Då var det dags att lämna Insjön. Vi hade redan på förhand bestämt oss för att inte ta raka vägen hem, utan vi ville tillbringa en natt på hotell för att utforska en stad vi tidigare inte besökt. Falun.
Det blir ett långt inlägg. Jag hoppas ni har överseende med det och att ni finner det lika intressant som vi själva gjorde.
Vi lämnade Insjön tidigt och åkte mot Falun, men vi tog inte snabbaste vägen. Istället åkte vi en smal, krokig, vacker och betydligt intressantare väg, delvis på grus. Vi passerade små byar med namn som Hälgbo, Busmor, Solarvet, Ahl-Tällberg och Gopa.
Vi passerade genom oerhört vackert landskap, men också genom byar med tomma och förfallna hus. Landsbygdsdöden slår till lite varstans i landet.
Sjön Gopen utanför Sågmyra var en av sjöarna vi passerade och på bilden ovan ser ni växten som har tagit över stora delar av Dalarna. Den vackra, men oönskade lupinen.
Vi kom så till Falun och checkade in på hotell Bergmästaren. Ett trevligt hotell där både eftermiddagsfika, middag och frukost ingick i priset.
Första besöksmålet var givet.
Falu koppargruva.
Vi hade på förhand bokat biljetter till den guidade turen nere i gruvan och tiden fram tills dess ägnades åt att gå runt i området och även runt den 1,6 km långa stigen kring Stora Stöten (bilden ovan).
Från utsiktsplatsen ovan har man en fin vy över hela gruvområdet, där Stora Stöten utgör själva huvudattraktionen.
1687 inträffade ett ras i området. Gruvarbetarna hade tidigare reagerat på konstiga ljud från berget och på midsommarafton gav väggen mellan de två dagbrotten samman och Stora Stöten med en omkrets på 1,6 km och ett djup på 95 meter hade bildats. Lyckligtvis omkom ingen i raset och detta beroende på att det var just midsommarafton och alla arbetarna var lediga för att fira.
Det var den guidade turen ned i gruvan vi såg fram emot mest. Så på med hjälm, poncho och nedför trappstegen till 67 meters djup.
Guiden, en duktig kille i 20-årsåldern, gav oss mycket intressant information. Ovan till höger ses ”Kungaväggen” där kungligheter ristat in sina namn under besöken nere i gruvan. Annan information vi fick var följande.
- Antalet omkomna under gruvans existens är inofficiellt 800 stycken. Inofficiellt beroende på att endast arbetare som omkommit nere i gruvan räknas in, inte de som dog i sviterna efter skador och sjukdomar.
- Gruvan tillkom inte genom att man sprängde, utan att man i början använde eld för att värma berget till så pass höga temperaturer att det sprack.
- Det tog en gruvarbetare 1 månad att komma 1 meter in i berget.
- Huvudschaktet är 450 meter djupt.
- På en av bilderna nedan syns det som användes som hiss ner i schakten. En sådan tunna tog 8 personer. För att få plats stod arbetarna med ett ben i tunnan och ett ben hängde utanför och när de skulle av fick de hoppa.
- Den mest hänförande historien handlar om den unge gruvdrängen Mats Israelsson. ”Fet-Mats” kallad p.g.a. av hans muskulösa kropp. När man öppnade ett nytt schakt på 150 meters djup, upptäcktes kroppen av en död mansperson. Ingen kände igen honom, inte förrän en äldre kvinna såg hans kropp. Det var hennes fästman som försvann 42 år tidigare. Tack vare de ämnen som finns i gruvan hade hans kropp bevarats så som den såg ut när han för sista gången begav sig av till arbetet. Hans kropp ligger idag begravd vid Stora Kopparbergs kyrka. Här kan ni se en animerad film om händelsen.
En timme tog turen som är ca 750 meter lång. Väldigt fuktigt och bitvis lerigt. På sina håll så lågt till tak att långa personer, mig inkluderad, får gå hukad långa sträckor. Man har ingen exakt siffra, men man tror att gruvbrytningen började någon gång kring 1 000-talet och lades ned 1992.
En väldigt lärorik tur och efter hissen upp från gruvan gick vi in i gruvmuseet.
Ett väldigt trevligt och intressant museum. Efter en lång biltur och guidning i gruvan, ägnade vi kanske inte den tid vi egentligen ville åt besöket. Rekommenderas dock, då det finns allt möjligt att fördjupa sig i.
Som avslutning på besöket vid Falu koppargruva, gick vi in i en av gruvarbetarbostäderna för att se hur dåtidens arbetare levde.
Så vandrade vi hem de knappa två kilometerna genom ett område med gammal bebyggelse. Tack till de städer som har vett att bevara dessa.
Efter en god middag, goda drycker och en natts sömn var det söndag och hemresa. Fast innan vi checkade ut tog vi en promenad längs med Faluån och de centrala delarna av stan.
Vädret var betydligt bättre än under lördagen och det var riktigt behagligt att göra denna promenad. Behagligt också då även denna centrala del av Falun såg ut som man borde förvänta sig att en liten stad med gamla anor ska göra. Se och lär Nyköping.
Vid Stora torget står en staty föreställandes Engelbrekt Engelbrektsson (1390-1436) framför Kristine kyrka (invigd 1655).
Fast vårt besök i Falun var inte riktigt slut i.o.m. denna promenad.
Efter att vi checkat ut så återstod ett besök vid ett område alla sportintresserade känner till.
Jaså, inte? Nu då?
Just precis. Lugnets sportcenter. För många är Lugnet förknippat med längdskidor och backhoppning, men oj så mycket mer det finns att se och göra.
Dock var det hoppbacken som tilldrog sig vår uppmärksamhet. Nedan till vänster hopptornen sett nerifrån, bergbanan man kan ta upp till toppen och så en vy från backen och den fantastiska utsikten. Ska sägas att vi gick upp för backen, men stannade och tog bilder innan själva hoppbackarna. Måste erkänna att jag gjorde ett bra val när jag satsade på fotboll och inte på backhoppning. Huh, för att kasta sig ut där när vinden tar i.
Då var det dags att ta farväl av Dalarna och den sista anhalten blev, precis som på uppresan, Dalahästen i Avesta. Den här gången med en trevligare himmel ovanför oss och betydligt fler besökare än några dagar tidigare.
I Falun har jag varit en gång men det blev ingen sightseeing då, utan ett födelsedagsfirande. Tack för guidningen med jättefina bilder och intressant info! Ett par gruvor har jag besökt tidigare och ett antal grottor, alltid spännande.
Falun var en positiv överraskning. Inte bara gruvan, utan staden som sådan.
Visst är det fint att bo på Bergmästaren 🙂 Maken och jag bodde där en natt under påsken innan vi åkte på fotoutställning i Sandviken. Maken, som jag ”hittade” i Falun var den som tipsade om just det hotellet och vi kände oss väldigt nöjda. Att besöka Sanders gammelskog är också att rekommendera om man är i Falun.
Intressant att läsa inlägget. Gruvan besökte jag för många många år sedan när barnen var små och vi gästade Classic Car Week i Rättvik med vår veteranbil. En bil som stannade hos barnens pappa. Min yngsta köpte då även boken om Fet-Mats som han fortfarande ha kvar i sin ägo.
Att hotellet är inhyst i ett gammalt systembolag gick inte att ta miste på. Härliga gamla svartvita foton från den tiden på väggarna.
Tack för tipset om Sanders. Det verkar som vi har lite mer att utforska runt Falun.
Tack för ännu ett intressant reseinlägg med trevlig läsning och fina bilder! Falun har jag besökt några gånger och visst är det en trevlig stad! Gruvområdet är spännande, liksom den gamla stadsdelen som finns kvar. hoppas kunna besöka Paula, min fina vän snart igen. Vet inte om du följer henne … Paulas Pörte
Jag följer Paula. Jag läste någon gång att ni hade träffats. Var det genom bloggen eller kände ni varandra tidigare?
Vi har lärt känna varandra genom våra bloggar
och träffats flera gånger. Hon har även varit hos mig och vi har gemensamt besökt en bloggvän som bor i Östersund.
Jättekul och det visar att bloggar är ett bra sätt att lära känna nya personer och få nya vänner.
Vilket intressant besök i Falun och jag kan tänka mig att den guidade turen i gruvan var intressant. Dock är inte gruvor min grej så jag hade stannat ovan jord 😉
Jag har själv snöat in på gamla miljöer, svensk industrihistoria och intressanta berättelser från förr. Jag hade nog gråtit om jag ännu en gång missat att göra ett besök i gruvgångarna.
Jag var nere i gruvan för några år sedan. Fascinerande!
WOW!!! Snyggt Stefan! Jag följer två bloggare från Falun Orsakullan och Paula, men båda är aningen hemmablinda, eftersom de bor just i Falun.
Så ditt inlägg med så fina bilder illustrerar ett Falun som du som Nyköpingsbo upplevde. Man ser helt enkelt saker på ett helt annat sätt när man är turist/gäst än när man bor på ett ställe.
Jag följer också de du nämner. Visst blir man hemmablind. Skulle någon av mina följare besöka Nyköping för första gången är jag säker på att han/hon skulle se stan med helt andra ögon än mina.
Trevligt inlägg med fina och intressanta bilder.
Vi har inte varit inne i gruvan. Våra campingvänner under 90-talets husvagnsår var nere i gruvan men vi valde att göra stan i stället.
Det är en avvägning man får göra ibland. I bästa fall hinner man bägge.
Ja så är det!
Så kul att läsa om Falun ur din lins. Mycket av detta är ju min vardag men Falun är fint och det finns verkligen mycket att uppleva här. Har du vägarna förbi snart rekommenderar jag även ett besök till Sundborn och Carl Larsson gården, Gamla Staberg och Källslätten.
Sundborn fanns i tankarna, men tiden drog iväg och vi hann inte. Det kommer att bli fler resor till Dalarna och då kanske…
Fantastiskt fina bilder.
Tack Sissella
Tack för det mycket fina och givande inlägget. Har aldrig varit i Falun, så det var mycket trevligt att få en bit historia och fina bilder därifrån 🤗
Tack. Då har du något att se fram mot.
Jag hade en väninna som bodde i Falun och vid ett besök hos henne fick jag guidning i både staden och omgivningarna, inklusive en intressant guidad tur i gruvan. Jag minns staden dom fin och även husen som hon bodde i var byggda i gammaldags stil, som de röda husen på fin bild. Tack för en fin tur i vackra Dalarna!
Jag förstår att det var intressant. De kommuner som haft vett att bevara har nog fått en rejäl avkastning.
Tack för resereportaget. Det var mycket intressant att se och lära om Falu koppargruva. Man kan knappt föreställa sig hur fruktansvärt de måste ha haft det där nere i gruvan. Jag har inte varit där, men däremot i Kirunagruvan. Det var en oförglömlig upplevelse.
Vi sa samma sak. Stackare som arbetade där nere på 1600 och 1700-talen. Fuktigt, kyligt, lerigt och mörkt. När guiden släckte all elektrisk belysning blev det rejält mörkt.
Falun har vi bara passerat men du visar att det verkligen är en plats att besöka. Och Falu koppargruva verkar varit ett intressant besöksmål. Tittade på filmen om stackars ”Fet-Mats”. Vilket öde. Och som du säger … heder åt Falun som bevarat den gamla fina bebyggelsen. Inte bara Nyköping som borde se och lära där.
Vi har också bara passerat på avstånd, men nu tog vi tillfället iakt. Rekommenderar ett besök i gruvan.