Alla har vi väl frågor som vi vill ha svar på. En del frågor är enkla och andra mer komplexa. Det finns två frågor jag gärna skulle vilja ha svar på och jag är garanterat inte ensam.
Det gäller att försöka stilla sin nyfikenhet med öppna ögon. Jag kan avslöja att det krävdes många selfies innan jag fick skärpan där jag ville ha den. Bilden är konverterad till svartvitt i Photoshop.
Som sagt, det finns två frågor som förföljt mig sedan unga år. Sökandet efter ett svar utgjorde möjligen ett av skälen till mitt val av linje i gymnasiet.
Egentligen visste jag inte vad jag ville syssla med i framtiden då valet till gymnasiet skulle göras. Fast vem vet egentligen det när man är 15 år?
Dock började jag i tidig ålder fascineras av världsrymden, möjligen inspirerad av dåtidens ganska simpla science-fiction serier. Så ett yrke som astronom stod högt i kurs, men egentligen insåg jag det orimliga med tanke på de betyg jag avslutade grundskolan och inledde gymnasieåren med. Fast ville jag fortsätta studera ämnet på högskola eller universitet, så var 3-årig Naturvetenskaplig linje ett måste.
Det sket sig kan jag avslöja.
Intresset för universum behöll jag dock och fortsätter så att göra. Främst är det två frågor jag och säkert miljontals andra med mig vill ha svar på.
Är vi ensamma därute?
Bilden ovan är hämtad från ett gratis bildarkiv och bara beskuren till lämplig storlek. Liksom sista bilden i inlägget.
Ja, är vi ensamma i detta enorma universum? Forskarna har hittills upptäckt 2 000 miljarder galaxer. Bara i vår egen galax, Vintergatan, lär det finnas 200 – 400 miljarder stjärnor och en av dessa är vår egen sol (fakta från Wikipedia). Kring denna sol kretsar 8 planeter och då kan den som är duktig i matematik, eller har en miniräknare till hands, räkna ut hur många planeter det lär finnas bara i vår galax och bland de 2 000 miljarder andra man upptäckt.
Att det bara skulle finnas liv på en! av alla dessa miljarder planeter är naturligtvis mer uppseendeväckande än om det inte gör det. Det finns självklart liv därute, men i vilken form, hur gestaltar sig livet, vilken typ av tidsräkning används, vilken teknik och vilket material har man tillgång till? Vi räknar med att allt är som på Jorden, men måste det vara så?
Spännande, eller hur.
Än mer spännande är nästa fråga.
Har universum ett slut?
Ingen vet och ingen lär någonsin få veta. Tänk er ett snöre som inte har någon ände, utan bara fortsätter, fortsätter, fortsätter och… Funkar den tanken?
Tänk samma tanke när det gäller världsrymden. Kan universum verkligen bara fortsätta, fortsätta, fortsätta och…om universum nu har ett slut. Vad finns bortom det?
Hur spännande är inte dessa bägge frågor? Får vi någonsin svar på dem och vill vi verkligen ha ett svar?
Trots att jag är en ren naturvetare har jag nog aldrig ägnat de här frågorna en enda tanke…Det kanske man borde göra/eller inte?
Vad gäller utbildningsval är det inte helt enkelt och än värre är det för dagens ungdomar med de enorma valmöjligheter som finns. Mitt val till äldsta barnbarnet som nu ska välja till gymnasiet ör att välja brett och efter intresse. Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval som laboratorieassistent, eller biomedicinsk analytiker som det heter idag och de tjugo sista åren när jag jobbade med kromosomanalyser var arbetet ett rent nöje, lika spännande varenda dag….
Det låter som du haft ett intressant yrkesliv. Egentligen ska man inte ångra sina val, då ingen vet hur livet hade tett sig idag om man gjorde ett annat val igår.
Frågor om universum och det som finns därute är oerhört intressanta, nästan lite skrämmande. Bara att titta upp i stjärnhimlen och se lysande stjärnor som kanske slocknade för 100 år sedan. Hisnande…
Ja du – vem har inte grubblat över dessa frågor… och vansinnig blir man då man inte får nåt svar 😂
Och då man var 15 kanske man förväntades veta vad man ville av resten av livet, och kanske trodde att man visste, men det visste man ju inte 🙂 Och så här efteråt tänkt – orimligt krav på en 15-åring, om hen sedan fick leva 5-50 år till.
Frågan är om man vill ha svar på vissa frågor? Som om det finns livsformer som är betydligt mer intelligenta och aggressiva än oss.
I efterhand gjorde jag ett fel val, men idag lever jag lyckligt gift och vem vet vart stigen lett mig om jag gjorde andra val som 15-åring.
Åhååå … sannerligen de STORA frågorna, som nästan kan göra en galen när man börjar fundera djupare på dem. Åtminstone den ena av dem kan man ju bli helt nipprig av.
Precis som du skriver själv är det ju knappast troligt att vi skulle bo på den enda planeten som har liv i den oändlighet som vi existerar i. Det skulle vara betydligt mer märkligt än motsatsen.
Jag hittade ett inlägg på ”Rymdstyrelsen” där man genom att tolka våra egna planeter Venus och Mars (man tror att det funnits vatten och liv på båda) teoretiskt kan tänka att det finns liv på 3 planeter av 8 i ett solsystem. Det skulle ju innebära att vi inte ens kan räkna oss till hur mycket möjligt liv det kan finnas
Intressant läsning: https://www.rymdstyrelsen.se/upptack-rymden/bloggen/2023/10/skadligt-liv/
Dina följdfrågor är mer relevanta. Som t.ex. ”Hur ser annat liv ut?”
Det mest troliga är väl att det finns både välutvecklat och underutvecklat liv i skiftande former … om vi nu inte mot förmodan, och högst osannolikt, skulle vara helt ensamma (vilket jag inte alls tror på).
Den andra frågan är ju hur galen som helst, och det är den frågan som gör att jag brukar säga att ”Allt är möjligt”.
Det är när man blickar ut mot det vi kan se och förstå av universum som man inser några detaljer. Dels hur obefintliga vi är, och dels hur obegripligt allt är.
Därför vill jag ha ett öppet sinne mot allt som vi inte har svar på, även sådant som själ och ande.
Det går inte att föreställa sig vare sig ett slut eller ett ickeslut på den oändlighet som omger oss.
Precis som för dig har det här varit ett stort intresse för mig. Jag har nog aldrig tänkt mig ett yrke som astronom, inte ens om jag haft betyg för det. Men det har varit en stark källa till filosofi och fantasi. Ibland har funderingarna varit tröstande, ibland skrämmande. Oavsett har jag alltid varit starkt påverkad av de här existentiella tankegångarna.
Det okända kittlar. Vi är inte ensamma och någon gång i framtiden kommer människan att ta eller få kontakt med andra livsformer. Det lär inte ske under vår eller ens våra barnbarns levnadsår, men någon gång så.
Tyvärr lär vi människor aldrig få svar på om universum är oändligt och hur detta i såna fall är möjligt.
Typiskt att aldrig få svar på det man helst av allt vill ha svar på.
Ja du, det är en av de omöjliga frågorna vi tampas med. Men det kanske är lika bra, för så länge vi inte har svar på allt kommer min tes att fortsätta fungera … ALLT är möjligt 😉
Försöker få kidzen på skolan att satsa på något de kan tycka är roligt vid sina gymnasieval, för som du säger, vem vet egentligen vad man vill med resten av sitt liv…då kan det vara bra att ha satsat på något roligare än pappersvändare.
Såklart det finns liv därute, en självdeklarerat i min lilla värld men om det finns intelligent liv? En fråga jag hoppas få svar på innan jag lägger hatten på hyllan för gott.
Ha det nu jättefint Stefan.
Jag tror inte du och jag får svar. Möjligen våra barnbarn, men definitivt kommande generationer.
Dock lär ingen någonsin få veta om universum har ett slut och vad som finns bortom det.
Instämmer med dig inom detta spörsmål men jag såg på Youtube att 2027 ska de träda fram alla utomjordingar, jösses vad de kan hitta på ibland. 🙂
Då får vi se fram mot 2027 😁
Ha en bra kväll
Jag tänker ofta att vi nog inte är ensamma i rymden. Men vem vet egentligen eftersom det inte är möjligt att resa hur långt som helst i rymden. Om rymden har ett slut är en fundering som jag kan grubbla på i en evighet.
http://hannaskrypin.se
Jag tror människan kommer att möta andra livsformer. Dock inte under vår levnadstid.
Däremot kommer vi aldrig få svar på om universum är oändlig, om det finns ett slut och vad som då finns bortom det slutet.
Häftig och läcker selfie, förstår att den krävde några omtagningar! Funderingarna dyker upp ibland, fascinerande och spännande.
Jag har svårt att se något som är mer spännande än det okända och rymden och det som finns därute är definitivt okänt.
Jag gillar din selfie väldigt mycket! Läckert fotat! Vad gäller de där frågorna är det inget jag funderar över faktiskt. Ha en fin helg.
Tack Anna.
Sätter man sig ner och funderar blir frågorna mer spännande. Hur kan något bara fortsätta utan att ha ett slut?
Du vet min man hade många tankar om dina två ämnen och slukade allt i tv- och bokväg han kunde komma över.
Själv är jag inte det minsta intresserat av svaren, tyvärr. Jag är realist och bryr mig egentligen bara om det som rör mig själv. Det låter kanske egoistiskt, men så är inte fallet. Jag kan bara fundera över saker som jag i alla fall inte förstår. Oooops, jag vet.
Helt ok.
Alla har vi våra funderingar. Frågan är om inte det okända är den fråga vi helst vill ha svar på?
För min del är det en självklarhet att vi inte är ensamma. .Att tro att vi skulle vara det är snudd på befängt egentligen. Vi är bara en liten fläck på den universiella kartan..enligt min uppfattning.
Håller med. Det finns liv därute och frågan är om vi någonsin kommer att integreras med dem?
Jag tror vi är stenålders jämfört med andra livsformer därute. Men ärligt talat, jag gillar science-fiction och läser mycket böcker i genren, men några egna teorier av universum har jag inte, lika lite som jag har någon gudstro. Funderar man för länge blir man nog totalt snurrig.
Jag gick bara ett av tre år på gymnasiet innan jag fick sommarjobb på en bank och blev kvar! Så småningom steg jag i graderna till kamrer och marknadschef men slutade efter drygt tjugo år och blev krögare! Trevlig helg till din lilla del i universum
Vår planet är 4.5 miljarder år. Det finns nog planeter bara i vår galax som är långt mycket äldre och någonstans därute finns det liv. Bara tanken är spännande.
Önskar min yrkesbana vore lika intressant.
Trevlig helg.
Jag har aldrig förstått varför en tror att vi skall vara de enda levande organismer i hela universum av det vi känner till. Jag har heller inte riktigt förstått varför ”liv” bara kan finnas om det finns de förutsättningar för liv som vi har på jorden, syre, vatten, m.m. Andra planeter och universum kan skapat liv efter den planetens förutsättningar. Kan inte säga att jag studerat detta, bara mina enkla tankar. Men att vi är ensamma tror jag inte en sekund på.
Det är vi inte. Om jag tror på de som haft möten med utomjordingar är tveksamt, men därute finns liv…helt klart.