Det finns platser i Nyköpings kommun som jag gärna återvänder till år efter år. En av dessa platser är den lilla byn Hummelvik.
Normalt brukar jag cykla de cirka 20 kilometerna till denna lilla by, men det något olynniga vädret gjorde att jag tog bilen. Jag hade med mitt stativ, så valet av fordon blev därför lätt.
Sitter man i en bil går man miste om naturens egna ljud och dofter, men ibland får man välja bort dem till förmån för bekvämligheten. Från de lite större vägarna viker man av i den lilla orten Buskhyttan och åker 7 km på en liten och smal väg till Hummelvik. Oerhört vackert landskap, kantat av röda gårdar med vita knutar. Snart svänger man nedför backen som leder genom den lilla byn och en alltid efterlängtad syn. Vatten!
Jag googlade efter fakta om Hummelvik och insåg att namnet återfinns på flera håll i Sverige och även på Åland. Små orter, mindre byar och gårdar har förärats just det namnet. Om detta Hummelvik är det sparsmakat med information. Hur många som är fast boende i byn har jag inte kunnat hitta och i kommunens dokument med invånarantalet i kommunens mindre orter är Hummelvik inte ens uppräknat. Min tro är att antalet själar som bor här året om är färre än eleverna i en modern skolklass.
Det är lite som att vandra runt i en Bullerby.
I rubriken står det Lilla Hummelvik och det beror på att det förr fanns två gårdar med samma namn. För att skilja denna lilla från den större utanför Oxelösund, lade man till namnet Lilla och Stora.
Lilla Hummelvik var från början ett litet lantbruk intill vattnet. 1908 bosatte sig en man i närheten och han kom att bygga upp en modern fiskehamn på platsen. Fiskehamnen byggdes successivt ut och blev till slut Södermanlands största och i denna ingick också ett eget rökeri.
Tyvärr har både fisket och rökeriet mer eller mindre konkurrerats ut och sedan slutet av 1900-talet bedrivs här bara en småskalig verksamhet. Dock förknippas Hummelvik än i dag med fiske och rökeri och fiskehamnen som sådan är föremål för en del besökare, som jag själv.
Drömmen för många vore att Hummelvik levde upp igen. Kanske inte genom fiske, men genom att man arrangerar turbåtar ut i skärgården. Närheten till Nyköping, Oxelösund och Norrköping skulle kunna göra det möjligt. Det finns en badbrygga och med lite fantasi skulle man kunna skapa fina badplatser ute på närliggande klippor. En liten sommarrestaurang på det så…
Fast bakom drömmarna och spåkulan finns idag en verklighet.
Några få fritidsbåtar ligger ankrade vid bryggorna och ut mot udden. Annars är de fåtal kvarvarande fiskebåtarna ganska slitna och runt de medfarna bodarna är det rätt så skräpigt. Fast det är onekligen intressant att gå runt här med kameran.
Många som besöker Hummelvik håller sig nere vid den lilla hamnen. Det är synd, för är man beredd att ta en kort promenad på 1 km når man ut till udden och de fantastiska vyerna över havet.
Man går då en bit uppför backen och svänger in till vänster framför det lilla rökeri som har öppet för allmänheten en dag i veckan. Tyvärr var jag en dag för tidigt ute, men den härliga doften av rök spred sig runt den lilla boden. Under ett antal år stod en fiskvagn på Stora torget i Nyköping där en man under namnet ”Hummelvikarn” sålde färsk och rökt fisk till folk. Mycket uppskattat, men tyvärr försvann verksamheten för några år sedan.
Nedan en bild på rökeriet från 1940. Hämtad från Tunabergs Hembygdsförening.
Efter det lilla rökeriet fortsätter man på en stig förbi några av Bullerbyhusen och upp mot skogen.
Ganska snart når man ut på udden där man har en fin utsikt över havet. Det finns bänkar att sitta på, en liten eldstad på en av klippavsatserna och de vågade kan ta sig ända ut på klipporna för att sola och bada.
På den lilla stigen ned mot klipporna passerar man något som skulle kunnat utgöra grunden till ett bostadshus eller någon annan typ av byggnad. Eller så har man bedrivit någon form av verksamhet i området, för under mossa och gräs ligger slipade och fyrkantiga stenar och jag tror knappast att inlandsisen eller havet en gång för länge sedan format dem så fint. Jag har försökt hitta information om detta, men utan resultat.
Tittar man lite i spåkulan, så undrar jag vilken framtid små byar och orter har i morgondagens Sverige. Det känns som att vår landsbygd lever på nåder, även om det under några år talats om en utflyttning av människor från stad till land. Förmodligen är det rätt vilja och en rättvis fördelning av resurser från våra politiker som behövs. Där är vi inte än.
Ni som följt bloggen ett tag, vet att jag är född och uppvuxen på landsbygden. Mitt hjärta finns där och inte i stan där jag nu bor. Skulle jag vilja bosätta mig på orten där jag växte upp? Kanske. Om förutsättningar skapades, om politikerna insåg det verkliga värdet kring vår landsbygd och om man höll de löften man utlovar i varje valrörelse.
Skulle jag vilja bosätta mig i Hummelvik eller någon liknade by flera mil från allting. Svaret på den frågan är nej. Det är lätt att luras med i det sköna som sommaren erbjuder besökarna på dylika platser. Nu är sommaren i Sverige kort och det kommer en vinter med isande vindar som drar in från havet, en kyla som i kombination med kallt vatten får allt att frysa till is och så en smal och krokig väg där snön förmodligen ligger djup långa stunder. Då är det nog inte lika kul att åka med bilen för att handla i stan eller ge sig ut på dagens långpromenad.
Fast, sommardagar som denna och i en omgivande miljö som den i Hummelvik erbjuder, är det lätt att glömma vardagens sorger och medias rapporter om allt elände som sker i vår omvärld.
Nut, bara njut!
Sanslöst Underbara bilder !
De orden tackar jag för 😁
Hej Stefan! Rolig och intressant läsning. Vi köpte alltid strömming av Hummelvikaren på torget i Oxelösund när jag var liten. Stora Hummelvik som ligger i Kölshalsen hör väl till Oxelösund? Ja, ja… vackert är det!
Fin fredag till dig, kram! Anna / Channal
Tack Anna. Jag googlade på Hummelvik och kom fram till att Stora Hummelvik låg där SSAB ligger idag. Kan dock ha fel där.
Tyvärr handlade vi aldrig fisk av Hummelvikarn innan försäljningen försvann, men det är några år sedan nu. Hade jag besökt byn på torsdagen hade jag alldeles säkert köpt lite…bara för att.
Jag vet inte om det är själva Hummelvikarn som håller i det idag?
Trevlig helg.
Besökte för några år sen Hummelvik. Och var ute på udden. Enligt kartan heter den Ängudden.Vad jag minns fanns det runda betongytoroch det är troligen spår av militära installationer från kalla kriget. Det står inget på internet om just Hummelvin men det ser precis ut som det gör på andra ställen i närheten av Ålbäck där det finns information att läsa på nätet. Det är runda betong ytor för att försegla/dölja där kanoner/pjäser, värn och bunkrar var placerade. Runt Ålbäck, nära Hummelvin, finns fyra liknande ställen med tidigare militära installationer.
Ja, det är väldigt skräpigt där i hamnen i Hummelvik. Tyvärr ligger det också kvar en hel del kvarglömda (?) nät i havet i närheten.
Tack för informationen. Det kan nog ligga lite i det du skriver. Någon typ av verksamhet har det med all säkerhet varit på platsen. Ligger väldigt strategiskt.
Tiderna förändras ju och många ställen avfolkas för att istället befolkas endast på somrarna förutom kanske ett fåtal bofasta, lite sådär tycker ju jag men bara att acceptera förstås.
Vackert som sjutton där tycker jag, en bygd helt i min smak fast lite ödsligt på vintern.
Ha nu en fin fredag Stefan.
Vinter och små byar vid havet är ingen bra kombo. Sommartid är det något helt annat.
Fint att få följa med dig till Hummelvik, vars namn nog är bildat på växten humle, gissar jag. Kul med namn som dyker upp lite varstans, det finns ju många såna om man kollar runt. Trevligt inlägg i ord och bild och här fastnar min blick på den vackra klippbilden med vattnet i grönt och blått.
Det är nog så att humle spelat en viss roll när man namnsatt.
Trevligt inlägg och somriga fina bilder.
Tack Tony
Vilket fint skrivet inlägg om en vacker plats! Vi är födda som lantisar och har större delen av livet bott i mindre samhällen men har nu hamnat i lägenhet med gångavstånd till den mesta service, vilket nog är klokt. Visst kan vi känna längtan till en plats som Hummelvik maj – september men året har ju ytterligare sju månader.
Vi är också uppvuxna som lantisar. Dock på olika sidor om Nyköping, så nu bor vi i mitten, dvs i stan.
Det är bekvämt på många vis, men vi försöker ta oss ut i naturen så ofta vi kan.
Att bo på mindre orter ska man nog överlåta åt barnfamiljer.
Spontant undrade jag om Hummelviken fick sitt namn efter humlor som kanske tyckte om just den viken.
Landsbygden eller glesbygden som den också kallas hade nog större ”betydelse” eller hur man kan säga för kanske hundra år sedan. Tror att det fanns hur många sådana små orter som helst av samma kaliber. Men på den tiden livnärde man sig ju av mera jordnära ting än AI till exempel.
Alla flyttar till storstäderna, och så många storstäder har vi ju inte i Sverige om man säger så…
Är själv uppväxt i en by och stack därifrån när jag fyllde 17. Jag är nog en asfaltsbonde av rang;-)
PS. Kul att du också håller på England. Tänk om… DS.
Jag tror allt fler väljer bort storstäderna när de kan. Den riktiga landsbygden kanske inte är prio ett, men de mindre städerna.
Japp, håller på England, men jag tror de får svårt.
Vilket fint skrivet inlägg. Hummelvik har jag aldrig besökt men har nu gjort en notering om platsen. Bra skrivet om landsbygden också. Själv är jag ju stadsbarn men har alltid haft en längtan till landsbygden. Vackra bilder och bra tips om att gå en bit för att se den fina utsikten över havet.
Tack Anita. Själv är jag i själ och hjärta en lantis, men omständigheter gjorde att jag blev en stadsbo.
Om jag skulle vilja flytta tillbaks? Vet inte, men frugan vill absoluta inte. Hon är förvisso också uppväxt på landet, men utanför Kvarsebo. Så vi har liksom strålat samman i mitten.
Så fint återgivet i både bild och text och visst, jag hajade till, Hummelvik känner jag igen från Åland. En plats som är mycket lik ditt Hummelvik. Jag tror att man lär sig att leva med snö och is när man bor på landsbygden, nära havet, skärgården. Obekvämt många gånger men istället får man så mycket mera av naturen till sig. Säger jag som bor i en storstad nu för tiden
Tack för ett mycket trevligt inlägg!
Tack! Jag hamnade på Åland när jag googlade efter fakta. Märkligt med alla dessa namn som dyker upp både här och där. Hummelvik är väl kanske inget namn som först dyker upp i tankarna. I synnerligen under en tid när det inte fanns medier att förlita sig på.
Det är nog så att människor som växt upp på landsbygden är mer härdade och vana vid att inte ha alla bekväma nära till hands.
Känner mycket väl igen mig i dina tankar landsbygd kontra samhälle/stad.
Man blir ju lite påverkad när man åker runt i olika idyller under vår, sommar och höst – men i nästa stund så kickar den praktiska delen av hjärnan in.
Just närheten till allt nödvändigt som vi har här på nya stället är guld värd tycker jag. Vi är inte tvingade att ha bil framöver utan klarar oss bra ändå.
Trevliga fiskeby-bilder!
Ju äldre man blir, ju mer uppskattar man det bekväma. Jag känner igen mig. Jag vill nog innerst inne inte flytta tillbaks till orten där jag växte upp, men samtidigt vistas jag hellre på landsbygden än i stan. Dock krävs det bil för det.
Kent är ju fågelskådare då är udden en bra obsplats.
Det kan jag mycket väl tänka mig. Om maken din är fågelskådare och ni har vägarna förbi Nyköping kan ni bege er till Brannäs våtmarker mellan stan och Oxelösund.
Ja där har Kent varit många gånger, säger han.
Ett Eldorado för fågelskådare 😉
Ja där är det jättefint, vi åker dit på utflykt ungefär vartannat år har det blivit, vi har fika med oss och går nästan ut till udden med så fin utsikt. I år har det inte blivit några längre utflykter.
Härligt att en sådan liten by är känd av så många. Vi har länge pratat om att åka dit sent en kväll och ta en fika framför solnedgången. Vi får se.
Lilla Hummelvik är en idyll som jag besökt några gånger, men tyvärr har jag inte sett mer än just hamnen. Nästa gång ska jag komma ihåg ditt tips, så tack för det!
Jag har bott större delen av mitt liv på landsbygden och det är där jag alltid velat bo … nu är det andra tider och nya förutsättningar och jag trivs oväntat bra i min lilla lägenhet här mitt i centrum.
Det är värt den lilla promenaden.
Jag tror längtan efter landsbygden blir större ju äldre man blir, men med åldern får man också helt andra krav. Som närheten till service, vård mm
Förnuftig syn på hur den härliga lilla sommaridyllen under en ännu större del av året är en vinterplåga. Snöskyffel i stället för metspö. Inte bara en mysig liten by med fiskrökeri vid ostkusten utan även en sjudande turiststad som Lysekil med väldig fiskindustri på västkusten ändrar totalt skepnad i isande vindar. Men fint att din spåkula har viss optimism, och idéer. Det lite tragikomiska hos små kustbyar illustreras av vägmärket där en bil kör över kajkanten ner i plurret. Varför inte någon gång jaga/plåta välmenta vägskyltar i denna 1940- eller 50-talsstil? Nytillverkade måhända, men även originalskyltar finns väl kvarglömda här och var vid halvt igenvuxna grusvägar?
Jag har en vän som bor 3 mil från allt. En riktig idyll 4 månader om året, men ett helsicke under resterande 8.
När vi jobbade ihop var det sällan han kom i tid till jobbet. Snöskottning, oplogade vägar, ishalka etc.
Fast visst föredrar jag landsbygd framför stad.
Jag växte upp på en bondgård på lagom cykel- eller häst & kärravstånd från det dåtida Warszawa. Lagom mix, någorlunda välskött vinterväg.