Den här rundturen tillkom inspirerad av en jag gjorde i oktober. På den turen passerade jag områden som jag av olika anledningar inte besökte. Nu ville jag ta igen detta och det blev en dagsutflykt på temat gammalt och nytt. Personligen tycker jag att dagen blev både trevlig och lyckad, så jag hoppas ni är av samma åsikt.

Det här inlägget har legat och grott några dagar. Jag har letat och sökt efter information och hittat en del spännande. Så därför är bilderna i inlägget en dryg vecka gamla.

Jag åkte samma sträcka nu som då. I oktober missade jag att besöka en spännande och historisk plats. Kanske inte konstigt då jag inte känt till den särskilt länge, då området inte är markerad med skyltar, då det ligger en bom över vägen och då själva platsen är väl dold bakom en skog.

Jag stannade nu med bilen framför bommen och passerade denna och in på en liten grusväg. En dryg kilometers promenad och jag var framme.

Vid en backe skymtade detta genom lövverken.

På plats framför de två byggnaderna såg de ut så här.

Ca 50 meter vid sidan av dessa låg en byggnad som var det egentliga målet.

Tuvekvarn.

Om denna kan man läsa att det på platsen fanns en kvarn redan på 1500-talet. Givetvis inte den ovan som istället härstammar från 1700-talet. En karta från 1738 visar att det fanns två mjölkvarnar och två sågar kring Vedaån som rinner genom området. Av övriga tre återstår bara rester. Bland annat stenruiner av den såg som låg intill den kvarvarande kvarnen.

Den på bilden ovan gick under benämningen Stora Tuvekvarn. Här pågick verksamhet ända fram till 1949, men därefter har den lämnats åt sitt öde.

Tuvekvarn är inte bara kvarnen ovan. Längs en igenvuxen stig kom jag fram till ett litet bostadshus som ser ut att vara uppfört någon gång på 1900-talet. Dörren stod öppen, så jag tittade in. Inga möbler eller intressanta attiraljer finns kvar, men toaletten visar att bostaden inte är så gammal. Vattenklosett och handfat av senare modell.

Hade jag fortsatt stigen hade jag kommit till ytterligare små och övergivna byggnader. Jag har sett dem på bl.a. Google maps, men jag valde att inte ta mig längre fram.

Istället vände jag och gick tillbaks. Ovanför backen ligger det som ursprungligen var gården Tuvekvarn.

Sorgligt övergiven sedan länge.

Gården består av två parstugor, två magasin och uppfördes någon gång tidigt 1800-tal.

Jag gick grusvägen mot bilen med ett litet vemod. Är det så här vi vill att vår svenska historia och landsbygd ska minnas? Övergivna och svårt anfrätta områden med fantastiskt spännande historier som de bär på.

Bara några hundra meter från grusvägen till Tuvekvarn ligger Veda säteri.

Jag visade bilder och informerade om detta säteri i inlägget från oktober, så jag hoppar det nu. En intressant detalj bara. Framför den tillsynes tomma byggnaden står en bil, relativt ny och välputsad. Innan jag gjorde denna tur så tittade jag på flygbilder via Eniro, Hitta, Google Maps och Google Earth. Samma bil står på samma plats på samtliga bilder, så jag undrar om den bara är en obrukbar kuliss som ska skrämma bort inbrottstjuvar?

Däremot lade jag ned mer tid på ett område som ligger bara hundra meter från säteriet.

Jag valde bort även detta vid förra årets besök. Mycket beroende på att vägen upp dit är skyddad av en grind.

Grinden gick att ta sig förbi och eftersom inga skyltar om privat område finns, så fortsatte jag vägen upp mot kullen och…

…gården Baska.

Baska omnämns första gången 1528 och var en frälsegård fram till tidigt 1900-tal. Gården består av en partstuga, en drängstuga och två ekonomibyggnader. Alla sedan länge övergivna, men på andra sidan den lilla vägen står två stora lador som ser både använda och mer moderna ut. Baska ligger under Veda säteri, så det är möjligt att dessa idag används som förvaring av säteriets produkter.

Knappa 100 meter bortom Baska ligger Stensätter. En liten gård som uppfördes tidigt 1800-tal när boende på Baska flyttade hit. Uppgifter säger att paret som flyttade hit bodde här till sin död, 1837 respektive 1845 och att huset sedan dess stått öde.

En givetvis tråkig syn och ett lika tråkigt öde. Områdena jag hittills besökt under denna tur ligger i Sättersta gamla socken och därför är det Sättersta hembygdsförening som uppdaterat med en del information som AI och historiska dokument annars tagit fram. Läser man på deras hemsida så gror både missnöje och lite ilska över att de nya ägarna valt att låta både Tuvekvarn, Baska och Stensätter förfalla. Fast det är klart. Om t.o.m. själva manbyggnaden på Veda säteri förfaller, så varför bry sig om övergivna kvarnar och torp på ägorna?

Jag förstår dock hembygdsföreningens reaktion.

Nästa hållplats var också en hållplats under oktobers lilla rundtur.

Sjön Likstammen.

Även då fick ni lite information, så den ger jag mig inte in på igen. Annat än att här lärde jag mig att simma, att träbryggorna är utbytta mot mer moderna och att hopptornet reducerats till halva sin höjd.

18° visade en tavla att vattentemperaturen höll. Nu hade jag inga badbyxor med, men eftersom jag var helt ensam vid badet funderade jag på att helt enkelt näcka. Fast om badet var tomt på folk är det tämligen säkert att det hade dykt upp några när jag låg därute och simmade. Jag avstod därför.

Här stannade jag för en fika och här stannar också detta inlägg. Det blir ett till och då färden tillbaks till Nyköping som också den bjöd på trevliga upplevelser. Hoppas ni hänger med…