Biblioteken är en guldgruva om man som jag är intresserad av lokal historia och bilder från förr. Nyligen var jag till Nyköpings bibliotek och upptäckte en bok om Södermanlands alla järnvägsstationer. En bok som doftar nostalgi och gamla minnen.
Boken utkom 2010 och heter ”Sörmländska järnvägsstationer på vykort”.
Bilderna i boken visar upp vykort med bilder tagna från sent 1910-tal till tidigt 1940-tal. Härliga gamla svartvita bilder med lite information om respektive station. Informationen i inlägget är delvis hämtad just från boken, men en del har Google hjälpt till med och mycket av informationen återfinns också i denna bok som jag förra året köpte av Tystbergas hembygdsförening och som låg till grund för ett inlägg på min andra blogg.
Jag som uppvuxen i Tystberga hade förmånen att kunna ta tåget mellan orten och Nyköping. Detta med antingen passagerartåg eller denna klassiker. Bild från Google
Detta inlägg kommer att fokusera på järnvägsstationerna mellan länsgränserna till Östergötland och Stockholm. På bilden nedan ses de stationer man kunde resa till och från. Markerade är de orter som fortfarande har en aktiv station. I Nyköpings fall hade man då tiden begav sig en annan huvudstation än den vi har idag.
Jag börjar resan vid länsgränsen till Östergötland och tar mig upp i Södermanland och länsgränsen till Stockholm.
Bilderna till vänster är från boken ”Sörmländska järnvägsstationer på vykort” och de till höger har jag hittat i diverse bildarkiv. Jag börjar med…
Stavsjö: Invigdes 1902 och var egentligen ämnad som station på den s.k. Nunnebanan. En sträcka på 18 km mellan Kolmården och Virå. 1915 anslöts rälsen till stambanan under regi av SJ. Rälsen mellan Kolmården och Virå revs 1939, men stationshuset finns kvar och är idag en privatbostad. Bilden till höger är hämtad från Digitalmuseum.se och året är 1939.
Ålberga: Invigdes 1915 och stängdes 1971. Stationshuset revs 1982. Bilden till höger är hämtad från Bergshammars hembygdsförening och året är 1955.
Jönåker: Invigdes 1915 och var i bruk till 1971. Stationshuset revs 1975. Bilden till höger är hämtad från Digitalmuseum.se och året är 1918.
Enstaberga: Stationshuset var i användning 1915 till 1971. Byggnaden revs 1986. Bilden till höger är hämtad från Tuna hembygdsförening och året är 1955.
Nyköping: I boken ses en bild på Södra stationen. Den invigdes 1876 och låg på sträckan som idag är TGOJ:s linje mellan Oxelösund och Ludvika. Byggnaden revs 1969 och ersattes med en liten väntsal i tegel. 1915 byggdes Östra station på andra sidan av Nyköping och 1968 rev man den. Bilden till höger från Nyköping kommuns bildarkiv och året är 1966.
Sjösa: Invigs 1913 och användes fram till 1968. Är idag ombyggd till privatbostad. Bilden till höger är hämtad från Bergshammars hembygdsförening och året är 1927.
Svärta: Invigs 1913 och används till 1966. Stationsbyggnaden revs 1973. Bilden till höger är från Digitalmuseum.se och året är 1919.
Tystberga: ”Min station”. Stationen invigs 1913 och används fram till 1971. 1981 rivs byggnaden. Bilden till höger är hämtad från Sörmlands museums bildarkiv och året är 1954.
Lästringe: Invigs 1913 och används fram till 1971. Byggnaden är idag en privatbostad. Bilden till höger är hämtad från Digitalmuseum.se och året är 1932.
Västerljung: Används 1913 till 1968. Stationsbyggnaden är idag privatbostad. Bilden till höger är hämtad från Digitalmuseum.se och år 1939.
Vagnhärad: Den sista stationen innan länsgränsen invigdes 1913 och används än idag. När Ostlänken dras kommer ett helt nytt resecentrum att byggas en bit härifrån, men byggnaden kommer att stå kvar p.g.a. dess kulturhistoriska värde. Bilden till höger från Digitalmuseum.se och året är 1950.
Så mycket historia och så många minnen som förknippas med dåtidens järnvägar och dess stationer. Jag vill egentligen inte skriva det, men nog var det åtminstone lite charmigare förr. Ostlänken nämns. Den kommer i stora delar att dras på en annan sträcka än den nuvarade stambanan. Vad det innebär för just den återstår att se. Att riva upp hela tror jag inte står på agendan, så varför inte återuppliva de gamla stationerna och göra tågen till ett billigt, trevligt och miljövänligt alternativ mellan landsbygd och stad?
Vill vi ha en levande landsbygd vore detta nog önskvärt för många.
Ett inlägg som jag älskar och går igång på. Både intressant att läsa och njuta av bilderna i färg och svartvit. Tack för inlägget. 🙂 På bibblan går att finna mycket eller skicka efter ifrån. Jag var säkert inte många veckor gammal när jag åkte första turen till mormor, som bodde ett stenkast från stationen, som tusentals nazister stannade till vid under andra världskriget. Bäst var tiden då jag åkte gratis på alla linjer (pappa var lokförare). Då hann jag inte alltid med skolan. 😉
Tack så mycket.
Tåg och stationsområden har fascinerat mig sedan unga år. Det är något speciellt. Då förstår jag varför skolan inte alltid var prioriterad.
Vilken gedigen sammanfattning med massor med nostalgi. När jag var barn åkte vi räksbuss från Esdunga station till Vara med ett stopp i lilla Tumleberg. Så skoj det var för oss mellanstadiebarn att cykla ett par km ner till stationssamhället och själva kunna åka till metropolen Vara. När vi för några år sedan cyklade längs banvallen från Falköping och söderut kunde vi konstatera att flera stationshus renoverats mycket smakfullt till vackra privatbostäder.
Kul när man renoverar och inte river. Vad som händer med Nyköpings centralstation när den nya står färdig återstår att se. Har talats om restaurang, men det är bara en spekulation.
Hoppas verkligen att det är många Nyköpings- och Tystbergasbor (med flera) som läser din blogg. Så intressant – kult och nostalgi när de är som bäst. Och de orange tåget påminner mycket om Roslagsbanans vagnar på 1980-talet och tidigare. De var visserligen blå men de var i trafik till för ungefär 10 år sedan – och de förde en himla oväsen;-)
Kul med bilderna.
Jag som gillar arkitektur lägger märke till byggnadernas tak. En något annorlunda utformning jämfört med mer nutida stationer.
Kanske även hänger ihop med hur stor befolkning det fanns på orterna.
Städer hade ju ganska ofta de där stora tegelstensstationerna.
Fotograferade en ståtlig sådan idag, i Ulricehamn.
Ha det gott Stefan!
Ligger nog en del i det du beskriver. Ha en skön helg.
Härligt med nostalgi… vad bra man hade det på den tiden, nu har vi ett helt annat Sverige 🙁
Jag älskar de gamla rälsbussarna, formen, färgerna, så unika!
Värdefullt med alla människor som ägnar sig åt att dokumentera från förr, åtminstone folk i vår ålder uppskattar sånt!
Ha nu en fin helg <3
Nostalgi får jag aldrig nog av. Jag skulle hellre sitta i en rälsbuss mellan A och B än i en landsvägsbuss.
Håller med till (minst) 100%… 😉
Många stationer är väldigt fina byggnader och en del av vår historia. När jag var liten gick det tåg (rälsbuss) från Malmö ner till Falsterbo. Det var en mycket uppskattad linje och många som åkte där. Så någon gång på sjuttiotalet skulle tåget läggas ner och ersättas med buss så på den vägen är det. Så dumt att man inte byggde ut till Pågatåg i stället. Några av stationshusen finns kvar. I Ljunghusen och Skanör har de blivit restauranger och i Falsterbo konsthall. Ett stycke historia så det är fint att flera stationshus finns kvar.
Man borde ha kunnat göra något bra av detta. Tåg eller rälsbuss mellan centralorter och de mindre orterna hade fått landsbygden att leva upp mer än de fåtaliga bussavgångarna gjort.
Jag håller med. Sedan går bussarna förvisso väldigt ofta här för befolkningen har ökat otroligt mycket. Då hade det varit väldigt smidigt med Pågatåg som finns på många ställen i Skåne.
De är vackra, de gamla stationsbyggnaderna. Jag såg något husprogram på teve där några byggt om ett stationshus till privat bostad. Blev väldigt fint. Tror dock inte att det var någon av privatbostäderna i ditt inlägg. Synd du inte fortsatte ända upp till Stockholm 🙂
Visst var de charmigare än dagens skokartonger.
Jag överlåter åt någon på andra sidan länsgränsen att fortsätta resan norrut mot Stockholm. 😁 Kan konstatera att det i nämnda bok fanns bilder från charmiga stationer även där.
För få påstigande resenärer på de olika orterna var säkert en anledning att dessa stationer drog in. En annan var och är att det får inte bli för många stopp på linjen för då minskar resenärerna mellan de stora orterna på grund av ”för lång” restid. Man offrar således dessa resenärer från mindre orter för att slippa stanna tågen eller bussen. De får snällt ta sig till den station som SJ och länstrafiken anser skall vara kvar för tillfället. Det är samma idé som man införde på busstrafiken. Mindre samhällen mellan två städer trafikerades inte längre utan man drog linjen utanför samhällen eller drog in hållplatsen. De som skulle resa mellan de två stora orterna blev glada men de på de mindre orterna blev utan kollektivtrafik. Alternativen för dessa på de små orterna var att ta sig några kilometer till en aktiv hållplats eller börja ta bilen. De flesta valde nog bilen.
Jag har hur många exempel som helst på det.
Ligger mycket i detta. Sedan de mindre kommunerna i trakten upptogs i Nyköpings storkommun 1971 har allt handlat om centralorten, vilket gjort att befolkningen minskat i näst intill alla mindre orter. Det är ett skäl. Av samma anledning har antalet bussavgångar stadigt minskat och till vissa av de mindre orterna går bussen inte alls.
Nu måste de som vill åka tåg ta sig med bil 2-3 mil med allt vad det innebär.
Trist utveckling som är raka motsatsen till politikernas gnat om klimatet och löften om en levande landsbygd.
… och jag gillade det inte. 🙂