Hummelvik är en liten by i Nyköpings kommun som knappt har fler fasta invånare än vad en normal svensk skolklass har elever. Dessutom ligger den avsides och passeras aldrig av personer som ska till plats B från plats A.

Icke desto mindre brukar jag ta mig dit minst en gång per år. Varför undrar ni?

Förr om åren har trippen dit gjorts på cykel. Cirka 20 km enkel väg har då givit den motion jag eftersträvar och när turen går genom vacker sörmländsk natur så har den också gett själen sitt. Nu åkte jag och frugan dit med bilen, bara därför att.

Undrar ni så togs bilderna förra helgen, men att inlägget inte publiceras förrän nu beror på att det egentligen skulle kompletteras med bilder från ikväll. Vilka får ni reda på lite längre ned.

Hummelvik ja. Byn ser inte mycket ut för världen.

Det ni ser på bilden ovan är fiskehamnen, för Hummelvik är synonymt med fiske. Den lilla fiskeflottan ägdes i princip av en familj, Petterssons. ”Hummelvikarn” är ett bekant uttryck i Nyköping och Oxelösund och bröderna Bengt och Harry (bild) kunde ses i ovan nämnda städer när de i sin vagn sålde färsk fisk på torget. Södermanlands Nyheter hade 2014 en artikel om tredje generationens Petterssons som fört traditionen vidare, men som idag har allt svårare att livnära sig på sitt fiske.

Även om fiskeflottan är liten och lite sliten är det något visst med dessa små fiskebyar. Kombinationen med vatten gör det hela fascinerande och en av anledningarna med mina cykelturer hit har varit att med kamerans hjälp fånga de små detaljer som kännetecknar dessa små lägren.

Nu var ändamålet med bilresan hit inte att fota de små detaljerna, utan en annan. Förövrigt ligger båten på bilden nedan på samma plats som de tidigare gånger jag varit här. Ett bevis på att de små fiskeflottorna i de små fiskebyarna är på väg att röna samma öde som många bruk i de små bruksorterna?

Vi hade tidigare under dagen latat oss på en ganska närliggande strand, troligen för sista gången i år. Nu ville jag bara svänga av för att gå lite i den omgivande naturen. Om vatten och sandstränder hör sommaren till, så föredrar jag personligen vatten och klippor.

Klippor omger Hummelvik och vill man ta en längre promenad kan man ta sig längre ut i havsbandet och där hitta en klippa som ligger lite avskilt och vid vilken man kan ta sig ned i vattnet på ett någorlunda enkelt sätt. Vackert så det förslår.

Nu till skälet till att jag väntade med att publicera inlägget. Tanken slog oss förra helgen att vi idag skulle köpa med oss lite rökt fisk med tillbehör från restaurang Rökeriet i Nyköping, för att sedan ta oss ut till Hummelvik och inta denna med något alkoholfritt alternativ. Detta framför en solnedgång som borde vara magisk och efter ett härligt kvällsdopp. Ni förstår av bilden nedan att detta hade varit en fin inledning på helgen och ett värdigt avslut till den värmebölja som är på väg att klinga av.

Nu tillät inte vädret detta, men det kommer fler år.

En sak slog mig. På vägen till Hummelvik åkte vi på en nylagd väg som förmodligen måste tillhöra de finaste i hela kommunen. Fast som ni ser på skylten så var det kanske dags för lite ny asfalt. Om pengarna till detta togs från samma fond förtäljer inte historien.

Hummelvik är en liten Bullerby med ytterst få stugor som står radade längs med den branta vägen ned till hamnen. Vi gick en liten sväng bland dessa stugor och glädjande nog var det liv och rörelse runt samtliga. Huruvida det var bofasta eller sommarstugeägare vet jag inte, men en av familjerna (tre generationer) fick vi sällskap av längs vägen och det ger lite hopp om att landsbygden kan leva om bara förutsättningar ges.