När jag bodde i Tystberga hade jag ganska exakt 15 km till jobbet i Nyköping. Om det kan kallas för att pendla vet jag inte, men det blev en mer markant pendling de sista åren, då jag pendlade 60 km mellan hemmet i Nyköping och jobbet i Norrköping. Det livet har jag nu lämnat, men varje dag fortsätter folk att pendla till sina jobb.
I tolv år pendlade jag mellan Tystberga och Nyköping. I fyra år mellan Nyköping och Norrköping. I februari detta år lade jag både arbete och pendling bakom mig. Det första jag gjorde var att ställa in väckarklockan i garderoben. Tid är numera av sekundär betydelse.
Att jobba handlar mycket om tid och pendlar man blir tiden en allt viktigare faktor. Det får liksom inte hända något på vägen dit. Jag tog en morgonpromenad till Nyköpings centralstation och ser den här hänga i taket som en påminnelse till alla tågpendlare.
Den här tiden på morgonen har redan några tåg avgått. Både till Stockholm och till Norrköping. Tyvärr passade inte de avgångarna med min arbetstid på Küehne-Nagel, annars hade jag nog föredragit just tåg framför bil.
Det var en del resenärer som redan hade samlats. Några satt försjunkna i…
…och andra satt här inne och åt frukost. Det sägs att de har stans godaste räkmackor, men jag har inte provat dessa, än…
Utanför den gamla stationsbyggnaden fortsatte folk att strömma till.
Flera valde att gå in i den temporära kiosken för att köpa något att inta på vägen.
Nere i tunneln under rälsen passerade människor som trötta zombies. Inte många leenden, utan mer uppgivna och passiva ansiktsuttryck, eller var det möjligen trötta sådana? Det var i alla fall med tunga steg man tog tog sig uppför trapporna till perrongen.
Det samlades allt fler på den långa perrongen. Betydligt fler på sidan där tåget till Stockholm skulle inkomma än på den där Norrköpingståget skulle avgå.
Anonyma skuggor passerade förbi de lite morgonfuktiga väntkurerna.
De två tåg som ankom Nyköping vid den här tidpunkten forslade nog mest studenter och tjänstmän som har ”förmånen” att börja lite senare. Arbetarna som pendlar med tåg hade vid den här tidpunkten redan börjar sin arbetsdag.
Tåget mot Norrköping anlände först och släppte på det fåtal passagerare som skulle söderut. Tåget mot Stockholm kom något senare och man kunde redan där ana något som ofta kännetecknar större städer. Stress!
Bilden ovan är medvetet suddig för att framkalla en känsla av just stress. Nåväl, alla kom så småningom ombord och resan mot vår huvudstad och en lång arbets- och skoldag kunde ta sin början.
Perrongen tömdes sakta på folk och när tåget mot Norrköping avgått, stod jag där ensam. Det var en minst sagt skön känsla att kunna lämna denna gåendes för att bege mig hemåt igen. Där väntade en god frukost och efter den sängen, i vilken jag hade förmånen att få krypa ned och fortsätta läsa den bok jag påbörjat.
Pendlandet är för min del ett minne blott, så också arbetslivet och väckarklockan.
Ja, du behöver ju ingen väckarklocka, du verkar ha en inbyggd sådan. Att vara (frivilligt) på järnvägsstationen en vardag klockan fem i sju – ja, vad ska jag säga.
Personligen tycker jag att personerna på perrongen set inte ett dugg stressat ut. Alla glor i sina mobiler och läser nyheterna – om man har tur.
Jag har också pendlat till och från jobbet under hela mitt arbetsliv. Mest med egen bil, men de sista tio åren har jag åkt kommunalt. Har faktiskt aldrig upplevt det stressigt, men längtar inte tillbaka till sardinkänslan på lokaltåget på hemfärden.
Har förstått att personer som bor på mindre orter ofta tycker att vi nollåttor stressar. Det gör vi inte, eller jag gör/gjorde det inte. Har till och med hört att besökare från ”landet” inte förstår att man går förbi folk som står fint på höger i rulltrappor. Vi står där så att man kan gå/springa förbi om man har brådis och har en tid att passa. Men stress – nej!
Det är på gott och ont som jag äger en inbyggd väckarklocka. Nu föredrar jag morgonpromenader framför kvälls, så det gör inget. Har ju möjligheten att ta igen lite sömn på eftermiddagen.
Trevligt inlägg och bra bilder! Välbekanta miljöer. Jag pendlade i 15 år med bil olika långt till och från olika orter och städer i Västtrafikområdet därifrån åkte jag med tåg, buss, spårvagn och båt för att kontrollera dessa slumpmässigt på kvalitet och säkerhet.
Hade det fungerat, hade jag nog valt tåg. Väldigt bekvämt. Nu är jag glad över att det är över.
Vilket fint inlägg från pendlarnas vardag. Den kommer man ihåg och saknar den inte. Jag minns vilken frihet det var att vakna första morgonen och känna att ”det är vardag, arbetsdag för många men jag gör precis vad jag vill för jag har slutat jobba”.
Precis så kände jag och känner fortfarande.
En jättefin beskrivning av en pendlares pendelliv. Det väckte minnen till liv. Jag pendlade mina sista yrkesverksamma år mellan Ekerö och Östermalm i Stockholm. inte särskilt lång sträcka, men det var ofta strul med T-banan och ständiga bilköer. Man visste aldrig om man skulle komma i tid.
Numera njuter jag mycket av att kunna sova ut om morgnarna och bestämma över min tid.
Tack för ett trevligt inlägg med fina talande bilder som vanligt.
Tack Eva. Tyvärr sover jag sällan ut p.g.a. min inbyggda väckarklocka. Om den inte väcker mig så väcks jag av frugan när hon ska till jobbet.
Försöker ta igen detta med en eftermiddagslur och det lyckas ibland.
Annars är det skönt att tiden inte styr från morgon till kväll.
Visst är det en skön känsla att inte behöva sätta väckarklocka mer än vid speciella tillfällen och då förhoppningsvis för att göra något roligare än att besöka tandläkaren. Själv flyttade jag till Falköping 2011 och pensionerade mig 2019. Dessa år ringde väckarklockan 05:10, klockan 05:45 promenerade jag till stationen eftersom tåget gick 06:10 och tog 17 minuter till Skövde där en bussresa ut till sjukhuset väntade. Då var klockan en betydelsefull parameter och helst skulle allting flyta på. Fina bilder från mångas vardag men nu har vi gjort vårt….
Nu har vi gjort vårt och det har vi förtjänat.
Det tråkiga för min del är att jag har en inbyggd väckarklocka som fortfarande ringer mellan 04 och 05. Har jag tur lyckas jag somna om…lagom till frugan går upp och har jag lyckats somna så vaknar jag igen.
Då passar det bra med en morgonpromenad, en frukost och lite sängläge.