Efter att ha publicerat inlägget om den övergivna pråmen utanför Nyköping fick jag ett tips i kommentarsfältet. Ett tips om en för mig okänd och övergiven byggnad i ett område där jag och frugan ofta vistas. Dit tog jag mig med hjälp av koordinaterna jag fick i tipset.
Precis som i fallet med pråmen är det märkligt hur nära intressanta platser ligger områden där man vistats vid åtskilliga tillfällen utan att känna till deras existens. Givetvis är jag tacksam för alla tips, som det jag fick.
Jag tog bilen och åkte upp till Ryssbergen i utkanten av Nyköping. En plats där vi ofta vistas för att plocka svamp, plocka bär, gå runt i motionsspåren eller när jag själv ger mig ut på diverse fotosejourer.
Jag var ute tidigt och ensam i spåret. Inte ens några djur gjorde mig sällskap, förutom denna fågel som nog undrade vad det var för filur som gick där nedanför trädet.
Så här tidigt på året är det mesta i naturen ganska färglöst, så det var inte mycket att fota när det kom till blommor och andra färgglada växter. Några detaljer vid sidan av motionsspåret fick ändå plats på minneskortet.
Den 5 km långa motionsslingan delas av en grusväg en bit in i skogen. Där brukar vi svänga vänster för att fortsätta in på slingan tiotalet meter längre ned på denna. Här fick jag fram med hjälp av Google maps att jag istället skulle gå höger, så det gjorde jag.
En del av Sörmlandsleden går här. En etapp vi hittills inte gått, men den leden svänger av in i skogen några hundra meter innan målet för dagen.
Långt där inne i de sörmländska skogarna ligger ett gammalt övergivet militärförråd. Ett förråd med beteckningen…
Hur eländigt, otillgängligt och svårt det än är att ta sig till vissa platser, finns de som av någon outgrundlig anledning alltid hittar dit.
Precis. Klottrarna. Hur de lyckas få nys om alla dessa platser har jag ingen aning om, men även de mest avlägsna och ödsliga platserna långt från allfartsvägarna får besök av dessa ungdomar – för det är oftast ungdomar det handlar om.
Det är inte bara klotter som kännetecknar dessa platser. Även en viss vandalisering och nedskräpning.
Det är ganska uppenbart att området kring förrådet använts som skrotupplag. De svarta väggarna inne i de öppna delarna vittnar om att det också eldats.
Vilka det är som härjat här ute lär vi aldrig få veta. Själva förrådet är låst med ganska nya hänglås och reglar. Vad som finns där inne, om det ens finns något, vet jag därför inte. Inte heller om byggnaden kommer att bli kvar eller om den kommer att rivas. Ett av många minnen från det kalla kriget är förrådet hursomhelst.
Ibland blir man överraskad hur långt ut i naturen ungdomar orkar ta sig egentligen.
Spännande plats. Men varför måste det altid vandaliseras? Trevligt att ni hittade dit 🙂
Och varför så långt ut i skogen där knappt några ser deras ”verk”. Vill man spela ball och imponera på andra finns det väl mer välbesökta platser.
Vi har många sådana där hus i skogen lite överallt är i Lk. De ser likadana ut med klotter, massor av sprejburkar från klottrarna och annat skräp. De är också låsta men jag är ganska säker på att de flesta används på ett eller annat sätt. Sedan har vi ju skjutbanorna som har plank och annat som också är klottrat på. Jag får en olustkänsla när jag går på ett sådant område.
Men visst är det roligt att hitta saker/ställen alldeles i sin närhet som man på något sätt missat trots att man varit i närområdet! Spännande att man alltid kan upptäcka nya saker även på hemmaplan!
Det sägs att klotter ökar otryggskänslan. Kan säkert ligga lite i det.
Alltid spännande att närma sig såna övergivna byggnader och se vad man kan spana in. Den första bilden på byggnaden och den närmare, med lastbryggan, gillar jag. Och den på fågeln som plirar ner på dig. Klottrarna tipsar varandra, men här är det ju inte fullklottrat. Jag har sett graffitisidor där man lägger upp vad man har åstadkommit men då är det ofta sånt som är lite mer avancerat.
Graffiti är i mina ögon fin konst – det mesta i alla fall. Klotter är vandalism och i de fallen brukar man ”pryda” med sin tagg. Så är det inte i det här fallet, men visst är det så att rykten om klotterobjekt sprids.
Jag kan nog tycka att tre av ”klottren” eller om det är klottarens tag är snyggt gjort, de två på gaveln och den med 100 eller vad det nu ska stå.
Givetvis klickade jag in mig på den övergivna pråmen och det ångrar jag inte om jag säger det på det viset. Gillar och njuter detaljerna- och historien.
Även det här inlägget om förrådet gillar jag. Det är naturligt vis synd att klottrare finner sin ”fristad” och sprider sin konst på så sätt. Jag gillar ju det abstrakta och här finns många fina, men också de där konkreta med nappen och sockan.
Jag var även inne på ditt inlägg från 2024, en vän i fickan.
Inte alltid jag kommenterar när jag är här inne, tyvärr funkar inte gilla, men då vet du.
Konst uppskattas också av mig. Graffiti kan vara enastående konst, men klotter är vandalism.
Viss skillnad är det.
Nån gång när jag ställt ut mina tavlor så har jag fått kommentaren att det här är ju bara klotter och kladd. Så är det var och en har sitt tycke och sätt att betrakta, det är det fina med konsten tänker jag.
Fastnade först på den fina gula fågeln som såg väldigt välmatad ut. Sedan tyckte jag att raggsockan var riktigt fint. Hur man kan ”tappa” en sådan socka och bara ha en kvar är en gåta för mig.
Militärförrådet – ja, tack för klottret för lite färg alltså. Vissa kommuner överlåter ju gamla byggnader till graffitiartister, där de kan måla/spraya bäst dom vill. Då gör de det inte mitt i stan. Men i det här fallet tror jag inte på det.
En sak som också förvånar mig att det finns en massa gamla ”ödeshus” i din kommun, men ingen verkar bry sig om att riva dom eller göra nåt med dom. Konstigt kan jag tycka.
Inte sällan jag stöter på udda kläder på mina vandringar. En sko, ett par kalsonger, en slips…m.m.
Det finns en del ödebyggnader. Några är kulturmärkta, andra har privata ägare som inte bryr sig och ett antal väntar på att renoveras så fort ägaren får råd.
Allt möjligt spännande och intressant finns det! Trist att det klottrats och söndrats där, men nu är det ju gjort så vad som ska göras härefter får nån annan bestämma.
Gillade bilden av den – förmodligen, borttappade strumpan som placerats på en pinne.
Den strumpan var fin. Frågan är bara vad den gjorde så långt ut i skogen?
Kul fynd Stefan – sådana tips tar man ju emot med tacksamhet.
Väldigt värdefulla om man gillar denna typ av område.
Det är spännande med övergivna byggnader, ödehus och dylikt. Men jag håller med. Klottrare och vandaler hittar dem alla.
På något sätt tycker jag nästan klottret hör till, även om det är synd.
Nya hänglås tyder väl ändå på att det används till något. Vad kan man ju fantisera fritt om😉
Trevlig onsdag!
Visst är det spännande. Jag springer hellre på ett ödehus i skogen än en nybyggd kåk med alla moderniteter. Klotter ger väl övergivna byggnader en mer känsla av just övergivet.
Spännande och alltid lockande med platser där man inte trodde det fanns något … och visst undrar man hur bl.a. dessa klottrare hittar dit 🙂
Det är andra gången jag får tips om platser inte långt från de jag ofta besökt. Inte utan att jag undrar över hur många fler det finns.
Ja men hur i hela världen hittar klottrarna alla dessa övergivna ställen. Men det är väl bättre att de klottrar där än på bebodda hus i städerna vilket har hänt här på ett par platser.
Talgoxen ser lite yrvaken ut. Undrade väl vad du var för en individ.
Det man undrar över är om vandalerna råkar springa på dessa ställen och att de råkar ha med sig sprayflaskor eller om de nåtts av tips? Fast visst. Hellre där än på byggnader i bebodda trakter.
Tänk vad man kan hitta i skogen…och klottrare, att de hittat dit…ser ut som om någon slarvat en liten stickad socka också…
Det är minsann inte bara svamp man hittar där ute.
Spännande att hitta dessa byggnader. Misstänker att det finns en hel del av dem. Kanske kommer att att ”aktiveras” snart igen nu när Sverige börjar rusta igen.
Som sagt, de finns nog lite varstans och att denna var utrustade med helt nya lås och reglar tyder på att de kanske fortfarande är i bruk.
Det finns säkert många övergivna platser som den här. Det jag tycker är fascinerande är att när det gäller att hitta ut till platser som den här för att ägna sig åt sin hobby med sprayburkar då finns det hur mycket energi som helst hos dessa ungdomar, men gå ut med soporna orkar de oftast inte hjälpa till med. Samtidigt kan jag förstå att de dras till de här lite mystiska platserna. Ren vandalisering har jag dock ingen förståelse för….
Din beskrivning av dagens ungdomar köper jag. Kan man gena två meter över en gräsmatta och orsaka en ny liten stig så gör de det. Nej, syftet att bege sig långt ut i ödemarkerna för att förstöra är något oklart.