Det senaste dygnet har det rapporterats om snökanoner, en halvmeter snö, uppmaningar att stanna hemma, inhyrda bandvagnar och allmänt besvärligt i trafiken. Det är inte ovanligt att trakterna kring Gävle drabbas och jag är inte avundsjuk.
En promenad genom Nyköping idag, visar det puderlätta snö som lagt sig på marken efter nattens och morgonens snöfall.
Det är tur jag inte bor i Gävle, för lagom är bäst. I min del av Sverige brukar vi klara oss ganska bra från både snökanoner och trafikkaos.
Det lär komma snö även här och med det blir det lite ljusare ute och väljer man att stanna inne utgör snö, kyla och mörker en grund till mysiga stunder i hemmet. Tända ljus, kaffe och godsaker framför tv:n…ja, ni vet.
Nu är snö och kyla inga problem för mig. Jag har överlevt alla vintrar och kommer att överleva resten. I fyra års tid var dock vintern inte särskilt kul. Varje kväll satt jag spänd framför tv:n och väderprognosen för att förbereda mig inför morgondagen.
Prognoser om mer snö, ishalka och gula varningar avlöste varandra och det var inte direkt kul att kliva ut klockan 05:00 för att skotta fram bilen, skrapa rutor och åka de 6 milen till Norrköping i ett kompakt mörker, på oplogade vägar eller glashal asfalt och komma fram sent p.g.a. köer efter diverse olyckor.
Idag kan jag sitta framför samma tv och se väderprognosen utan att våndas. Vetskapen om att jag inte behöver kliva ut på morgonen, utan kan dra täcket upp till hakan och läsa en bra bok är obetalbar.
Idag när jag servade vår egen lilla KIA så var känslan inte alls så hemsk som de senaste fyra vintrarna. Snö och kyla i sig är inga problem och det finns en sak som jag tycker är positiv med den svenska vintern, förutom de fotogenetiska och oerhört vackra landskap vi ofta begåvas med. Längtan.
Vad vore livet utan något att längta efter?
Ju längre vintern lider, ju mer längtar åtminstone jag efter våren. Känslan när dagarna blir längre, när värmen börjar bli påtaglig, det börjar grönska i naturen, fåglarna kvittrar allt högre, man plockar fram utemöblerna och tar sin första utefika eller kalla öl på altanen är…obetalbar.
Skulle känslan vara densamma om man hade allt redan innan? Mitt svar är nej, för att längta efter något kan ge livet som sådant den där lilla extra skjutsen.
Vårkänslorna börjar spira om endast fem månader och detta oavsett om du bor i Nyköping eller Gävle.
När vi nu vistas nere i torraste Afrika kan jag inte göra annat än att uppskatta våra årstider. När vintern kommer, allra helst lagom med snö, några minusgrader och vindstilla om jag får be är det verkligen vackert. Och tänk om vi inte hade något att längta till…..
Snart börjar det ljusna igen…
Igår lördag var det en sådan vinterdag som man längtar efter. Inte så mycket snö i Nyköping, men 4-5 minusgrader och en värkande sol på en klarblå himmel.
Jag vill ha skiftningar som våra fyra årstider innebär, även om jag föredrar våren och sommaren bäst.
Jag bor inte i Gävle, men rejält med snö fick vi, just nu hänger en snögardin halvvägs framför mitt vardagsrumsfönster på ena sidan. Mycket ovanligt för den första novembersnön som brukar vara ett tunt täcke. Vi fick nog ca en halvmeter med tung snö. Jag var ute och njöt en sväng eftersom jag skulle till vårdcentralen, var upprymd som ett barn, trots att snön yrde – och ännu bättre blev det i går när solen visade sig. Du har rätt om längtan och årstider, tänk om vi inte hade dem, så utslätat det skulle kännas. Fint illustrerade tankar i ditt snöinlägg.
Tackar. I Nyköping har vi bara fått ett väldigt tunt lager snö som kommer regna bort imorgon.
Jag vill ha fyra årstider och uppskattar verkligen skillnaden de erbjuder.
Jo, stackars Gävlebor!
Här fick vi nog ungefär lika mycket snö som du i Nyköping med skillnaden att här yrde snön horisontellt från ett håll. Så om jag tittar ned på min lilla Peugeot så ligger det ett snölager på ungefär 15 cm på sidorutorna på förarsidan. Nu är det 6,7 minusgrader men om några dagar ska det ju bli 10 plusgrader så…
Att pendla varje morgon en så lång sträcka till jobbet är slitsamt, men om jag minns rätt var ni några stycken som samåkte och kunde turas om att köra. Nej, roligt är det inte.
Jag åkte ju mest kommunalt, men pålitligheten av Roslagsbanan (pendeltåget) var obefintlig, och det har visst inte ändrats. Att stå en halvtimme på en blåsig perrong under snöoväder är inte roligt heller.
För mig är vintern den tråkigaste årstiden som jag gärna skulle vilja vara utan. Jag skulle längta till våren ändå;-)
En riktig vinter har jag inget emot. Det tråkiga är slaskiga dagar, snålblåst och att det ständigt växlar mellan kyla och milt, mellan snö och blask.
De som pendlar med tåg mellan Nyköping och Stockholm har redan fått känna på försenade och inställda tåg. Lär de sig aldrig?
Pudertunt snölager här också, aningen norr om Nyköping 🙂
Iskallt i vindarna idag. Om ca en månad vänder det och nlir ljusare igen. Efter det är våren snart här!
Bra att du är positiv. Tiden går trots allt ganska fort. För 5 månader sedan var det högsommar och den minns vi som igår.
Ja, vi kan vara glada att vi inte bor i Gävle. Såg att det varit körigt även i Uppsala. Tror ni fått mindre med snö än vi fått här. Jag tycker blåsten är värst. Minus 6 men känns som minus 11 enligt SMHI. Och det stämmer.
Måste som sagt vara en skön känsla att slippa ut tidigt på vägarna och med bävan kolla väderprognosen kvällen innan.
Som du skriver. Det känns ruggigare än det är. Blåsten gör sitt, men det kan också vara så att man inte vant sig vid kylan än.
Kan bara hålla med tur att jag inte bor i snöovädret. På eftermiddagen kom lite pudersnö men inget som ligger kvar men det blåser väldigt och är -3,5° ute så jag längtar också till våren.