Början av veckan bjöd på ett fantastiskt höstväder. Jag gjorde slag i saken, satte mig i bilen och åkte till en plats som jag har många trevliga minnen från. Jag kan ana mig till att Tony från Tranemo skulle uppskatta bilfärden dit.
Färden tog mig på E4:an, förbi Tystberga där jag växte upp och ytterligare några km innan jag svängde av och tog in på den gamla Riksettan. Min tur rätt ut i den sörmländska landsbygden startade vid Lästringe kyrka. Invigd på 1100-talet och med en någon annorlunda utformning än andra kyrkor i trakten.
Vägen är till stora delar grusbelagd och går genom ett väldigt vackert landskap.
Vägen kantas inte bara av vacker natur, utan av gårdar, torp, säterier och andra historiskt intressanta platser. En sådan plats är Tuvekvarn. Området är privat mark och vägen dit var avspärrad med en bom, men jag hade i mån av tid kunnat promenera vägen fram. Miljön från 1500-talet är idag autentisk, men som i så många fall…lämnad av ägaren att förfalla. Så här ser området ut idag.
En annan tidstypisk syn som ofta passeras på smala grusvägar ute på landsbygden är gamla övergivna torp och tomma hus. Här i form av torpet Norrstugan.
Torpet har på senare år använts som fritidshus, men nu såg fastigheten helt öde ut, även om gården såg tämligen välvårdad ut.
En vanlig syn som sagt, men en tråkigare syn möttes jag av i form av Veda säteri.
Nedan en bild hämtad från Sörmlands museum.
Säteriet har anor långt bak i tiden. Fastigheten ägs idag av ett bolag i Södertälje. Manbyggnaden ovan står tom, likaså byggnaderna och gårdarna runt omkring.
Nedan syns långboden och arbetarbostaden (bild 1 och 2 ovan) från tiden när Veda säteri levde upp. Även dessa bilder är hämtade från Sörmlands museums bildarkiv.
Tuvekvarn som jag nämner ovan ligger också under Veda säteris ägor, liksom 1800-talsgården Baska som också får förfalla uppe på krönet nedan.
Nog kliar det i fingrarna att med kamerans hjälp närmare utforska själva säteriet och gårdarna runt omkring. Vilka historiska miljöer, vilken tråkig utveckling.
Jag for vidare och närmade mig slutmålet för resan. En plats varifrån jag har många trevliga minnen. Så är jag framme, svänger av vägen och ned mot parkeringsplatsen vid…
Det var här vi ungdomar satt med ögonen mot titthålen i omklädningsrummens träväggar och glodde in på tjejerna. Jo, så nyfikna och omogna var vi på den tiden.
Det var också här jag lärde mig simma.
Likstammen är en förhållandevis stor sjö med sina 9,56 km² och ett största djup på 27 m. Sjön är också känd för sitt klara vatten med en sikt på hela 7 m. Öster Malma, Torpesta kvarn och fornborgen Lundby är historiskt intressanta platser man hittar runt sjön.
Badsäsongen är över. Bryggor och hopptorn låg uppe på land. Bänkar och grillplatser stod öde. Fast intill själva badplatsen finns ett antal bastubryggor. Väldigt välskötta, så jag misstänker att de används för ändamålet året runt.
Ekor och roddbåtar låg uppdragna på land och lämnade något sargade bryggor ensamma.
Runt sjön finns ett väldigt rikt fågelliv och för fiskeintresserade finns det fiskekort att köpa vid Öster Malma.
Från sjön rinner också Vedaån. Följer man den hela vägen passeras Tuvekvarn och andra intressanta platser. I denna å som för dagen var ganska torrlagd, finns också den utrotningshotade målarmusslan som man nu försöker skapa en naturlig miljö för.
Någon kanske funderar över det något kufiska namnet på sjön – Likstammen. Det är inte vad några kanske tror, utan namnet kommer av sjöns utformning med sina tre lika stora vikar eller stammar som det hette förr. Har jag läst mig till.
Med dessa trevliga minnen från denna trevliga plats, satte jag mig i bilen och for hem med den värmande solen rätt i ansiktet. Det går en annan väg mellan Likstammen och den gamla Riksettan. Den använde vi i unga år när sjön var ett givet mål på sommaren. Den tar jag nästa gång, kanske kombinerad med en promenad upp till Tuvekvarn.
[…] här rundturen tillkom inspirerad av en jag gjorde i oktober. På den turen passerade jag områden som jag av olika anledningar inte besökte. Nu ville jag ta […]
Vid vatten vill man vara vackra höstdagar, underbara bilden från sjön och även andra av byggnader från din utflykt, den sista med solen som ett jubel. Tråkigt att vissa ställen inte underhålls men de mindre byggnaderna ser trots allt välhållna ut.
Förutom långboden och själva huvudbyggnaden ser byggnaderna runt om ganska välvårdade ut. Värre är det med gårdarna, torpen och kvarnen jag nämnde. Jag har inte sett dem själva men följer aktuell hembygdsförening på Facebook och de har en del bilder. Det ser inte roligt ut.
Lätt att konstatera att du gillar höstens vackra färgglada vyer och använder kameran flitigt, snyggt!
Den tidiga hösten är i mina ögon den mest färggranna under året. Fast nu går vi in i en mer grå period och får invänta en riktig vinter.
Vilken härlig utflykt du tog med oss på. Men jag blev väldigt ledsen när jag läste om säteriet som fått förfalla och dessutom ägs av ett bolag i Södertälje. Varför köper man något och sedan låter det förfalla. Det går över mitt förstånd.
Sedan var det roligt att läsa om dina barndomsminne vid sjön med det märkliga namnet. Jag tror faktiskt du visat bilder därifrån förut för jag minns att jag kommenterade namnet då också.
Sist men inte minst … alldeles fantastiska bilder! Hösten när den är som vackrast. Tyvärr är den inte alls lika vacker nu längre efter de senaste dagarnas regn och blåst.
Tack Anita. Som du skriver. Den vackra delen av hösten är på väg att blåsa bort.
Dagens ägare har tagit namnet efter säteriet och heter Weda fastigheter. Varför de låter allt förfalla kan man undra.
Så trevligt att få följa med på din tur! Vackra bilder på den vackra hösten. Fin miljö att få vara i.
Funderade på namnet och undrade om jag läst fel men du kom med en förklaring. Tack för det! 🙂
Tack Anneli. Kul att få bjuda på lite nostalgi från mina ungdoms år.
Vilken magisk plats och så trevligt att få följa med dig genom minnen. Log verkligen vid delen där du beskriver att det var där du lärde dig att simma. För nog är det ett minne som sitter djup i en, som att cykla nu kan jag något.
Väl bekomme. Kul att låta andra få följa med till mina ungdoms platser. Jodå, här tog jag både Grodan och Simborgarmärket.
Ha en trevlig kväll och en skön helg.
Hej Stefan! Vilken underbar skildring, och så fina bilder från din utflykt vid sjön! Det känns verkligen som att du fick både naturen och nostalgikänslan. Tack för att du tog oss med på resan… hoppas hösten bjuder på många fler sådana stunder!
KRAM Anna
Tyvärr känns det som att hösten är inne i sin mest tråkiga period, men vem vet – någon eller några härliga dagar kanske vi får uppleva innan vintern.
Vilka minnen jag har från förr. Kul att uppleva alla platser och tänka tillbaks på det som var.
Ha en fin fredag.
Har ju kollat på många gamla torp som står och förfaller de senaste tio åren, lite synd men har det gått långt med förfallet så är det ju inget att ta tag i..tyvärr.
Tack för många finfina bilder, inspirerande verkligen.
Ha en fin helg nu. 🙂
Stort tack Micke. Tyvärr är det mycket av svensk historia som vittrar bort och varje litet torp bär på sin egen. Trist, men det är väl så utvecklingen ser ut.
Ha en skön helg trots regn och rusk.
Som alltid trevligt at få följa med på utflykten. Namnet på sjön hajar man onekligen till för, men det hade en bra förklaring, tror jag. Tänka vilka gömda platser det finns som man skulle vilka utforska mer.
Sedan jag började med denna och min andra blogg har jag upptäckt platser i kommunen jag inte visste fanns eller aldrig besökt. Förmodar att det finns mycket mer att gräva i.
Men, oj så många vackra foton! Det är uppenbarligen fler än du och Tony som uppskattar utfärder som den här.
Ljuvliga höstlika bilder som tillsammans med dina rader känns lite som att man fått följa med. Tack för det, känner att det gått alltför många år nu sen jag besökte Sverige, ett land som faktiskt har mycket fint att erbjuda.
Stort tack Anita. Jag föredrar att åka på mindre vägar som denna än de större riksvägarna. Inte bara för att det är vackert, utan för att det ofta finns mycket att se, att det är mer avkopplande och mindre stressigt.
Visst har Sverige mycket att erbjuda och personligen har jag inte besökt en bråkdel av detta.
Vilken härlig utflykt men också en nostalgitripp! Det är fint att gamla miljöer finns kvar för de är en del av vår historia. Sedan är det ledsamt när byggnader får förfalla för nog borde det finnas ett användningsområde för säteriet men där tänker jag kanske fel.
Små hål är det nog många som har kikat igenom! Minns att det trycktes papperstussar i dem här på strandtoaletterna….
Jag undrar hur ägarna till säteriet tänker. De bor själva inte där, utan i Södertälje. Vissa förråd och magasin är väldigt välskötta, men huvudbyggnaden och gårdarna runt får förfalla. Magasinen kanske hyrs av lantbrukare runt omkring, men nog borde man kunna förvalta historien bättre än så här.
Var papperstussarna indränkta i peppar 😄
Vilket underbart inlägg med en stor dos nostalgi! Visst kommer vi ihåg ån Nosssn där vi gick på simskola och höll på att frysa ihjäl i de ilagda träbassängerna. Det är ledsamt att se hur fina torp förfaller men nästa ännu värre hur fina egendomar som säteriet står där helt oskötta. Tack för att vi fick följa med på turen!
Tack för att ni följer med. Visst är det trist med förfall. Säteriet med alla gårdar och kvarn har ju en ägare, så varför?
Ett härligt inlägg och inte bara Tony, utan även jag hade gärna varit med där i det fina landskapet med alla gamla byggnader! Trist att de gamla husen får förfalla bara …
Tack för den trevliga turen!
Tack själv Anki. På sätt och vis kan jag köpa att små torp förfaller, men när herrgårdar, säterier etc går samma öde till mötes är det trist.
Kan bara instämma …
Fin och trevlig utflykt du varit på – tack för den storyn, och alla fina bilder
Stort tack själv
Såg på Instagram att du hänvisade till dagens inlägg 🙂 ett långt och härligt inlägg, bilderna vart och ett av dem som blev din resa i höstens fägring och tankars hägring.
En gammal skolpsykolog som jag träffade på helt tillfälligt sa något om det där med att tjyvkika på tjejer – och killar för del delen hävdade han – den tiden var det en nyfikenhet som rådde – jämfört med dagens då det fotas och ligger helt andra grunder till att kika.
Historien har sin historia …
Helt rätt. Tjejerna var inte sämre de på den tiden. Idag tror jag ungdomar är ganska avtrubbade med tanke på det som finns via mobilen.
Kanske detta var årets sista tripp ut på landsbygden. Senhösten och vintern lockar inte lika mycket.
Åhhhh vilken fin fotoutflykt.
Jag hade gärna hängt med Tony på den turen.
Ser fram emot om/när du gör en utflykt till Tuvekvarn också framöver.
Tack för allt det vackra!
Tack själv. Åker ni runt i trakterna nästa vår/sommar kan ni kombinera denna tripp med besök vid Öster Malma och Torpesta kvarn. Det går en liten väg strax innan Likstamnen just dit.
Du har rätt, jag skulle absolut uppskatta bilfärden på dessa vägar. Vackert morgonljus och alla höstlöven. Andra bilden är fantastisk, tänk att sakta köra på den grusvägen. En riktigt fin serie bilder du fotade.
Tack Tony. Jag tror du skulle hitta många intressanta motiv vid och omkring denna väg.
WOW!!! Vilket inlägg Stefan! Har själv en bra likadan kyrka på min ö och just från 1100 talet med, tom grindstolparna och muren måste vara stöpta i samma form. Så mycket vackert du fått med, ja som grindar, dimma och nu och då. Omogna!?!? Var väl en del av naturen det med 😉 Snyggt Stefan 🙂
Tack Åke. Man måste bara älska dessa små vägar och den historia som finns runt dem.