Varför blogga? Alla vi som gör det har vår historia och förmodligen också ett specifikt skäl som gjorde att vi en gång började. I mitt fall var det en fantastisk möjlighet att nå ut med mina intressen till fler än närmaste vänkrets. Så har skett och med det har helt nya möjligheter öppnat sig.
Jag publicerade ett blogginlägg för ganska länge sedan, i vilket jag förklarade mitt skäl till att börja. Jag ska inte trötta ut er med en repris, men kortfattat sammanfatta orsaken med att jag ville nå ut med mina just nu två största intressen till fler än familj och nära vänner, fotografering och bildskapande.
Vilket just DITT skäl är vore givetvis kul att läsa och jag tror mig redan veta varför några av er började blogga en gång i tiden. Jag började i liten skala med att följa två arbetskamraters bloggar och de tillsammans med syskon och familj följde min. Inte mycket att hurra för, men jag nådde ändå ut med mina intressen till fler än mig själv och några till. Idag följer jag 43 bloggar och ett liknande antal följer mig. I början hade jag runt 6 besökare/dag. Idag ligger snittet på drygt 100/dag med en topp på 1 123 (tack vare att jag länkade till bloggen på Sörmlandsledens Facebook-sida).
Att följa en blogg medför många positiva upplevelser. Jag har fått tips om nya resmål och själv tipsat andra om mina favoriter. Jag har fått tips om områden i Sverige jag inte besökt och tipsat andra om trevliga områden jag besökt. Jag har blivit inspirerad till nya fotoprojekt och inspirerat andra om mina. Jag har fått information om platser, områden och enstaka byggnader jag inte känt till och gett information om detsamma till andra. Listan på positiva faktorer med att blogga är lång.
Följer man en blogg, känns det snart som att man är bekant med ägaren ifråga. Förvisso bara digitalt, men det är också underbart att läsa hur en del bloggvänner träffats fysiskt och skapat en vänskap som håller. Om det inte är en fördel med att blogga så vet jag inte vad.
Jag följer idag bloggar som innehas av personer från olika delar av Sverige, men också från länder som Indonesien, Cypern, Portugal (inklusive Madeira), Finland och Tyskland.
En del bloggar jag följer är textbaserade, andra bildbaserade och merparten är en blandning av bägge. Det finns inget som heter rätt eller fel, utan allt ligger i händerna på den enskilde bloggaren.
Vissa bloggare publicerar ett inlägg varje dag, andra några i veckan och några betydligt mer sällan. Det viktiga är känslan hos den enskilde och inte att man känner ett tvång att producera.
Några bloggare jag följt har valt att göra långa uppehåll eller t.o.m. lägga bloggen i träda. Länkarna till dem försvinner successivt från min länklista som ni kan ta del av ovanför headern. Andra upplever att inspirationen ibland tryter och så är livet för alla, inte bara bloggare. Det går upp och det går ned…ungefär som börskurvan.
Ett par tips för de som känner en avtagande inspiration. Först och främst – känn inget tvång. Lägg ut ett inlägg när du själv känner för det, inte för att behaga andra. Om det sedan är en per dag, en per månad eller mer sällan än så, är helt och hållet ditt beslut. Det andra tipset gäller inriktningen på din blogg. Prova något nytt. En bloggare jag följer fokuserade på textbaserade inlägg, men skrev för en tid sedan att hon återfunnit glädjen med att fotografera. Därför har hennes blogg mer kommit att handla om bilder istället för texter och vad är ett bättre forum för att visa upp dessa än bloggvärlden?
Ett tredje tips när jag ändå håller på. Berätta något ur ditt liv, något minne du gärna delar med dig till andra. I nästa inlägg kommer jag berätta om en upplevelse i min och frugans liv som vi kunde skratta åt i efterhand, men som just då inte var särskilt kul.
Många funderingar om bloggandet, kul att du samlande dina tankar kring det!
Detta om att ha bloggen som någon slags dagbok skrev jag om när mitt bloggutrymme tog slut. Bloggandet har blivit ett behov men vilket uttryck det tar sig skiftar. Jag började blogga efter att ett bra tag ha följt och kommenterat bloggar som förr fanns på Aftonbladet och sen efter en del tjat från ”bloggbyn” satte jag igång i maj 2011. Jag är annars inte ute på sociala medier så en del personligt dyker upp här och där men fotona är alltid viktiga, ibland bara ett men ofta många för att jag samlat på mig.
Men där undrar jag en sak: Ibland syns det inte alls i statistiken att folk har tittat på bilderna. Hur tittar folk? Syns det inte om man tittar i mobilen? Eftersom jag är intresserad av foton och bilder så försöker jag oftast se fotona i större format, det blir en helt annan upplevelse än att bara se dem i läsaren. Jag har den senaste tiden haft mycket färre besökare än tidigare, folk kanske har tröttnat. Men nog fortsätter jag ett tag till.
Det borde inte spela någon roll om man besöker en sida via mobilen eller datorn. Jag märker också att besökssiffrorna gått ned lite efter sommaren. Kan bero på att hösten blir lite av en mellanperiod för många.
Del är det antalet besökare, dels är det detta mystiska att det ser ute som om bilderna inte visas, eftersom det inte registreras. Mysko .
Kan det bero på att bilder oftast öppnas i en pop up-ruta? Då misstänker jag att det inte kommer med i någon statistik. Bara en gissning.
Pop-up?
Ny ruta, inte ny flik eller sida.
Ok. Jag kanske får höra me supporten hur det funkar.
Satt där 2006 och läste av en tillfällighet en blogg som ägdes av en fritidsledare på en ungdomsgård.
DÄR startade min tanke på en egen blogg vilket jag till slut gjorde.
man lär ju känna många i bloggvärlden och jag finner det tillfredställande att läsa andras bloggar, lite inspiration är ju tacksamt ibland.
Naturligtvis är det trevligt att skriva själv också och det ger mycket tycker jag.
Ha det nu bäst Stefan. 👋
Så är det Micke. Plötsligt känns det som man har vänner överallt, trots att man knappt ens sett dem på bild.
Vilket bra inlägg, skoj att läsa och lite att fundera över. Just det här att du skriver att det inte får bli ett tvång. Här har energin varit på noll p g a en rejäl covidinfektion och därför har det heller inte blivit något blogginlägg. Vi började blogga som en resedagbok för oss själva och för att nära och kära på hemmaplan skulle se var vi höll hus på vår husbilsresa till Kroatien 2018. Sen försökte vi blanda upp rena dagsboksanteckningar med lite fakta (med betoning på lite). Än idag händer det allt som oftast att vi går tillbaka till bloggen för att se när vi gjorde det ena eller andra. Då kunde vi aldrig tro att den oansenliga lilla bloggen skulle ge oss så mycket. Vi har fått många vänner i den digitala världen varav några har blivit riktigt goda vänner i den verkliga världen också. När vi sedan kom hem kändes det lite tomt så det som vi trott skulle vara en ren reseblogg innehåller periodvis mest inlägg från promenader och utflykter i närområdet. Sedan är vi ju fotointresserade båda två och det är ett sätt att göra något med våra foton och inte bara lägga dem på en hårddisk till inget nöje. Tycker din blogg är omväxlande och trevlig med vandringar och många fina och kul bilder.
Stort tack.
Jag har haft mycket nytta av min blogg när någon i familjen och vänkretsen ställt frågor om en speciell resa eller händelse. Det blir som en dagbok i miniatyr.
Krya på er och återkom med nya inlägg när ni känner för det.
Ett mycket intressant och bra inlägg Stefan! Håller till hundra procent med när du skriver ”Först och främst – känn inget tvång. Lägg ut ett inlägg när du själv känner för det, inte för att behaga andra.”
Jag hör ju till dem som på senaste tiden lägger ut inlägg ca 1 gång/månad. Har hittat ett sätt som känns bra för mig just nu men det kan snart förändras igen. Jag skriver rubriker där jag samlar lite text men framför allt bilder. Precis som för dig är ju foton det jag tycker är roligast. Det blir för mig en form av månadssammanfattningar som är bra att gå tillbaka till.
Jag tror att det var du som hittade min blogg vilket jag är glad för då det innebar att jag hittade din. Tycker det är enormt roligt att följa dig på dina vandringar. När inte vädret tillåter utefotografering hittar du motiv inomhus som inspirerar. Nu ser jag med spänning fram mot inlägget om upplevelsen som du och din fru hade.
Tack Anita. Det stämmer att jag fann din blogg genom andra bloggar. Det finns guldkorn där ute och din blogg är ett.
Bra ”sammanfattning” där! Jag började blogga åtta år innan du tog fram pennan. Rent grupptryck på den tiden med två, tre kommentarer från kompisar. Sedan snubblade jag över Fototriss trots att jag inte är en fotoblogg – typ en katt bland hermeliner då, men märkligt nog blev kommentarerna fler och fler.
Att blogga ska vara roligt och inte en plikt. En blog ska vara ”lättsmält” och estetiskt tilltalande. Bloggar som bara innehåller text har jag svårt för. Där saknas nåt tycker jag. Sedan ska man hålla en viss ”längd” på en blogg. Jag tror att få orkar läsa långa textmassor med endast få bilder.
Hursomhelst – jag tror många bloggar i huvudsak för sin egen skull, kanske som dagbok eller dokumentationsblogg som du och Tony till exempel.
Jag kan tycka att textbaserade inlägg är intressanta om de har varierande innehåll, lite beroende på vad jag själv är intresserad av. Fast en kombination av text och bild kan vara att föredra.
Bra inlägg Stefan! Håller med i det du skriver.
Tack Tony.
Jag började blogga för att jag började sakna de brevvänner som jag hade som ung. Här kan man välja brevvänner och man lär känna många av dem som vänner på avstånd och det passar mig bra.
En god tanke!
Ett väldigt fint inlägg! Du lyfter det som är viktigt, att man bloggar för sin egen skull och inte för att behaga andra. Mycket viktigt att tänka så, börjar man känna att nu måste jag få till något så blir det sällan bra.
Jag började blogga i och med att vi hade café och då var det ett bra sätt att nå ut till folk både när och fjärran. Många av dem är fortfarande bloggvänner ( år 2007). Sen har det gått lite upp och ner men bloggen har jag aldrig lämnat, däremot andra forum som inte har givit mig särskilt mycket alls.
Nu är skrivandet ett bra sätt för min del att koppla av på och att få mina foton till användning. Vissa saker brinner man mera för och då blir det ju det som får fokus och kan inspirera andra samtidigt. Jag tycker att du lyfter den saken väldigt bra i ditt inlägg.
Ha det gott!
Tack för orden.
Jag har både Instagram och Facebook, men känner att bloggandet ger mer. Dels för att inlägg där är mer genomarbetade än sociala mediers snabba ögonblicksbilder. De fyller givetvis sin funktion, men jag har mer nöje kring WP och mina blogginlägg.
Sedan är det härligt med bloggvänner som blir livslånga vänner till vardags.
Ett bra inlägg om bloggande, för precis så är det. Själv började jag blogga redan 2008 för jag ville skriva om växter. Det är ju ett av mina intressen också. Men till slut så tröttnade jag på det och övergick till rena fotobloggar. Fotointresset tog över. 😀 Numer så bloggar jag bara när jag känner för det, tvång ska det absolut inte vara, då blir det bara en stressfaktor.
Jag är nog inte så väldigt personlig av mig när jag bloggar. Jag har en stark integritet och vill inte lämna ut för mycket om mig själv. Det gör man ju som man vill, även där, så klart. Man ska göra det man känner för, då brukar det bli bäst.
Utan min egen blogg hade jag inte hittat din och där sett väldigt fina bilder och information om både växter och annat.
Det öppnas en möjlighet och brinner man för någon vill man gärna nå ut till andra. Det inspirerar och gör att man finner en ännu större glädje i det man gör.
Vad fint inlägg Stefan! Roligt att läsa. Det fanns en mening där som jag tycker var extra bra ”inte för att behaga andra”. För även om det är underbart att inspirera och informera andra, så är det för mig viktigt att känna att jag mest bloggar för min egen skull. För de som använder sin blogg som inkomstkälla är det så klart annat fokus. Jag började 2007, då för att berätta om livet på landet med minigrisar. Sen har fokus och målsättning förändrats genom åren, men dokumentationen är underbar att ha tillgång till. Det är ju som att ha en backup på sin egen hjärna! Ska kika in på din blogglista, kanske kan hitta några nya guldkorn.
Som du skriver. En blogg är också ett dokument över ens liv där man kan söka efter händelser, resor, gamla bekantskaper etc.
Jag har inte bloggat lika länge som du, men har haft nytta av min nuvarande och gamla blogg när jag och nära vänner sökt efter något speciellt.