Robinson – en berättelse från mitt liv. Jag lovade i förra inlägget att berätta om en episod vi skrattat åt i efterhand, men som där och då var allt annat än kul. Här är den.
Ett av de första åren i mitt och frugans förhållande, reste vi till Thailand. Det var mitt andra och hennes första besök i detta turistdominerade/turistförstörda, men härliga land. Jag ska inte göra någon långbänk av detta besök, utan plocka ut ett russin ur kakan. Ett russin som kom att bli en snackis.
Thailand och inte minst Krabi, handlar om öar. Sol och bad är det främsta skälet till att många reser till landet och då företrädesvis tar man longtail-båtar ut till de öar som ligger en bit från kusten.
En av dessa öar är Chicken Island.
Vi betalade vår biljett och hoppade i båten tillsammans med några andra passagerare. Fulla av förväntan lade vi ut från stranden i Krabi och gav oss ut på det smaragdgröna vattnet.
Under resan uppstod ett problem med båten och vi blev drivandes ett tiotal minuter utan att föraren kunde laga felet. Det kom så småningom en annan longtailbåt som vi fick hoppa över i och färden mot Chicken Island kunde fortsätta.
Den större Chicken Island har en betydligt mindre granne i form av Tup Island. Väl framme fick vi av föraren veta att han skulle hämta upp oss ett visst klockslag. Man åker tillbaka i samma båt man anländer i.
Mellan Chicken- och Tup Island går ett sandrev som man kan vandra över vid lågvatten. Vi valde att gå till den mindre Tup Island. Övriga i vår båt valde de andra ön.
På Chicken Island finns förutom kioskbåtar också matställen, något Tup Island saknar. Strunt samma sade vi, då vi medförde egen matsäck och så hade ett par kioskbåtar lagt till på stranden vid Tup…
I efterhand insåg vi att vi gjort ett felval.
Timmarna gick. Det var ett underbart väder som vi utnyttjade till sol och bad. Det gick åt vatten i massor och vi flyttade så småningom upp i skuggan under träden.
Kioskbåtarna lämnade stranden och det började dyka upp longtail-båtar för att hämta de turister som kommit dit med dem. Vår båt kom inte med första vågen, trots att vi stod på plats det klockslag som var angivet. Aha, tänkte vi…det här med tider är väl inte så noga.
Det dök upp fler båtar, men inte vår. Nu hade vi inget vatten kvar, kioskbåtarna hade lämnat ön och tidvattnet gjorde nu så att man inte längre kunde vada över till Chicken Island.
Det ni ser på bilden ovan är den lilla stranden på Tup Island och i bakgrunden ses Chicken Island. En timme senare hade tidvattnet gjort att det bara var en liten plätt av stranden som var synlig ovanför vattenytan.
Att gå mellan öarna var omöjligt och att simma med all packning var inte aktuellt. Törsten började bli besvärlig.
Vi väntade på vår båt och började ana oråd. Stranden började tömmas på folk och ingen båt.
Till slut var det bara tiotalet personer kvar och en båt kom för att hämta dem, men inte vår. Vi vet inte om den båten åkte direkt till Chicken Island och glömde oss två på den mindre Tup Island.
Hursomhelst fick vi lite panik. Tänk om inte vår båt kommer och den sista båten tillbaks till Krabi är den som just då ligger vid stranden och tar upp folk? Att övernatta på denna lilla ö var definitivt inte lockande.
Vi talade med föraren, som var lika dålig på engelska som många är i dessa trakter. Vi visade upp vår biljett och försökte förklara att vår båt inte kommit och att vi ville åka med honom istället.
Det lät inte särskilt populärt och det var en del huvudskakningar och gester innan vi till slut fick kliva ombord. Vi fick lova föraren att betala för resan. ”I helvete heller, vi har redan betalat för den”, sade jag på svenska. ”Of course”, sade jag på engelska.
Vi fick i alla fall åka med och kom så fram till Krabi sent om sider. Föraren gjorde en gest som innebar att han ville ha betalt. ”OK, we will pay at the office and we will comeback to you with the receipt”, sade vi och pep iväg….till hotellet.
Skuldkänslor? Nope, vi hade redan betalat för en t.o.r.-biljett och felet låg hos longtail-båtarnas förare.
En av många minnesvärda händelser i mitt liv. Kanske kommer det fler.
[…] inlägget Robinson från oktober berättade jag om en upplevelse som då var dråplig, men som vi nu skrattar åt. Ett […]
[…] från resor kan roa såväl medresenärer som andra. För ett tag sedan delade jag minnet från en resa till Thailand. Den händelsen kan vi skratta åt i efterhand, även om det inte var särskilt kul just då. Det […]
Ibland blir det bara lite för spännande, så bra att ni fann en lösning, och nej, inte behövde ni har dåligt samvete för betalningen, betalt hade ni ju gjort. Man råkar ut för en hel del när man är ute och reser och en del blir så klart sånt som man kan skratta åt. Vi var fem veckor i Indien en gång, med ryggsäck och har en hel del minnen av den typen.
Läser om Hurtigrutten i kommentarerna. Vi har en innestående delsträcka med Hurtigrutten, en present av barnen, men det blir nog inte av eftersom min man är sjuk. Det känns ledsamt.
Jag och frugan har länge pratat om Hurtigrutten. Får se om vi någonsin kommer iväg, men Kanalbuss har en resa med Hurtigrutten i kombination med Inlandsbanan. Den ligger högt på listan.
Eftersom du har blogg och skriver i nutid förstår jag såklart att det blir ett lyckligt slut av detta ”härliga att läsa blogginlägg”. En perfekt kombination av text och fina foton. Det där sandrevet hade jag gärna gått på, ”i rätt tid”. Smart av dig att vänta med att få sista ordet. Är rätt övertygad om att jag hade kört med samma taktik. Det sägs ofta att man ska ta seden dit man kommer. Det talesättet har en hel del luckor…
Ja, vi både överlevde och kom välbehållna hem 😁 Fast det var överdrivet spännande ett tag.
Spännande läsning … och vilken tur att ni lyckades övertala föraren av den sista båten! Kul minne efteråt, men inte så kul där och då antar jag 🙂
Det var spännande minuter, men så här i efterhand en vandringssägen.
Vilken tur för er att ni kom med den båten i alla fall och ni hade ju redan betalt.
Hade vi inte fått åka med hade vi kanske levt på ön tills bussen från hotellet till flygplatsen saknade oss 😄
Vilket äventyr! En sagolikt vacker ö men att stanna där över natten … utan vatten och med alla ljud från allt som inte syns men finns där. Förstår att det började kännas nervöst och ni gjorde helt rätt som tog sista båten när den båt ni skulle åkt med glömt er. Bra rubrik för det hade kunnat bli ett riktigt Robinsonäventyr. Ett program jag dock aldrig tittar på själv.
Tittar heller inte på Robinson eller någon dokusåpa förövrigt.
Med tanke på de djur vi sett i luften, på land och i vattnet under våra Thailandsresor, hade en natt på den lilla ön blivit mer av en mardröm än dröm.
Det är just sådana för stunden inte ett dugg roliga ”äventyr” som man kommer ihåg senare. Med ”lite” distans blir det ju faktiskt riktigt roligt och minnesvärt – och dt blev ett blogginlägg många år senare;-)
Thailand har aldrig lockat mig, förutom maten då. Däremot sökte jag till Robinson 1998, andra säsongen. Jag kom inte med, men var bland 47 kandidater som hade valts ut bland 15 000 sökande att spendera en helg på idrottshögskolan på Bosön. (https://bp-computerart.blogspot.com/2009/03/robinson-is-back.html)
Rolig läsning 😄🤣
Jag hade torskat på sången och precis som du vill jag helst ha en fotboll vid fötterna när jag ska visa vad jag kan idrottsmässigt.
Nu är jag inget fan av dokusåpor och har hållit mig undan dessa i alla år, förutom enstaka avsnitt av Baren och Robinsons första säsonger.
Vackert som bara den hade ni men att stanna där över natten …nej, jag förstår våndan och jag tycker att ni gjorde helt rätt vad gäller betalningen. Det är ju alltid så att efteråt kan man skratta åt det hela som ett roligt äventyr även om det inte var helt roligt. Ni höll på att bli Robinsonare på riktigt.
Vi höll på att bli föregångare till dagens dokusåpare, om man så säger 😉
Det hade ju kunnat bli hur spännande som helst, precis som i Robinsontävlingarna på teve! Jag är manisk vad gäller den serien, har tittat på alla årgångar, den senaste började ju nyss. Jag skulle inte orka med det sociala spelet, folk som låtsas vara vänner och som baktalar och lurar en. Det värsta jag vet..men att se hur andra manipuleras går betydligt bättre, de vet ju vad de gett sig in på. Thailand har jag inte besökt, och nu är det kört för såna långresor för min del. Fast, jag är mer inställd på resor norröver, skulle hellre åka Hurtigrutten som jag ännu inte gett upp drömmen om…
Spänning är en krydda i livet, men den här händelsen blev lite för spännande.
Robinson har jag aldrig sett då jag är allergisk mot dokusåpor.
Vi har också en dröm om Hurtigrutten. Om den någonsin förverkligas återstår att se.
Hej Stefan! Vilken tur att ni fick åka med båten hem och ni behöver inte ha något dåligt samvete för att ni inte betalde mannen som ”räddade ert liv”. Övernatta där, nej tack! Roligt äventyr idag att minnas!
KRAM Anna
Man bara tänker ”tänk om”. Hade vi inte fått åkt med, hade vi tvingats sova över på den lilla ön. Under bar himmel och bland allsköns otrevliga djur. Inget säger att vi hade fått åka med dagen efter heller. Puh!
Jag kan förstå våndan där och då. En händelse som du skriver man kan skratta åt nu. Passar bra nu när Robinson är igång igen. 👍🙂
Ja, jädrar vilken natt det hade kunnat bli. Tänker ormar och giftspindlar 🥶