Från kyrka till såg eller Sörmlandsledens etapp 50. Gårdagens sommarväder ägnades åt en vandring i närheten av min uppväxtort. Jag hade egentligen inga större förväntningar, utan ville gå etappen bara för att och för att den går i mina hemtrakter, men jag blev positivt överraskad.

Etapp 50 är 6 km lång, men med promenaden tillbaks till utgångspunkten inräknad, blev sträckan 13,8 km och drygt 4 timmar ägnades åt detta.

Inlägget delas upp i två kapitel. Ett med själva etapp 50 och ett med vandringen tillbaks.

Kapitel 1: Från kyrka till såg.

Utgångspunkt för etapp 50 är Bälinge kyrka med sina anor från 1200-talets inledande år.

Man börjar vandringen på en liten stig intill kyrkogården där ett vackert sörmländskt landskap kantar vägen…

…för att fortsätta på en grusväg som passerar det gamla ålderdomshemmet Åresta som de senaste årtiondena använts som bostad. Tyvärr verkar byggnaden stå öde idag.

Härifrån går leden på asfalterad, ibland hårt trafikerad, väg i cirka 200 meter innan den svänger av på en gammal grusväg. Som uppväxt i närheten känner jag igen namnen på flertalet av de gårdar som passeras och även namnen på skolkamrater och vänner som en gång bodde här. Mellan grusvägen och Grinda gård ligger en anlagd våtmark som glittrade i solskenet.

Den här delen av etapp 50 är cirka 2 km lång och det är en fröjd för både öga och öra att vandra här. Lugnt, tyst, vackert och jag tänkte för mig själv att jag hellre vistas i denna omgivning än i stadens brus, bland asfalt och betong. Gårdar med röda stugor, betande kor, täta barrskogar, dungar av lövskog, fåglar som kvittrar, naturens dofter och landsbygdshistoria i form med resterna av dåtidens mjölkpallar och cyklar.

Strax efter krönet på bilden ovan är man tillbaks på den asfalterade vägen, men den passeras bara och leden fortsätter istället på andra sidan denna. En brant backe där leden viker av mot en ännu brantare inledning på det som Sörmlandsleden förknippas med. Små stigar i skogen.

Härifrån följer en sträcka genom Ramdalsskogen som är väldigt kuperad och på sina ställen väldigt brant. Rep har knutits fast i träden för att underlätta uppstigningen/nedstigningen till/från de högsta punkterna som mäter cirka 60 m.ö.h. och från vilka man blickar ut över Bälingedalens skogar. För den trötte finns här en något ansatt, men väl fungerande bänk.

Intill stigen stöter man på lite information. Att vårda naturen är för de flesta en självklarhet. Omdragningen av sträckan är bara tiotalet meter och det är glädjande att i gästboken se hur andra vandrat samma etapp ganska nyligen.

Går man upp på ena sidan av berget, måste man gå ned på den andra. Snart är man nere på marknivå och passerar lite öppna landskap mellan träden.

Det blir härifrån en kort och kanske något intetsägande vandring, innan det underbara ljudet av porlande vatten hörs bland träden. Efter några kilometers vandring i sommarvärme, så känner man oundvikligt hur rinnande vatten framkallar törst.

Det är en bäck som rinner från Stora Frillingen och vidare ned mot Rundbosjön. Bäcken passeras över på stabila spångar vid ett par ställen…

…och man börjar ana att etappmålet är nära. Bråfalls såg.

På platsen stod en såg redan 1678, men den nuvarande är av senare datum och användes ända fram till 1940-talet. För den intresserade är porten in till sågen öppen och det mesta av interiören finns bevarad.

Intill den fina rastplatsen har någon idérik person uppfört ett alldeles eget litet vattenhjul vid bäcken som rinner förbi också här. Efter dessa 6 km kände jag att det var dags för en välförtjänt, välbehövlig och kombinerad frukost/lunch.

Etapp 50 är således ingen rundslinga och vid dessa tillfällen finns tre sätt att ta sig vidare hem, om man nu inte är en van vandrare och ämnar campa i naturen vill säga. Är man fler som går, finns möjligheten att ha två bilar. En vid start och en vid mål. Om inte, måste man gå tillbaks. Antingen samma väg som man kom eller så hittar man en annan väg som leder till samma utgångspunkt. Eftersom jag känner till trakterna, så valde jag den sistnämnda och till denna återkommer jag i…

Kapitel 2: Från såg till kyrka.

När våren är som vackrast är det en ynnest att befinna sig långt från allfartsvägarna. Nu låg vinden på, så bortom träden kunde jag emellanåt skönja ljudet av trafiken borta på kustvägen. Annars var det bara vindens sus i träden, ljudet från porlande bäckar och fåglarnas kvitter som hördes.

Jag har både cyklat och åkt bil på den här grusvägen vid flertalet tillfällen, men aldrig gått. Att gå ger nya dimensioner och vägen tillbaks bjöd på både glädje och sorg.

En vacker vandring tog sin början.

På sina håll kantas vägen av kalhyggen, men de är befriande få och små. Annars var det mest öppna landskap på ena sidan och skog på den andra.

Ett antal gårdar och fastigheter passeras. Som denna.

Skyttorp heter den. Det speciella med denna lilla stuga är att min fars faster bodde här ända fram till mitten/slutet av 1960-talet. Jag var väldigt liten då, men har fragment av minnen kvar. Som den lilla dammen en bit upp i skogen där jag letade grodyngel under våra besök. Jag såg inga människor, men gardiner i fönstren, den välskötta gården och cyklarna utanför tyder på att några bor här idag, eller möjligen använder stugan som sommartorp.

Dock har landsbygdsdöden nått även dessa skogar. Några boningar jag passerade såg väldigt öde ut.

I slutet av grusvägen ligger en stor byggnad som är känd av folk i trakten. Tegelkällan heter området. På min tid användes huvudbyggnaden som festlokal. Hade man tur fick man skjuts av någon som drack läsk och inte starkare drycker. Om inte tog man sig hit och härifrån på cykel eller till fots. En sträcka på cirka 8 km.

Idag används Tegelkällan av Bälinge hembygdsförening.

Så är man åter ute på asfalterad väg. Nu valde jag att strax vika av på en grusväg för att gå upp mot en annan plats jag har särskilda minnen från.

På vägen dit såg jag lokala bönder i färd med att så, ett antal hjortar som skrämt lunkade iväg när jag kom och mitt emot denna gård ligger…

…Bygd. En gammal fotbollsplan där vi i Tystberga GIF spelade lokalderbyn mot våra största antagonister i Nynäs IK. Idag är planen ansatt av vildsvin, flaggstängerna nedplockade, åskådarbänkarna märkta av tidens tand och omklädningsrum som stått öde i många år.

Nynäs IK mötte fotbollsdöden för många år sedan, likt andra klubbar på Nyköping kommuns landsbygd. Jag har planer på ett framtida inlägg om just detta. Hoppas återkomma.

Det här konstgjorda trädet har stått på plats så länge jag kan minnas och gör att mungiporna åter vänder upp.

Efter denna avstickare var jag åter ute på den asfalterade vägen mot Bälinge och Tystberga.

Jag stod mellan två val. Att fortsätta vägen förbi Grinda gård och mot Bälinge kyrka eller svänga in på etapp 50 och den något längre grusväg jag nämnde i början på inlägget. Jag valde att gå grusvägen som tar sin början förbi gården ni ser på bilden ovan.

Så var jag framme vid utgångspunkten av denna vandring. 13,83 km och 4:05 timmar senare. Då måste man känna sig nöjd.

Vi har i många år planerat för en annan etapp av Sörmlandsleden, ja egentligen två. De inleds också vid Bälinge kyrka, men går åt andra hållet och är mer än dubbelt så lång. Det ser faktiskt ut som den vandringen blir av i år, men osvuret är bäst.

Återkommer!