Åke i Sundsvall håller även i detta tema. Min första är mångfacetterat och jag anar mig till att de som lämnar bidrag gör det med en stor variation. Min första öl? Min första kyss? Min första tipsvinst? Nej, min första i detta tema är mer modernt än så.
Telefoner har i alla år varit något jag helst undvikit. Som väldigt liten ringde jag aldrig i föräldrarnas telefon, jag gick hem till den kompis jag ville något. Ringde telefonen hemma hos föräldrarna låtsades jag vara upptagen med annat och överlämnade svarandet till någon annan.
Jag försökte länge hålla stången mot den nya tekniken, men insåg till slut att även jag måste köpa en mobiltelefon. Året var 2011, alltså bara 14 år sedan, när jag köpte mig en…
Sedan har det blivit några nyare modeller och jag (likt många med mig) inser idag att en mobiltelefon är oumbärlig. Tekniken har gått framåt, mobilkameran har utvecklats rejält och antalet appar man kan installera är oändlig.
Samsung Galaxy Mini hade dock en bra sak. Man kunde ringa med den – häpp!
Jag minns inte när jag skaffade min första mobil! Det var nog dottern som hjälpte mig med någon enkel variant som man mest bara ringde med. Men, jag minns min exmakes första mobil, året var 1993 tror jag, vi skulle ut o segla på sommaren och han var egen företagare o var tvungen att vara nåbar, även på sjön. Telefonen var enorm, o vägde tungt, o det värsta var förstås att mottagningen var urusel. Ja vi har kommit en bit med tekniken sedan dess, ändå envisas jag med att mest bara använda min till att ringa… Ha en fin söndag
De första mobilerna var som tegelstenar. Lite som att jämföra dagens laptop med gårdagens enorma hemdatorer. Tänk att jag var 33 år när jag första gången ägde en dator. Tekniken går framåt.
Min första mobiltelefon var en Ericsson T10 i en blå nyans. Ganska snart bytte jag till en nokia 3310. Kunde spela snake i timmar….
Två företag som inte längre tillverkar mobiler. Här är det nostalgi.
Hahaha! Nästan ett samtida bidrag till temat;-) Du stod verkligen emot länge måste jag säga. Maken och jag köpte våra första mobiler Nokia 3310 i början på 2000-talet. Och japp, de funkade alldeles utmärkt som telefoner, uruselt för att skicka sms. Internet hade de såklart inte.
Nu är det raka motsatsen. Jag använder min iPhone nästan uteslutande för att surfa och läsa bloggar… och ett och annat telefonsamtal;-)
Tittar jag på användningsdata bland apparna i min mobil så är telefonsamtal en av de minst använda funktionerna.
Tänka sig, du väntade länge tills du skaffade dig din första mobil! Jag fick min första, en blå Ericsson med lock då jag skulle ut på långresa med bilen 2002. Fick köpa nytt batteri. En absolut nödtelefon tänkte jag. 2011 sade jag upp min fasta hemtelefon.
Vår fasta abonnemang sade vi upp senare än så. Mitt fel, då jag höll emot så länge jag kunde.
Idag har vi ju så gott som heka livet i mobilen. Den är ju nästan alltid med, vart man än går. Men det händer att jag lämnar den hemma, fri från att bli nådd! Fint bidrag till dagens destination. Skogsliden önskar dig en fortsatt trevlig lördag!
Lite av problemet. Många har allt i sin mobil, inklusive alla foton. Riskabelt om den blir stulen eller går sönder.
Ha en fortsatt bra helg.
Så roligt att se alla bidrag här! Klart man hade sin första telefon.
Jag har dock inte kvar min – vi samlade länge på våra gamla telefoner då jag var gift, men i samband med skilsmässan tror jag att jag överlät alla till ex-maken och nu vet jag inte deras öde. Jag hade då devisen ”jag kan inte samla på allt” och jag hade mist det viktigaste jag hade, min kärlek – och då miste alla prylar sin betydelse.
Jag har alla mina mobiler kvar, vilket inte är fler än tre stycken. Förvånad att jag inte sparade min sista fasta telefon.
Prylar är sekundära när det kommer till relationer och minnen från spruckna förhållanden kan vara väldigt jobbiga.
Du har varit ståndaktig som klarade dig så länge utan mobiltelefon…Bra gjort!
Jag föll någon gång i början av nittiotalet för min första. Ett snudd på nödvändigt gott/ont. Är tack och lov inte beroendeframkallande för min del.
Jag glömmer min telefon hemma många gånger (avsiktligt) .
Jag önskar att fler kunde ”glömma” sin mobil hemma, men beroendet är nog stort hos folk i alla åldrar.
Du stod verkligen emot mobilen i det längsta! Vi var inte heller i första ledet men vid den tiden var jag nog inne på min tredje mobil. Idag har jag inte längre någon annan almanacka så mycket av mitt liv finns i telefonen. Tänk om den försvann….
Mobilen är tyvärr oumbärlig idag, men visst fyller den sin funktion när man är ute med bilen eller på vandring.
Många delar nog dina fårhagor. Tänk om den tappas, glöms eller stjäls…
Ha, ha … det var annat med mig. Jag kunde prata i timmar i telefon med mina kompisar vilket inte var populärt hemma. Minns inte när jag köpte min första mobil men det var länge sedan. Har för mig att den hade en liten antenn. Någon gång på 90-talet skulle jag tro. Kul inlägg!
Min syster gillade redan då att prata, så hon fick sköta den delen. Frugan skaffade mobil långt före mig, så hon skötte den delen när vi var ute.
Jag har aldrig varit någon telefonpratare, men nyfikenhet gjorde att jag skaffade min första mobil i mitten av 90-talet … en röd Philips … minns mest att det var jättedyrt att ringa med den … och att batteriet tog slut lika snabbt som en avlöning 🙂
Ha-ha. Tur att tekniken går framåt.
Jag var nog lite tidigare på den bollen. 1995-96 tror jag att jag köpte min. Ville bli nåbar av familjen under mina arbetspass ute på vägarna, men kanske mest att jag var nyfiken på tekniken.
Idag är jag glad över mobilen, men det tog ett tag innan jag köpte konceptet.
Så var och är det ju.
Ha ha helskoj Stefan! Jag fattar aldrig hur man kunde ses förr i tiden utan att just ringa. Jag ska samla ihop mina kompisar från tidiga 70 talet i sommar och det jag första ska fråga min lagledaren i hockeyn: Hur kunde du hålla reda på oss Kent? Vi gick exakt till varandra och förmedlade. Vi hade en serie alltså med tider i våra kvarter. Jag vet att aldrig någon ringde mig. Jag ringde bara två personer, farmor och faster 🙂 75489 respektive 76084 hade dom. Lustiga är att dom är med på min film 😉 Ett inlägg jag gillar skarpt från dig! Trevligt att du är med och förmedlar och jag tackar för länken.
Tack och varsågod Åke. När man ser dagens ungdom och deras mobilbehov undrar jag. Hur i he***te klarade vi oss i vår ungdom 😁