Skiren är av sjöarna som omgärdar den lilla orten Stavsjö. Runt sjön går en stig som utgör en liten del av Sörmlandsledens etapp 32. Vi har gått rundslingan förut, men nu var det första gången det gjordes under sommartid.
Vi gjorde vandringen redan i tisdags och då hade området kring Nyköping en temperatur som pendlade mellan 24 och 27°. Kanske inte den bästa av förutsättningar för att ge sig ut på vandring, men sträckan är endast 4 km lång och vi tog det väldigt lugnt med en rad stopp på vägen.
Som så ofta är fallet med små skogssjöar är det förtrollande vackert runt sjön Skiren. Rundslingans inledning visar vad som är att vänta för de som ger sig ut på den.
Inledningen på slingan går uppe på och intill klippor. Redan tidigt på förmiddagen hade några av dessa intagits av sol- och badsugna personer. Snart viker man av och går in i en passage som omges av frodig växtlighet.
Här stöter man också på den skylt som ingen vet varför den står där, hur länge den stått där och vad budskapet innebär. ”Ingen” kanske är ett felanvänt ord, för någon har någon gång tillverkat och satt den på plats. Vem, när och varför är ännu höjt i dunkel.
I bortre änden av Skiren är det lite svårare att komma nära sjön och här är inte heller särskilt badvänligt. Vackert är det så det förslår…
…och mellan grenverk av löv skymtade vi Södermanlands landskapsblomma. Ännu ensam i sitt slag, liten, men naggande vacker.
Många, inklusive jag och min fru, anser att naturen och då inte minst skogen, utgör en läkande kraft som slår många påtvingade mediciner på fingrarna. Den som inte mår bra av detta, har onekligen stora problem.
Det var inte bara vi som trotsade det varma vädret. Ett gäng gamla, men pigga, damer mötte oss på stigen och ett antal hundägare i olika åldrar hastade om oss. Kul att Sörmlandsleden och givetvis också andra leder utnyttjas. Det måste kännas kul för alla de eldsjälar som lägger ned tid på att hålla dessa välskötta.
Andra kanske också lider av värmen. Ormen, som inte är en orm, låg stilla på stigen och brydde sig inte om de människofötter som passerade på nära avstånd.
Området runt Stavsjö är spännande på många vis, inte minst industrihistoriskt. På bortre sidan av Skiren ses spåren av Nunnebanan. Den järnväg som var i bruk åren 1901 till 1939 och som tillkom för att ett stort antal träd var tvungna att avverkas och skickas på förädling efter barrskogsnunnans framfart. 18 km lång var den och fraktade timmer mellan Virå bruk och Sandviken nere i Kolmården.
Strax innan rundslingans slut möter dess början, finns en en liten inbuktning i berget. Den har man prytt med egentillverkade troll i olika storlekar och med olika utseenden. Jag som älskar att stöta på denna typ av platser, kunde förstå inte låta bli att ta några bilder. Vem som från början skapade denna plats vet jag inte, men en eloge till den/dem och till alla som bidragit med sina konstverk.
Så hade vi då gått runt Skiren. Vad passar då bättre än ett svalkande dopp i den sjö vi kantat under ett antal km. Trots ett makligt tempo gjorde värmen sitt för att blöta ned kläderna med svett. Vattnet i Skiren är förvånasvärt klart och på iordninggjorda badplatser väldigt inbjudande. Vi badade i havet under midsommarafton. Då var det 9° i vattnet. Nu mätte en dam upp 20° så det var mycket behagligare att kasta sig i.
Efter badet väntade en medhavd matsäck. Jag skrev det tidigare i inlägget, men den som inte njuter av det naturen har att erbjuda har problem.
[…] men jag hittade ett inlägg hos Stefan (Stefans vardag). Ett inlägg jag missat från i somras. En promenad runt SkirenEn annan sak jag noterade var att det var väldigt grunt nära strandkanten, i princip runt hela […]
Det här inlägget har jag missat, men nu när jag håller på att sammanställa min egen vandring igår, och sökte på ”Bomans täppa” hittade jag hit.
Kul att se hur du skildrar vandringen på ditt personliga sätt (kom nu på att jag kanske kan få till min inlägg kopplat till gårdagens ”Hoppa på tåget”)
Samma skyltar mötte jag igår, och samma frågeställningar.
Men ni gick på sommaren och jag på hösten. Det blir ju skillnad i upplevelsen det också.
Första gången vi gick Skiren runt var det vinter. Ingen snö, men så kallt att isen sjöng. Det är lite olika upplevelser beroende på årstid, men alltid lika trevligt.
Tänk att ingen kan svara på vad Bomans täppa kommer från.
Lite väl varmt för en långpromenad kanske, men härligt med ett bad sedan. Vattenbilderna fastnar jag för denna gång, så vackra.
Värmen gjorde att vi valde en kort och enkel etapp. Ett dopp och en kopp kaffe så var vi fit for fight igen.
Ett helt underbart inlägg!
Stort tack!
Både sjön och täppan förekommer på olika bloggar. Ett populärt utflyktsmål, speciellt för svampplockning läste jag och att rundan är ”lättgången”. Men ingen vet var Bomans täppa kommer ifrån. Kul med sådana mysterier.
Stavsjö var alltid vårt ”stamställe” för en måltid på väg hem från Göteborg och Skavsta.
Jättefina somriga bilder. 20 grader i vattnet, jaha. Det saknas fyra grader för att jag ska ta ett dopp;-)
Då borde du kunna ta ett dopp om någon månad 😄
Anki förklarade för mig att det finns ett annat Skiren nära henne. Den sjön ska utforskas vid tillfälle.
Vilken vacker vandring ni fick och nog allt är det svårt att förstå när någon säger att dom inte trivs i naturen. När jag gick en kurs genom jobbet där stresshantering stod på schemat fick alla en uppgift att ta sig ut i naturen och istället för att titta ner på vägen eller i mobilen, lyfta på huvudet och se naturen istället. Det säger mycket om hur naturen läker. Och så den där fikastunden… Behövs inga ord. Underbara bilder och text! Tack för den stunden. Behövs lite extra idag när regnet öser ned utanför fönstret.
Varsågod Susanne. Den kursen borde alla, unga som gamla, gå.
Hej Stefan! Vilken härlig tur ni fick i vacker natur. Underbara bilder! Skiren har en bra badplats och 20 grader i vattnet låter perfekt.
KRAM till dig! Anna
En lagom sträcka när värmen är lite för påtaglig för riktiga vandringar. Fint område.
Naturen har absolut en läkande kraft. Vilken fin vandring ni gjorde i värmen. Här har vi (och förmodligen ni) regn idag. Det känns dock ganska vilsamt och skönt efter all blåst på sistone.
Det regnar även här. Ganska skönt, då man kan koppla av och ägna lite tid åt hushållssysslor.
Vilken vacker natur att vandra i! Kanske lite varmt men har man inte bråttom så funkar det.
Så stor skillnad på baden så jag förstår att det senare blev mycket njutbart!
I vanliga fall föredrar jag havet framför insjöar, men de fyller sin funktion efter vandringar i lite för många plusgrader.
Vilket underbart inlägg – tack Stefan!
Det är jag som ska tacka 😃
mycket vackra bilder och visst har naturen en läkande kraft. Skogsliden önskar dig en skön helg!
Tack så mycket. Önskar dig detsamma.
Jättefina bilder och områden. Sörmlandsleden verkar stor och omväxlande.
Här har vi en skylt som det står ”Olle myrstack” nedstucken intill en myrstack.
Där vi bodde förr där fanns allehanda små troll, tomtar och annat under en stor sten i skogen. En förskola hade nog denna plats som mål under en lättare skogspromenad.
Det kan vara barn som skapat trollberget vid Skiren. Sörmlandsledens 100 mil bjuder på det mesta, men vi har många etapper kvar att avverka.
Oj är det så många mil.
Japp! Inget man hinner på en dag…
Vilken fin vandring ni fick och skönt att kunna avsluta med ett bad denna varma dag. Det är alltid något speciellt med vandringar som följer vatten. Och sedan lön för mödan, en matsäck att njuta av… Kan det bli bättre??
Det finns inte mycket som slår en vistelse i naturen. Det är något annat än att traska runt i stan.
Vi har som du vet en sjö med samma namn här också… och en Lillskiren. Fint att få hänga med på er rundvandring, så tack för det! Härlig natur och jag är helt överens om naturens läkande kraft!
Jag har en bekant, en gammal klasskamrat till frugan. Hon är fiskeentusiast och har i sociala medier nämnt just Skiren. Jag inser nu att det inte är den sjö vi gick runt då hon inte bor så långt från dig.
Skiren är en fin badsjö och det finns säkert fisk där också. Lillskiren är en populär fiskesjö med inplanterad ädelfisk och det finns en trevlig slinga att gå runt sjön, ca 3,5 km.
Den informationen tar jag med mig.