Ni har säkert stött på dem under vandringar eller bilturer på landsbygden, ödetorpen. Jag nämnde i inlägget 15 km i solsken att jag tog en ganska besvärlig genväg till slutmålet och att jag skulle återkomma med ett inlägg om anledningen. Den kan ni se nedan.
Varje gång vi går leden som omnämns i det länkade inlägget eller när vi med bil tar oss till Ryssbergens motionsspår, så ser vi det lilla torpet på avstånd. Under en tur i skogarna för att plocka svamp för många år sedan, stod vi plötsligt framför torpet. Nu tog jag chansen att utforska det lite mer.
Det går inte längre någon väg hit. Den väg som en gång fanns är övervuxen och delvis borta. Jag tog mig dit via några traktorspår som leder till närliggande åker. Den frusna marken gjorde det lätt.
Det är en sorglig syn när man stöter på gamla torp som övergivits och lämnats åt sitt öde. Jag vet inte om det är kommunen eller Länsstyrelsen som äger marken eller möjligen någon lantbrukare i närheten, men varför torpet får stå kvar är en fråga många säkert ställer sig.
Jag brukar söka information kring dylika torp och andra fastigheter jag stöter på. Det finns inte mycket att gå på i det här fallet, men jag lyckades lura ut att torpet heter Åtorp.
När det uppfördes vet jag inte. 1719 härjade ryssarna i Nyköping där man brände ned stora delar av stan. Vägen de tog gick över bergen intill och att torpet skulle tillåtas stå kvar är föga troligt. Nu följde lite detektivarbete för att om möjligt åldersbestämma fastigheten.
Jag hade gärna gått in i huset för att om möjligt hitta spår. Jag valde att låta bli när jag såg ingången på andra sidan.
Lite kunde jag leta mig fram till tack vare detaljer på gården.
Gräsklipparen ovan till höger är en Stiga Tornado 20/STS/B4. Någon sådan har jag inte hittat på nätet, men väl en av något senare modell. Stiga började tillverka gräsklippare på 50-talet, så efter det har någon använt torpet som bostad eller möjligen fritidshus.
Jag valde som sagt att inte gå in i fastigheten, utan nöjde mig med att stå utanför och titta in. Törs jag gissa att fällstolen är från IKEA, designad av Niels Gammelgaard under kollektionen TED från 1976?
Jag kan mycket väl tänka mig att detta har varit en väldigt trevlig hemmiljö. Det var nästan så man kände den härliga doften från brinnande ved i den öppna spisen. Det här skulle kunna vara en dröm för stressade stadsbor som vill uppleva tystnad och en naturnära miljö.
Via den sista bilden kunde jag med hjälp av Google Lens och lite sökningar, konstatera att den vedeldade spisen är tillverkad på Näfveqvarns bruk. Där började man tillverka vedspisar någon gång runt 1870. Därför får man ana att torpet uppfördes någon gång strax efter. Jag hittade en bättre bild på just denna typ av vedspis på Hemnet.
Det är sorgligt med alla dessa övergivna torp, men för en nörd som jag är de trevliga att fota och gärna tillsammans med lite sökande efter information. Det finns givetvis också välskötta torp som än idag används som fasta bostäder alternativt fritidshus. All heder till de som upprätthåller en viktig del av svensk historia. Vi andra får berätta om den.
Lite synd att du inte kunde gå in, jag tror att jag hade gjort det. Precis en sån där rostig stege som finns på en av bilderna har vi på vårt torp, den hänger på väggen på baksidan. Vi vill ha kvar vårt torp så länge de bara går, har nu haft det i över tjugo år.
Hade jag haft sällskap hade jag nog försökt ta mig in, men ett väldigt ansatt torp långt från vägar och stigar lockar inte. Dock tror jag det hade gett en extra touch till inlägget.
Säg den fotograf som inte attraheras av gamla ödetorp 🙂
De är nog få 😁
Ja, lite sorgligt att det är lämnat förstås … Man undrar vilka som en gång bodde där, och hur deras liv tedde sig …?
Jag har försökt hitta gamla bilder och information, men gått bet. Någonstans finns säkert detta att hämta och det vore en intressant läsning.
Är man fotonörd som du och Tony har man ju kommit till himmelriket. Utifrån ser torpet ju fortfarande rätt okej ut, förutom taket då. Interiören däremot var mindre tilltalande och på något sätt rynkar jag näsan, då jag tror att det luktade illa därinne.
Synd att torpet förfaller. Någon måste ju äga stället. Om inte annat borde kommunen vara mån om området och riva kåken- Tycker jag då…
Jag har sprungit på liknande torp med liknande interiör, mer välskött än detta. Väldigt hemtrevligt, men självklart lite mer spartanskt än det vi är vana vid.
Övergivna byggnader är inte sällan föremål för vandalism eller hem för missbrukare, men just detta torp ligger så avsides att det klarat sig.
Det ÄR verkligen spännande med gamla torp av det slaget, att försöka lista ut och fundera på hur de som levde där hade det när det beboddes.
Är med i en fb-sida, tror jag det var, om övergivna torp och byggnader, alltid spännande att se foton med sådant.
Ha det bäst nu Stefan.
Den Facebook-sidan kan jag tänka mig är intressant. Det roliga är inte bara att fota, utan att också försöka leta efter information om byggnadens historia.
Ha det
Verkligen synd att gamla torp o andra gamla byggnader bara lämnas åt sitt öde, står bara där och förfaller, bit för bit.
Då jag ser ett sånt torp/hus så undrar jag alltid över vem som bott där, hur har de haft det osv. Ibland nästan känner jag det på mej vissa ger mej ett märkligt vemod, andra en magisk känsla ja, t.o.m litet glädje… Nästan sådär så jag blir nostalgisk…
Tack för din historia kring just detta torp 😊👍
Det finns en historia bakom dessa övergivna hus. Kanske spännande, intressant eller bara sorgerlig.
Synd att de får förfalla och inte rivs.
Så är det
Jag tycker nog ändå att det är sorgligt att ett torp får förfalla så helt. Dagligt liv med barn är förstås ”inte möjligt” med moderna krav. Men som fritidshus är det idealiskt. Själv bor jag ungefär halva året i min kolonistuga med vatten vid tomtgränsen och pytteliten vedspis och i övrigt elelement.
Klokt att inte gå in, speciellt om du var ensam på din utflykt. Så riskabelt att något rasar och man blir skadad.
Önskar dig en bra måndag! Har inte läst hos dig tidigare så jag vet inte om du, som jag, utbrister ”äntligen måndag” eller suckar trött inför den kommande arbetsveckan. Ska bekanta mig lite mer med din blogg framöver.
Kul att du hittat hit.
Måndagar är sedan ett år en dag som alla andra. Jag m.a.o. tagit klivet från arbetare till pensionär.
Visst är det så att ett åretruntboende i dessa enkla torp inte lämpar sig idag. Det fungerade förr, men då visste man inget annat.
Ha en bra dag.
Visst är det fascinerande med gamla torp och boenden och nog funderar man på vilket liv de levde de som bodde här. Vi gick förra våren en vandring längs Faledreven där det legat en mängd torp. denna underbara vårdag gick vi och njöt i solen men när vi läste på de små skyltarna som stod, där torpen legat eller i en del fall fortfarande låg kvar var vi inte direkt avundsjuka på de som bott där med stora familjer, långt bort från dagens moderniteter och med ett riktigt slitsamt liv.
Tänker man i våra banor var det nog inget avundsvärt liv de levde, men då visste man inget annat.
Min fars faster var uppvuxna i ett litet torp långt ute i skogen. Där bodde hon tills det var dags att flytta in på ortens ålderdomshem. Hon ägde aldrig någon bil, hade ingen el och ett utedass.
Det roliga är att stugan används än idag. Då som ett modernt renoverat fritidshus. En bild finns i ett inlägg från https://stefansvardag.wordpress.com/2024/05/15/fran-kyrka-till-sag
Jag tycker det är så ledsamt när hus bara förfaller. Någon ägare borde väl finnas tycker jag. Men det förekommer på många platser och kanske är det billigaste alternativen att bara låta det vara. Många torp var förmodligen i ganska så dåligt skick…
Jag ser det nog inte som sorgligt utan mer att människan har fått ett bättre boende genom åren. Det var troligen inget bra liv de levde i dessa små torp. Utedass, kanske inte indraget vatten, egen brunn, troligen ingen el, värme i form av vedspisen i köket eller i öppna spisen i rummet. Det var säkert ett högt pris för att försöka få det till den standard som man ville ha genom åren. Kanske var det bättre att överge det och flytta till nybyggda lägenheter. Vår son köpte ett ”torp” från början av 1900-talet som ägdes och renoverats under senare år av en yrkesman. Den tiden, det slitet och de pengarna det måste kostat för att få denna bra standard som torpet hade nu 2019 vågade jag inte ens tänka på. Ändå var det mycket som skulle till om man nu 2020 återigen skulle leva sitt dagliga liv med en familj där. Trots bra renovering skulle det till ett trekammars avlopp, troligen djupborrad brunn för att förse familjen med vatten och en utbyggd toalett. Visst är det mysigt med de små torpen att titta på men att leva sitt dagliga liv i dem var nog inte så kul inte då och inte nu 2025. När familjen skulle bli större såldes det och det köptes ett modernare hus med närhet till förskola, skola och jobb. Jag kan vara nostalgisk med mycket men inte när det gäller boenden, där har det bara blivit bättre med åren. Jag har gått på utedass upp till 12-års ålder vinter som sommar, endast kallvatten i kranarna, vedeldad uppvärmning, personlig hygien och klädtvätt i köksbänken. 🙂
Sanningen finns nog i detta svar. Bättre att kanske riva än att låta det förfalla. Någon äger marken husen de står på.
Min bror och svägerska hyrde ett soldattorp utanför Nyköping som fritidshus i många år. Välskött, mysigt, men ganska enkelt. Att bo där året om? Tveksamt.
Vi hade ett gammalt övergivet torp som blickfång när vi åkte mot Jönköping. En dag när jag körde vägen kom tanken – Missade jag torpet! På hemvägen körde jag sakta och letade och körde 50 meter in på vägen där jag mindes att det fanns. Ägaren/bonden hade rivit det och återställt marken så det gick knappt att se om man inte kom riktigt nära. Kanske fler borde göra så med torp som aldrig kommer att åtgärdas?
Så intressant att du tog med oss till torpet. Men visst känns det sorgligt att det bara fått förfalla. Och visst kan man inte låta bli att fundera på när det senast bodde någon där, vem som äger det nu och varför det bara får förfalla.
I varje litet ödetorp har det bott familjer som en gång fick det att leva. Det glöms gärna bort när man ser dem, men det är en sorglig tanke.
Ett övergivet torp kan aldrig vara fel. 🙂
Alltid ett övervägande om riskerna med att gå in eller inte.
Övergivna byggnader är något speciellt. Torp, industrier, slott. De är fascinerande.