I helgen var jag tillsammans med några andra ärrade veteraner på besök i ett museum jag haft i åtanke länge. Järnvägsmuseet i Oxelösund.
Oxelösund bjuder besökare på många trevliga utflyktsmål. Ett av de senaste är Sörmlands Veteranjärnväg, eller järnvägsmuseet.
Parkera får man göra några hundra meter därifrån och på vägen dit skådar man Oxelösunds järnvägsstation bortom rälsen, en av de äldsta byggnaderna i den centrala delen av stan.
Nedan en bild från slutet av 1890-talet. Hämtad från Sörmlands museums bildbank.
Stationen ingår inte i museet, åtminstone inte för tillfället, även om planer finns.
Information om museet kan läsas på en skylt när man går in på grusvägen som leder till museet.
Ett par hundra meter senare står man framför entrén.
Det första man möter när man betalt biljett är en liten utställning med föremål som man förknippar med dåtidens svenska järnväg.
Väldigt intressant, trevlig och väl arrangerat. I vanliga fall kan man ta en fika i en restaurangvagn som står ute på området, men den var bokad dagen till ära. Vi kunde däremot köpa fika vid entrén och efter att ha gått runt i utställningen tog vi en liten paus innan vi fortsatte.
Intill uteplatsen där vi i värmen njöt av kaffe med tilltugg, står en modell av ett gammalt ånglok.
Efter fikat var det så dags att titta på museets riktiga lok. Det första som möter besökare är ett lokstall för 7 lok som utgör en kombination av utställning och verkstad.
Inne i stallarna möter man synen av lok och vagnar många av oss känner igen för förr. Ni minns, de betydligt charmigare tågsätten än de som svishar förbi idag.
Ett museum som detta erbjuder detaljer man inte kan se på dagens moderna tågsätt. Den intresserade kan gå runt hur länge som helst och ta närbilder på allt möjligt som förknippas med dåtidens järnvägar.
Den sista bilden ovan från den restaurangvagn som för dagen var abonnerad.
Utanför lokstallarna står ett antal lok som togs ur tjänst för många år sedan.
Sveriges järnvägssystem har givetvis en historia och vår sträcker sig 175 år tillbaks i tiden.
Av naturliga skäl kräver byggandet av järnvägar personal som inte minst lägger rälsen och förr gjordes det inte maskinellt, utan med muskelkraft. Något denna herre skulle kunna vittna om.
Längst bort i museet ligger en relativt ny vagnshall dit man lagt nya räls med hjälp av ett externt företag.
I den utställningshallen ses ett antal vagnar som många säkert känner igen från tiden det begav sig. Man kan självklart gå in i vagnarna och se interiören i original. Snacka om gott utrymme för benen. Något som minner oss om att tåg förmodligen är det mest bekväma sättet att resa.
I den hallen står också det enda kvarvarande elrevisionsloket från TGOJ. Något anfrätt av tidens tand.
Oxelösunds järnvägsmuseum bygger mest kring TGOJ:s historia. Kanske inte konstigt då TGOJ (Trafikbolaget Grängesbergs-Oxelösunds Järnvägar) trafikerade en egen järnväg mellan nämnda orter åren 1897 till 2011, då företaget gick i graven och införlivades i Green Cargo.
Fast när vi gick där, dök ett fordon upp som många av oss känner igen.
I denna satt gänget som abonnerade restaurangvagnen, Svenska Motorvagnsklubben.
I denna typ av elmotorvagn X16 (rälsbuss) kunde undertecknad resa mellan Tystberga och Nyköping i unga år. Många hoppas att den typen av fordon kommer att trafikera samma sträcka i framtiden, då Ostlänken står färdig och nuvarande räls kommer att utnyttjas mer sällan. Fast fan tro’t.
Oxelösunds järnvägsmuseum blev den trevliga upplevelse som jag hade hoppats på. Nostalgi är bara förnamnet, väldigt väskött och bra arrangerat. All heder till den mycket kunniga och engagerade personal som upplåter stora delar av sin fritid för att detta museum ska leva.
Väl värt ett besök och har ni bloggvänner vägarna förbi, titta gärna hit. Jag tror att både gammal som ung har behållning av att gå runt bland de fordon som trafikerade våra järnvägar när vi var unga.
Helgen som gick var säsongens sista, men bakom länken nedan kan ni läsa mer. Bland annat om säsong och tider.
Plötsligt dyker det upp saker när man googlar efter annat. Vilket trevligt reportage från ditt besök i Oxelösund. Vi är glada att du fick en bra upplevelse. Tack för besöket!
Mycket intressant, i barndomen var det Lokstallet som var vår adress där uppe i norr, i utkanten av Kiruna, och tåg var det naturliga färdmedlet när man skulle nedåt i landet, många timmar tog det och jag minns särskilt när vi skulle på barnkoloni, då fick vi sova i vanliga kupéer där man la något slags brädor mellan sätena, mycket smart.
Av alla fina minnesbilder fastnar jag för bilden med 954, det immiga fönstret och den snygga lokmodellen i svartrött.
Många av oss har nog minnen från dåtiden när tåg av olika modeller var ett vanligt färdsätt. Personligen tycker jag att tåg är det mest bekväma färdmedlet och skulle använda det mer om det gick.
Intressant och roligt med gamla tåg.
Vilken härlig nostalgitripp! Vi gillar museum av den här typen och tänk så många liknande som sköts och drivs av entusiaster. Rälsbuss åkte vi i min barndom då vi tog cykel ner till Essunga station och åkte vidare till Vara, kanske blev det en fika på konditori Nordpolen….
Jag växte upp på en ort utanför Nyköping och då kunde man åka både rälsbuss och tåg till och från stan.
Allt var inte bättre förr, men här längtar jag tillbaks.
Jag sitter här och funderar ..Oxelösund? Ibland har jag varit på platser som jag glömmer bort att jag har varit på men troligen så har jag inte varit i Oxelösund. Nu har jag varit på järnvägsmuseum där i alla fall helt säkert tack vare dig.
Mycket fint dokumenterat både i ord och i bild…den immiga bilden är så fin, ger en känsla av Anna Karenina…lite romantiskt så där .
Charmigt var det, fint att få vara med! Tack!
Följer du bloggen har du också besökt Gamla Oxelösund, Femöre, hamnen och Brannäs våtmarker 😃
En stad som är bättre än sitt rykte.
Se där Stefan, du lade fingret på mina funderingar. Det är ju här som jag har blivit bekant med Oxelösund. Tack, jag ska gå bakåt till dina inlägg och läsa om det jag har läst någon gång.
Dt var kanske inte bättre förr, men absolut var det charmigare om man säger så. Och den orange elmotorvagn är då helt i min smak.
Sedan har jag aldrig sett ett så stort modell av ett ånglok.
Allt var nog inte bättre förr, men mycket var det. Att det var charmigare råder det nog ingen tvekan om.
Tack Stefan!
Miljöer man gillar ju. 🙂
Roligt att se, har bott vid ett flertalet adresser i Ockle men aldrig varit på museet :O
Bland museets all fina nostalgi med vagnar och kuriosa är kanske telefonkiosken av den typ som fanns i hela landet fram till cirka 1990 det minst märkvärdiga. Men nog skulle man kunna snacka länge även om den – och jämföra vilken färg den hade i ens hemstad. I Göteborg var den ljusblå (och vad 25-öringar den kunde sluka vid rikssamtal)..
Oj så många gånger man stod och svor i dessa kiosker när pengarna inte räckte, tog slut och telefonkatalogen var stulen.
Pampig byggnad, stationshuset! Tåg har alltid fascinerat mig. En dröm är att någon gång åka sovvagn men det kanske inte alls är så glamoröst som jag tänker mig 🙂
Vilken tur ni hann med ett besök innan det stängde för säsongen. Undrar om jag över huvud taget varit i Oxelösund. Är nog dags att göra något åt det. Anar att det kanske finns annat att se där än järnvägsmuseet.
Jag lovar att det finns mycket att upptäcka i denna stad. Jag tipsar gärna vid tillfälle.
Det immiga tågfönstret väcker minnen, det gällde att inte luta sig mot fönstret för då blev kläderna blöta! Rälsbussen har jag åkt också, så fruktansvärt obekvämt 🙂 Ha en fin tisdag!
Jag har lite vaga minnen av rälsbussarna. Moderna varianter skulle säkert ha en modernare och mer bekväm inredning.