Del två i trilogin och nästa stopp på min cykeltur gick till en liten by, så dåligt befolkad att den inte ens ryms på Nyköping kommuns lista över befolkningen på de olika orterna.

Hummelvik, känt för sitt rökeri, sin lilla fiskeflotta och sitt natursköna läge. Varför tar man cykeln ändå hit? Jo, på grund av sitt natursköna läge och därför att jag uppskattar landsbygd och miljöer som inte ingår i vanliga medborgares intressen.

Sedan var det givetvis en härlig plats att inta lunchen på. Här gick jag omkring och njöt av solen som allt oftare tittade fram bakom molnen. Jag kikade också runt bland de få och små fiskebodarna som sig bör när man befinner sig på platser som denna.

Visst var jag sugen på ett dopp, svettig som jag var. Nu blev det inget, men annars har jag faktiskt badat i området några gånger. Fast då har det skett långt ute bland klipporna som man når genom att gå en liten stig mellan de få stugorna och genom skogen. Nu fanns ingen tid för detta, men suget efter ett svalkande dopp följde med hela tiden.

Jag var här drygt en timme och under den tiden såg jag en person. En person som tog sig sakta nedför backen med stapplande steg och med en rullator som stöd. Fast han kom ned i sin båt, förvånansvärt smidigt…

…och därefter gav han sig av mot nya äventyr. Säkerligen något som hade med fisk att göra.

Så jäkla mycket mer finns inte att berätta om Hummelvik. På den här sidan finns dock en rad gamla bilder och berättelser. Ta gärna del av dessa.

En titt i kulan och mot nästa stopp och del tre i trilogin. Även denna en liten by, men med en desto intressantare bakgrund.