vacker natur, kultur och historia, avslutades med många skratt.

 

Vi hämtade upp bror och svägerska och begav oss iväg på en sedan länge planerad dag. Jag tog på mig uppdraget att ordna med plats för vår gemensamma vandring, för det var förstås vandra vi skulle. Medvetet valdes en vandring som tillhör kategorin enkel och som utfördes i redan kända trakter, även för er bloggbesökare. Dock fick bror och svägerska fara iväg i ovisshet, då de inte var informerade om platsen ifråga. 

Vi kom fram tidig förmiddag och inledde vandringen på asfalt i väldigt vacker natur.

Den sörmländska landsbygden levererade vackra vyer och en sällan skådad fräschör i växtligheten. Små röda torp passerades på en fortsatt asfalterad och stundtals trafikerad väg…

…tills det att vi svängde av på en stig som bitvis går parallellt med leden Eriksgatan. Eriksgata har fått namnet efter den resa medeltida svenska kungar genomförde från uppländska Mora stenar ned till Junibacken i södra änden av Vättern. Södermanland passerades och då bland annat den trakt där vi nu befann oss i. Eriksgatan som led är främst för cyklister, även om också vandrare kan nyttja den, och mäter 20,6 km i längd.

Det var dock inte den sträckan vi gav oss ut på och snart svängde vår stick vänster där Eriksgatan fortsatte åt höger. Det var ingen lång vandring genom skogen, men ändå härlig med fräsch luft, vackert gröna nyanser och en del växter som sakta börjat spira.

Vi var snart ute ur skogen och leden fortsatte vidare på liten grusväg. Den här skylten väckte lika stort intresse hos bror och svägerska som den gjorde hos mig och frugan när vi gick här första gången.

En forskningsstation mitt ute i skogen. Jag är född och uppvuxen bara någon mil från platsen, liksom brorsan förstås. Ingen av oss har tidigare hört om denna forskningsstation, trots att vi åtskilliga gånger passerat ute på den allmänna vägen. Kanske inte så märkligt, då inga skyltar vid huvudvägen initierar att här finns en dylik station. Väldigt anonymt.

Det är dock en tämligen stor anläggning, välskött med en rad olika byggnader i olika storlek. Samtliga rödmålade som man förväntar sig här ute på landsbygden.

Tovetorps forskningsstation tillhör den zoologiska institutionen på Stockholms universitet och beskriver som verksamhet så här på deras webbsida. ”Vi bedriver forskning kring djurs biologi i en vital och internationell miljö”. Den fantasifulla kan säkert leda tankarna kring diverse spelfilmer som genom åren gjorts på temat ”forskning”, inte sällan med underrubriken rysare eller skräckfilm. Det här provröret som låg på grusvägen skulle säkert få fantasin att rusa iväg.

Efter vandringens mest kuperade sträcka var vi så ute på asfalterad väg, på vilken vi gick en kilometer, innan leden åter viker av på en grusväg. Jag, som fått äran att bestämma, valde att gå en dryg kilometer extra och detta bara för att komma till en plats som ni bloggbesökare läst om förut.

Torpesta kvarn, med anor från 1600-talet. Nuvarande utseende tros dock härstamma från 1800-talet, även om både kvarnhjulet och vattenrännan som leder till detta återskapades så sent som 1972 efter att ha fallit offer för tidens tand. Den sista mjölnare att arbeta i kvarnen lade ned verksamheten 1942.

På senare år är kvarnen föremål för många besökare, men utgör också scen till arrangerad visaftnar med lokala artister. Ett antal spelfilmer har också använt kvarnen för en del scener, bland dessa Rasmus på luffen och Alla vi barn i Bullerbyn.

Kvarnen och uppe till vänster mjölnarbostaden som numera används av den vaktmästare som håller området snyggt.

Efter denna avstickare återvände vi till huvudleden, som nu ledde oss in på en ännu mindre skogsväg. Främst barrskog kantade vägen och mellan stammar och buskage skymtade något blått och alltid lika efterlängtat. En sjö, till vilken jag återkommer.

Den här delen av leden fortsätter någon kilometer på grusväg och över en äng, för att därefter åter fortsätta ett tag på asfalterad väg. Intill denna väg ligger ännu ett bevis på den trista landsbygdsdöd vi tyvärr fått läsa om de senaste decennierna.

Jag hittar ingen historik kring detta torp, men det ser mer skamfilat ut för varje gång jag passerar här. Det är nog hursomhelst ingen som använt bostaden på länge, men jag är tämligen säker på att så var fallet i ungdomens dagar då våra föräldrar tog oss med på trevliga bilturer runt om i kommunen.

Så var det detta med sjön. Sjön i fråga heter Likstammen. En 9,5 kvadratkilometer stor sjö som sträcker sig i både Nyköping och Gnesta kommun.

Medeldjupet i sjön är 11,2 meter och den djupaste delen är 27 meter. I Likstammen badade vi ofta som unga och det var här jag lärde mig simma i den simskola som på den tiden arrangerades på somrarna. Det badplatsen ligger dock en bra bit från platsen där vi stod. Det något suspekta namnet Likstammen får kanske fantasin att fara iväg hos en del, men bakgrunden är inte så spännande/hemsk som det låter. Namnet är hämtat från gamla kartor lyder ”Sjön liks dammen” och ordet liks som på gammal svenska hade innebörden bästa. Alltså ”Den bästa sjön”.

Här tog vi vår fikapaus.

Tänk hur allt smakar bättre ute i moder natur och i synnerhet intill en sjö eller annat vattendrag.

Efter gott och välförtjänt kaffe med dopp fortsatte vi mot målet, vilket nu inte var långt borta. En liten avstickare på några hundra meter in på det som kallas viltstigen blev det. Detta med förhoppningen att få se hjort, räv, vildsvin, grävling och andra djur som brukar leva i stora hägn, eller varför inte ett av skogens djur i dessa rätta omgivning. Det blev intet.

Från denna viltstig tog vi oss raka vägen över asfalten och inte på den lilla grusväg som leder ned till platsen för både start och mål. Vackert grönt.

Då var vi framme efter avrättat dagsverke. Vad var det då för plats vi utgick från och kom i mål vid?

Jo…

Svenska jägarförbundets härliga anläggning vid Öster Malma. På bilden ovan ses barockslottet som började uppföras på 1600-talet.

Öster Malma är en plats man bara måste besöka. Är ni på jakt efter ett turistmål i sommar och har siktet inställt på Södermanland, åk hit. Jag länkar till deras webbsida så får ni läsa mer.

Här satte vi oss ned på bryggan vid Malmasjön och njöt lite av vädret.

Öster Malma är välbesökt, så också denna dag. Ett stort gäng, som att döma av dialekten, kom från Värmland och förmodligen hade övernattat i slottet eller möjligen något av vandrarhemmen, samsades på ytan med ett stort gäng turister och familjer som besökte viltparken eller bara åt den berömda och goda lunch som serveras.

Vi åt dock ingen lunch, då det fanns andra planer för resten av dagen.

Vi åkte hem mot Nyköping, släppte av bror och svägerska, åkte hem, duschade och bytte om. Kvällen avslutades sedan med god mat och dryck hemma hos bror och svägerska, där huvudnumret var kortspel. Då i form av Gabong, ett kortspel som lockar till ständiga skratt och som gör sig bäst om man har lite alkoholaktiga drycker innanför västen.

Har ni aldrig spelat eller ens hört tala om Gabong? Då bör ni som gillar kortspel och umgänge med vänner ta en närmare titt på detta. Länk till reglerna