Helgen bjöd på ett fantastiskt försommarväder med temperaturer runt 25°. Det måste väl lämpa sig för en vandring i det sköna Södermanland tänkte vi och gav oss ut på en vandring i mina forna hemtrakter.
Här, vid Bälinge kyrka med sina anor från sent 1100-tal, inledde vid vår vandring på Sörmlandsledens etapp 50.
Går man etappen från just Bälinge inleder man med en mjukstart på grusväg. En grusväg där det gamla ålderdomshemmet Åresta passeras.
Nedan en bild från Sörmlands museums bildarkiv, anno 1968.
Jag vet inte om fastigheten används idag. Det såg tomt ut och förmodligen har denna byggnad gått samma öde tillmötes som många andra på den svenska landsbygden. Tömts och övergivits. Hoppas jag har fel, för gården ser ändå väldigt välskött ut.
Mitt emot det gamla ålderdomshemmet var det i alla fall lite liv och rörelse som gav en liten försmak om den landsbygd vi var på väg att vandra genom.
En kort sträcka på den asfalterade länsväg 778 innan etappen svänger av och in på en smal grusväg som leder fram till Måstena säteri. Det gamla säteriet från 1328 som en gång i tiden tillhörde det stora godset Sundboholm. Nu passerar inte etappen själva säteriet, utan svänger av lite tidigare, men en gammal hederlig skylt talar om att Måstena ligger där bakom träden.
Här går man man genom ett Södermanland i sitt absoluta esse, där den bördiga Bälingedalen gör sitt bästa för att rama in allt det vackra.
Några hundra meter in på grusvägen skymtas den anlagda våtmarken vid Grinda säteri.
Jag med mitt kameraobjektiv och frugan med sin kikare kunde se en rovfågel som jagades iväg av ilskna vadare när den kom för nära deras bo. Två mäktiga hägrar lyfte och svepte bort över träden. I våtmarken simmade änder, doppingar och runt om oss hördes småfåglar kvittra vackert. En plats väl värd att stanna till vid några minuter.
Vi stötte på ett gäng som höll på att göra fint i dikena kring vägen och en av dem känner jag sedan åren i Tystberga och vi hade ett trevligt samtal innan vi gick vidare.
Det är så idylliskt att vandra i denna typ av miljö. Det är som att all stress, mediernas negativa rubriker och alla måsten bara rinner av. ”Jag trivs bäst i öppna landskap”, som Ulf Lundell sjunger.
Denna mjukstart är knapp 3 km lång innan man åter passerar över länsväg 778 och etappen fortsätter in i Ramdalsskogen där en betydligt mer kuperad terräng möter vandraren.
Kuperad ja, men inte så pass att den sista delen av etappen tillhör de mest ansträngande. Dock på sina håll med så branta passager att fastknutna rep kan användas av de som så önskar.
En vätskepaus på en av de högre topparna (ca 60 m.ö.h.) och en arrangerad bild.
I änden av skogen och i slutet av etappen har år med hårda vindar och stormar gått hårt åt träden. Dock har leden röjts föredömligt, så det är inga som helst problem att gå stigen fram. En något tråkig syn dock.
En liten bäck som leder vatten från sjön Stora Frillingen passeras över vid två tillfällen.
Ett bra tillfälle att fylla på vattenflaskorna. Inte för att dricka, utan för att kunna använda när man når fram till etappens slutmål.
Ett etappmål som många av er känner igen från andra inlägg. Bråfalls såg.
Vi hade med oss korv att grilla och hoppades innerligt att den fint gjorda eldstaden i vindskyddet skulle vara ledigt. Det var det.
Under tiden som den medhavda kolen brann…
…passade jag på att fota några av de fjärilar som fladdrade förbi.
Glöden var nu så pass att vi kunde lägga på våra korvar. Jag har sagt det förr, men upprepar det med glädje. Inget smakar så gott som när man äter ute i naturen. En kall öl eller två hade förstås gjorde det extra behagligt, men en vanlig läsk dög det också.
Etappen är 6 km lång. Inte den mest krävande av Sörmlandsledens alla, men heller inte den enklaste. Det roliga var att vi mötte och samtalade med flera andra par/gäng som också var ute på vandring. Ibland, för att inte säga ofta, stöter vi inte på en människa ute på lederna.
När maten var uppäten och läsken uppdrucken inväntade vi att glöden skulle slockna och det gjorde vi tillsammans med kaffe och mazarin.
Glöden slocknade så småningom och nu kom vattnet som hämtades upp ur den lilla bäcken väl till pass. Man inte bara bör, man ska, släcka med vatten. Detta sagt med minnet av det vindskydd som brann för en dryg månad sedan och på en plats inte långt från denna. Så uppmaningen till alla är att ha koll och att inte lämna en eldstad förrän man är helt säker.
6 km härlig vandring i underbart försommarväder. Nu till det något trista. Är det ingen rundslinga man vandrar på och har man ingen bil som står och väntar i slutet av etappen, så måste man tillbaks till utgångspunkten. Vi gjorde som efter förra vandringen Nynäs slott – Bråfalls såg. Vi gick vägen tillbaks. Summa sumarum vandrade vi en sträcka på 13 km och inkluderat diverse stopp var vi ute i denna vackra miljö i 4:45 timmar.
Det här är livet och en påminnelse om att jag i grund och botten trivs bättre på landsbygden än i staden.
Trevlig promenadbildserie, bäst gillar jag de fina fjärilsbilderna. Men tycker ni inte att det blir för varmt att vandra när termometern visar 25° eller mer? Vi har några riktigt kämpiga promenadminnen från sådana tillfällen.
Det optimala är kanske 15-20°, men om det fläktar och man mestadels går i skugga fungerar det.
I grund o botten håller jag med! skojar bara, alla dar i veckan vill jag vara på landet, i skogen helst, men gärna med små tjärnar och bäckar. Ja nog mår man allt bra där i den jävla naturen! Tack för ljuvliga försommarbilder
Vi har nog mycket gemensamt. Närheten till naturen och den livsglädje den skapar.
Tack Paula.
Men åhhh – det ultimata inlägget.
Den vackra kyrkan, charmiga gamla skylten och öppna landskap + lite info.
Tack Stefan
Tack så mycket själv. Ja, nog är det utanför städerna man hittar det vackra och behagliga.
Tack för att du tog oss med på den här fina vandringen i det vackra försommarsverige. Vi njuter också mest i naturen och denna veckan kommer vi att bo på vår nya hemmaplats, mitt ute i ingenstans. Fina foton du tagit på fjärilarna. Jag tycker det är jättesvårt att fånga dem stillasittande!
Varsågod säger jag till dig. Mitt ute i ingenstans låter spännande.
Du kan ditt Sörmland och din Sörmlandsleden. Så fina bilder från er vandring med den speciella belöningen – en grillkorv. Det behövs inte så mycket för att njuta av fint väder och fin natur i Sörmland. Detta sagt av en stadsmänniska och asfaltbonde;-)
Ibland är det det lilla som gör skillnad. En vandring, en enkel korv och trevliga samtal med både kända och okända.
Alla kan inte gilla landsbygden, så asfaltsbönder fyller sin funktion 😆
Mysiga bilder.
Inlägget fick mina tankar att poppa upp på ”Bälinge byfest” ett ungdomsprogram i TV 1980. Nu finns det några fler byar med namnet Bälinge så jag vet inte om det var detta Bälinge de åsyftade. 🙂
Den serien minns jag. Nej, det var nog inte denna lilla by som åsyftades. Det finns ett Bälinge i Uppland som alltid dyker upp först när man googlar. Kan vara den.
Det kan det vara.
Vilken vandring ni var ute på.
Vi är på Sturkö i Blekinge skärgård. En riktig idyll, men så förvånansvärt många förfallna hus. Det går både båt och buss in till stan, det tar 20 minuter. Varför bor folk inte här?
Blir ett längre inlägg imorgon skulle jag tro. Om det inte blir dagens andra inlägg senare ikväll.
Tyvärr en vanlig syn runt om i hela Sverige. Trist, men landsbygden är åsidosatt.
Men detta är mitt i semesteridyll… förvånansvärt.
Ja, det är lite märkligt.
Ännu en rejäl promenad ser jag… så fantastisk natur ni fick uppleva. Kul att vi andra får ta del av dokumentationen i ord å framför allt bild, ljuvliga foton i vanlig ordning!
Önskar dej en bra vecka <3
Det här är lite av livets mening. Långt bort från stadens brus och vardagens alla problem.
Önskar dig detsamma Christian
Väldigt fina foton från er vandring, och ni har dessutom varmare väder än vad vi har här i Paphos på Cypern just nu.
Dina bilder och ord fångar verkligen känslan av försommar i vackra Sörmland.
Det lät dessutom riktigt mysigt att kunna grilla korv vid vindskyddet. Sådana enkla stunder ute i naturen är ofta de allra bästa.
Nu har jag inte varit i Sverige sedan 2018, och känner verkligen att det snart är dags för ett återbesök. Men det ska vara under sommaren, då Sverige är som allra bäst.
Dina slutord hade jag kunnat säga själv. Idag är det nära naturen jag känner mig mest hemma – stadslivet har jag lämnat bakom mig.
Försommar-Sverige är nog något av det finaste man kan uppleva. Enkelheten uppskattas av oss och är rejält underskattat i dessa dagar. Det känns som att du borde resa till Sverige och runt i landet för att uppleva allt det fina som erbjuds.
Tack för den trevliga vandringen. Visst är det trivsamt och härligt med landsbygden där man får ströva på i naturens mångfald och grilla korv över öppen glöd…
Även trevligt med en bild av själva bloggaren ute i det gröna.
Ha en fin och glad Måndag!
Om inte detta är livet, då vet jag inte. Ha en bra dag.