Brannäs våtmarker i Oxelösund har i år lockat osedvanligt många människor. Givet är att Covid-19 spelat en avgörande roll i sammanhanget.
Naturligtvis är det tråkigt att en pandemi fått upp ögonen för allt det vackra och intressanta som vårt land kan erbjuda, men det är icke desto mindre roligt att så nu verkat skett. Det här besöket jag gjorde för några dagar sedan var ämnat för ett ändamål. Att fotografera fåglar och till slut fick jag det jag länge letat efter.Läs mer »
Sörmlandsledens etapp 44:3 bjuder på tre stycken deletapper, alla ganska olika i sitt utformande.
Etappen i sin helhet är 13 km lång och lägger man därtill några km på olika anslutningsleder, får man en härlig promenad. I början av juni gick vi de två etapperna på och omkring Femöre, vilket ni kan läsa om här. I helgen tog vi den sista etappen, den 5 km långa vid Brannäs.Läs mer »
Brannäs våtmarker utanför Oxelösund är en plats dit jag brukar återvända några gånger varje år. Gillar man djur och natur är detta platsen du ska besöka. Förutom de ljud från närliggande SSAB möts man här av stillheten och tystnaden som bara störs av fågelsång och förstås det irriterande ljudet från måsar.
Naturen är unik i denna våtmark som anlades 1993 och var då den första fullskaliga reningsanläggningen i Skandinavien. Idag utgör Brannäs inte bara det tredje steget i avloppsreningen, utan är också hem för många fåglar och andra djur.Läs mer »
Brannäs våtmarker utanför Oxelösund är en plats jag gärna besöker. Jag har skrivit det förr och det tål att upprepas. Att bara befinna sig där får åtminstone mig att glömma vardagens backsidor och de saker som tynger.
1993 anlades området och var då den första anläggningen av sin sort i Skandinavien. Brannäs våtmarker är egentligen menad som ett i naturen anlagt reningsverk. Området tjänar idag som det tredje steget i reningsprocessen av avloppsvatten. Ett mindre reningsverk hittar du vid Tullgarns slott. Lite annorlunda uppbyggt, men funktionen är densamma.
Slingan man kan vandra är cirka 2 km lång och går mellan frodig grönska, vattenreservoarer och ett skogsområde som utgör en gräns mellan Brannäs och Östersjön.
Ett område närmare Everglades i Florida kommer man nog inte i Nyköpings och Oxelösunds kommuner, kanske inte ens i Södermanland.
Frodig grönska samsas med kala träd som verkar sjunga på sista versen. Buskar, gräs och vass lyses på sina håll upp av färggranna blommor.
Fast det är väl djurlivet man njuter mer av än växtligheten. Jag har genom åren stött på grodor, ormar, ekorrar och t.o.m. ett rådjur som såg ganska vilse ut. Fast det som kännetecknar Brannäs är de mindre djuren som rör sig ute i grönskan. Det verkar vara ett fjärilsår i år och Brannäs utgör inget undantag. Den där stora och vackra amiralsfjärilen lyfte från sin blomma i samma stund som jag lyfte kameran och flög ut över vattnet för att inte återkomma. Den fick jag ingen bild på, men väl denna tistelfjäril som tillsammans med påfågelögat ser ut att vara i majoritet.
Att det finns gott om humlor, bin, getingar och andra bevingade varelser förstås säkert alla. Sländor är en annan vanligt förekommande insekt. De, precis som fjärilarna har svårt att ställa upp på bild. Jag försökte mig därför på att fånga en i flykten. Inte lätt när de jag såg vid mitt besök bara var 2-3 långa och väldigt smala. Den mest lyckade bilden blev ändå ganska lyckad.
Fast fåglar är av naturliga skäl det mest vanliga djuret. Hägrar finns det gott om, men de har en tendens att lyfta så fort man närmare sig…om de nu inte sitter högt uppe i ett träd en bit ut i träskmarkerna. Rovfåglar finns, men jag har hittills inte sett till någon. Småfåglarna sjunger vackert ute bland träd och vass, men de är inte alltför villiga att visa upp sig. Visar upp sig gör dock måsarna som med sitt irriterande läte seglar ovanför huvudena på besökarna.
De kala träden utgör bra utsiktspunkter och när måsen ser något intressant röra sig i det grumliga vattnet lyfter den från stammen och dyker ned mot bytet.
Måsar, änder och andra vanliga fåglar i all ära. Områdets kung och drottning är ändå svanarna, hägern må ursäkta. Här på bild med en kul ungar.
Det är alltid lika trivsamt att befinna sig vid Brannäs våtmarker. Ett par timmar där och en del av alla bekymmer rinner av en, precis som svettdropparna i pannan efter cykelturen hit.
När man ändå befinner sig här, så kan man lika gärna svänga förbi Vivesta havsbad. Nyköping må kalla sig kuststad, men för att vara en sådan är centralorten ganska befriad från anlagda badplatser. Grannkommunen Oxelösund slår här Nyköping på fingrarna så det svider om det. Vivesta är ett av dessa bad, men det var faktiskt inte förrän två år sedan som frugan och jag upptäckte badplatsen på allvar. Namnet kände vi igen, men vi hade fram till då aldrig besökt det.
Vivesta i början på juni låg öde.
Inga som satt vid borden och intog medhavd matsäck.
Inga barn som byggde sandslott och kanaler i den vita sanden.
Inga sommarstugeägare som for ut med båten eller solade på bryggorna.
Ingen som badade. Vi för dagbok och för ett år och fyra dagar sedan tog vi vårt premiärdopp och det skedde just här på Vivesta. Den här dagen var det inte aktuellt och jag skyller gärna detta på avsaknaden av badbyxor. Om två veckor är det midsommar och då brukar årets badpremiär bli av…om snapsen rinner ned i benen vill säga.
Vivesta är ett trivsamt bad, men Vivesta har också en baksida som många av er säkert tagit del av i medierna. Det är bara så tråkigt att se kiosk, badhytter och andra byggnader stå tomma och ganska vanskötta.
Vem, vad, varför är tre frågor som många ställer. I ett Nyköping som växer behövs en badplats på cykelvänligt avstånd. Strandstugeviken är för barnfamiljer och Örstigsnäs ligger alldeles för nära det expanderande Arnö och lär inom något år vara för litet för den skara badgäster som söker sig dit.
Vi får hoppas att någon vill ta ansvar för Vivesta och att denne någon gör badet till en trevlig plats för allmänheten.
När jag passerade staketet till badplatsen mötte jag en mor och hennes dotter på väg till stranden med filt och väska. Av ropen som ekade bakom mig när jag cyklade därifrån försökte de sig på ett dopp.
Brannäs våtmarker utanför Oxelösund är en kär bekant. Hit tar jag mig några gånger per år, framför allt på sommaren. En tur hit under hösten är något nytt för mig, men eftersom vi hyrde bil förra helgen och var i närheten, så kom jag med förslaget till frugan som faktiskt aldrig varit här.
Det som skiljer hösten från sommaren är att antalet djur, i främsta hand de mindre, inte är lika rikligt förekommande och att vassen kring de konstgjorda gölarna växer så högt att de ibland skymmer de fåglar som simmar därute. Ibland är bilder i svartvitt att föredra, då dessa ger en bättre bild av det ibland väldigt karga landskapet.
Fast den här dagen var varm, ganska solig och växtligheten väldigt frodig.
De första djur som vi stötte på var sniglar som låg på stigen och åt av den grönska som där växer. Djur ska man helst fånga i dess rätta höjd, så därför låg snart 193 cm Karlsson på marken i ett försök att fånga en av dem så naturligt det bara gick. Det gjorde förstås att gräset skymde, men det blev mest naturligt så.
Kaveldunen, eller ”cigarrerna som vi sa som barn” växte rikligt kring vattnen. Visst ni förresten att kaveldunens rotstock kan ätas både råa och kokta? Jo, i svenska arméns ”Handbok för överlevnad” från 1988 kan man läsa att dessa 14 växter är prioriterade: Kaveldun, björk, hundkäx, kärleksört, islandslav, skägglav, tuschlav, maskros, mjölkört, nypon, ormrot, tall, ullig kardborre och vass.
Boken kan du ladda ned som pdf-fil här och de växter man kan använda sig av finns att läsa mer om på sida 72.
Apropå kargt. Det här trädet pekar ganska olycksbådande mot träskmarkerna. Varför det och en del andra är så avskalade när växtligheten runt omkring är så frodigt har säkert en förklaring jag inte känner till.
Svanar är det gott om vid våtmarkerna. Den här svanfamiljen roade oss en bra stund.
Det blev trångt i svanbona när ungarna nu växt upp och blivit nästan lika stora som föräldrarna. En annan fågel som förekommer rikligt vid Brannäs är häger. Tyvärr är de inte lika medgörliga som svanarna och vill inte gärna vara med på bild. Här gäller det att vara snabb med kameran, men hägern på bilden nedan hann både lyfta och bege sig in bland träden innan jag fick en bra bild.
Vilken fågel den här fjädern en gång tillhörde vet jag inte. Någon…?
Längst ut i våtmarkerna finns ett fågeltorn som lovar att man kan få se rovfåglar. Jag har dock aldrig sett några och frugan hade ingen tur hon heller. Fast det kanske inte var rovfåglar hon spanade efter.
Kanske det var det ovanliga landskapet ute vid Brannäs våtmarker eller så spanade hon avundsjukt på den båt som låg ute vid en av öarna utanför. Eller så kar hon kanske sugen på att ta sig ett dopp i Östersjön? Samma helg hade det uppmätts 17° i vattnet och det är badbart för alla som inte är så känsliga. Fast nu vet jag att frugan föredrar temperaturer upp mot 24° för att njuta, om det nu inte är midsommarafton och hon har en snaps i varje ben.
Även om de mindre djuren inte var lika frekventa, så fanns de där. Sländorna, humlorna, fjärilarna m.m. Fast frugan har mindre intresse för dessa och desto större för blommor. Hon har fingertoppskänsla för fotografering och fick överta min gamla systemkamera, men den har legat kvar i skåpet några år och istället är mobilen en kär vän.
Klart en mobilkamera fungerar för ändamålet, men vill man skriva ut och jobba med bilder har den ingen chans mot en systemkamera. Mindre djur var det ja.
En av de mer vanligt förekommande fjärilarna och en för mig ny variant av nyckelpiga. Man upplever ofta något nytt när man vandrar runt i våtmarkerna. Nypon tillhör väl inte de ovanliga arterna, men gör sig ganska bra på bild med sin starka färg. Fast nypon mot en vit bakgrund av snö är att föredra.
Förutom de karga träden som spretar på sina håll, är Brannäs våtmarker ett frodigt och tillsynes välmående ställe där växter och djur ser ut att trivas.
Förvisso ligger området i Oxelösunds kommun, men varför inte besöka en av vår grannkommuns största attraktioner innan vintern slår klorna i oss. Kombinationen natur och motion är ofta oslagbar och med kameran som sällskap kan man hitta både det ena och det andra att lägga ut på bloggar och andra sociala medier.
