Jag håller fortfarande på att gå igenom alla bilder från Parga. Under tiden går livet sin gilla gång och när det är så många år sedan jag såg en älg, så känner jag att detta lite närgångna möte med en känns given när Åkes tema rullar på. Den kom springandes och stannade upp när jag var ute på en liten fotosejour som jag återkommer till. Fram tills dess får ni i veckan ta del av del 3 och 4 från vår semester.
”Där står den på gruset, med mossbelagt tak,
en blekt liten pärla från sjuttiotalet.
Med bucklor på sidan och bleknat emblem,
och skavsår av åren och vägskakningsvalet.
Dess däck har blivit trötta, dess dragkrok är rostig,
men kliver man in slår en doft emot en:
Av solvarma dynor, av svunnen tid,
och kaffe som kokats på gasollågeburen.
Här inne har regnet fått trumma mot rutan,
medan kortleken blandats i fotogenens sken.
Här trängdes vi alla på minimal yta,
med sand mellan tårna och solvända ben.
Nu reser den aldrig till kuster och camping,
den rullar ej mer bakom trofast bil.
Men blundar man noga i tystnaden hör man,
ett eko av skratt från en svunnen mil”
Dikten ovan hjälpte AI mig med när jag sökte efter en dikt om husvagnar. Även en husvagn bär på minnen och jag tyckte det var passande med svartvitt till denna lite tragiska bild.
Alla orter, stora som små, brottas med frågan om man ska bygga nytt och riva det som inte längre används. Detta gör sig kanske mer gällande på våra mindre orter.
Läs mer »Några km utanför Tystberga ligger ett säteri med anor. Ett litet säteri utanför en liten ort, men med stora ambitioner. Oppeby säteri,
Läs mer »I lördags var jag och firade en 100-åring. Det var min moderklubb Tystberga GIF som firade och det gjorde man nere vid ortens idrottsplats, Tyrsvallen. Här talar vi nostalgi med stort N, men jag lämnade jubileumsfirandet med lite blandade känslor. Givetvis mycket glädje, men också med lite vemod.
Läs mer »